Tidningens historia

Fredrik Schreiber (bild) grundade Dövas Tidning 1891 tillsammans med Ola Zommarin.

 

Den 6 juni 1891 gavs DT:s första nummer ut, under namnet Tidning för Döfstumma. Redaktör var typografen Fredrik Schreiber och förläggare var skräddaren Ola Zommarin, båda döva och bosatta i Lund. Detta är något som bestått genom åren, i 125 år: tidningen har alltid gjorts av döva, för döva, även om hörande medarbetare funnits i redaktionen.

Första numret trycktes i Lund om 1000 ex. Tidpunkten av utgivningen var ingen slump: veckan därpå (12-14 juni) var det möte och allmän nattvardsgång i Stockholm. 400 döva från hela landet kom. Schreiber delade ut tidningen och lät dem meddela vidare att möjlighet att fortsatt prenumera på tidningen fanns – till ett pris på 1,25 kr året ut. Ett smart PR-trick som gjorde att tidningen snabbt blev känd i hela Sverige.

Detta med att grunda en tidning för döva i Sverige hade varit på gång ett tag. Dövläraren Gerhard Titze brukade visa det senaste i litteraturväg från utlandet när Schreiber var på besök hos honom. Bland dem fanns ett antal dövtidningar. I början lade han ingen större vikt vid dem. Men kring årsskiftet 1890-1891 kom en dansk och senare en norsk dövtidning. Schreiber blev nyfiken. Han undrade om inte vi skulle kunna ha en sådan här i Sverige också.

Titze tände på idén men förslog att de skulle vänta och se hur grannländernas tidningar bar sig och berättade att herrarna i Stockholm, Albert och Harald Berg, också diskuterat saken. Sedan förflyttades Titze från Lund till Karlskrona och då glesnade den täta kontakten mellan dem av.

Schreiber hade ett slumpartat möte med två Lunda-journalister på en restaurang i Lund. De började prata om tidningar. Då nämnde Schreiber att en dövtidning saknades i Sverige och att han kanske skulle starta en sådan. Dagen efter fick han se följande rader i en av stadens tidningar som säkert fick honom att sätta morgonkaffet i halsen:

”En tidning för dövstumma föreberedes av en på Berlingska boktryckeriet härstädes arbetande, ovanligt rikt begåvad dövstum typograf.”

Nu fanns det ingen återvändo, måste han ha tänkt. Men han kunde inte lösa frågan om hur han skulle finansiera tidningens utgivning. Senare träffade han på en av journalisterna igen. Han sa att om Schreiber inte startade tidningen skulle han skriva att tidningen var ”dödfödd”. Ytterligare eld i baken för Schreiber. Han satte fart och förberedde utgivningen. Då erbjöd sig en annan god vän till honom, skräddaren Ola Zommarin, att bli förläggare, trots att han bara ägde ett par hundra kronor.

Redan året efter bildandet, 1892 fick Schreiber lämna ifrån sig DT till Stockholms Dövstummas förening, som ville stödja tidningen mot kravet att tidningen utkom från Stockholm. Då blev Harald Berg ansvarig utgivare för tidningen fram till 1895. Sen fick de ekonomiska svårigheter och överlämnade tidningen till döve snickaren Axel F. Ericson, nu med Gerhard Titze som förläggare.

1899 övertogs tidningen av typografen Gunnar Fondelius (som skulle bli en av tidningens mest långlivade och profilerade redaktörer). Men 1903 tröttnade han på det otacksamma arbetet och lät sin kollega i Nyköping, typografen Johan Fredrik Lindh, överta ansvaret. Det var en flitig man, som t.ex. gav ut hela 12 nummer 1905. Men hans plötsliga död vid 59 års ålder 1906 gjorde att tidningen upphörde att komma ut en period. Efter en insamling som inbringade 400 kronor, av några döva som kallade sig för ”Tidningens vänner” kunde de köpa loss tidningen från Lindhs fru. Gunnar Fondelius erbjöds då ta över redaktörskapet igen. Han tvekade men kände sig manad. Detta skulle betyda mycket för tidningens överlevnad. Den kom att få en mer journalistiskt driven profil under Fondelius.

År 1908 återkom Fredrik Schreiber som medarbetare och tidningen fick ytterligare förstärkning i Oskar Österberg. Då utökade man till åtta sidor per nummer, från tidigare fyra. Tidningen fortsatte att få fler prenumeranter. Prenumerationspriset var fortsatt billigt: 1,50 kr om året men kostnaderna steg samtidigt. Fondelius hade det tufft med ekonomin och beslöt att söka statsunderstöd. 1909 fick tidningen ett stöd om 500 kr (26 000 kr i dagens penningvärde), vilket inte täckte alla kostnader men säkerställde att tidningen kunde ges ut i fortsättningen. Efter 36 år, 1939, lämnade Fondelius tidningen. 1940 tog Svenska Dövstumsförbundet (numera Sveriges Dövas Riksförbund) över tidningen och står än i dag som denna tidnings utgivare.

TEXT: TOMAS LAGERGREN

 

Läs mer:

Dövas Tidnings jubileumsnummer 1891-2016 (pdf)

Dövas Tidnings allra första nummer 1891(pdf)

 

Tidningens historia i korthet

1891

Dövas Tidning utgavs för allra första gången den 6 juni 1891 under namnet Tidning för Döfstumma. Redaktör var typografen Fredrik Schreiber och förläggare var skräddaren Ola Zommarin, båda döva och bosatta i Lund.

1939

Svenska Dövstumförbundet (dagens SDR) tog över Tidning för Döfstumma.

1944

Tidningen bytte namn till De Dövstummas Tidskrift.

1950

Återigen nytt namn: Dövas Tidskrift.

1958

Namnet ändrades igen. Den nya titeln var SDR Kontakt.

1995

Ny benämning: Döv-Tidningen.

2003

Tidningens namn reviderades. Sedan 2003 heter vi Dövas Tidning.

2011

dovastidning.se lanserades för första gången.