2021-09-14

Teckenspråket – bron mellan två världar

ANTOLOGI Mitt i livet så fick jag dövblindhet, som en tyst bomb utan explosion och med funktionen att ta bort syn och hörsel i det tysta. Från att ha det talade språket som enda kommunikationssätt så befann jag mig i början av ett tomt vakuum när min syn och hörsel började svikta. Då upptäckte jag teckenspråket via föreningslivet och att det fanns dövblindtolkar som kunde förmedla det talade ordet till ett visuellt tecken och slutligen som ett tecken som formades i min hand. Långsamt och mödosamt så började jag att ta mig till teckenspråket via dessa tillfällen, ord för ord, tecken för tecken. En resa som har pågått nu i nio år av tålmodigt nötande, nyfiket utforskande och kreativt skapande för att förbättra min upplevelse och förståelse av omvärlden. Någon myntade någon gång ett uttryck om att teckenspråk är som syre för den som andas, vilket jag är den förste att skriva under på.

För mig är teckenspråket en bro över okänt vatten, som binder ihop min värld med den övriga som alla andra lever i. Men jag har också med årens lopp lärt mig uppskatta teckenspråkets förmåga att generera känslor och uttryck som det talade språket inte kan mäta sig med. Att vara människa är att kunna kommunicera oavsett hur du än förmedlar det och tar det till dig. Jag är så oerhört tacksam att det fanns för mig ett språk som kunde fånga upp mig i det där vakuumet och ge mig en väg in i existensen.

Att det teckenspråk som jag i dag tar till mig är ett taktilt sådant, gör det inte mindre speciellt. Tvärtom, för tillsammans med tecknets betydelse så kommer också en annans människas känslor med in via beröringen och teckenspråket blir en än mer starkare upplevelse.

Så jag kämpar på med att lära mig mer, finna orden som svävar ute i det fria och fånga dem med ett tecken som växer fram i mina händer, men framför allt så känner jag en enorm tacksamhet över att jag blev räddad av detta vackra språk. För att kommunicera är att få vara människa.

Torbjörn Svensson
föreläsare och äventyrare