2021-09-14
Från noll teckenspråk till två teckenspråk
ANTOLOGI Under min barndom i Syrien var jag den enda döva i familjen och det var en utmaning för mina föräldrar. De försökte ihärdigt lära mig att uttala olika ord, vilket var svårt för mig. Jag förstod inte vad det innebar att vara döv och varför jag inte kunde kommunicera som andra. Det fanns inte någon skola för döva i Syrien. Mina föräldrar var fast beslutna att jag skulle få adekvat utbildning som mina syskon. Jag gick i en skola för hörande men vid tolvårsålder fick jag inte fortsätta.
Till slut lyckades mina föräldrar hitta en dövskola i Jordanien. Där fick jag träffa döva elever men alla använde arabiskt teckenspråk och det var något konstigt för mig. Jag hade ingen aning om teckenspråk och jag ville inte lära mig det. Men efter ett tag ändrades min inställning och jag blev snabbt duktig på teckenspråk.
Teckenspråk har förändrat mitt liv, jag blev självständig och kunde enkelt förklara saker och ting istället för missförstånd och misslyckade försök med dåligt uttal. Jag accepterade vem jag var och blev till och med stolt över att vara döv.
Oktober 2015 kom jag till Sverige och det kändes som att jag fick börja om på nytt. Men jag visste redan mitt mål och det var att jag skulle lära mig svenskt teckenspråk. Jag lyckades få möjlighet att studera på SIMA folkhögskolan i Åkarp utanför Malmö där jag lärde mig svenskt teckenspråk i 3 månader trots att det var helt annorlunda än det teckenspråk jag kunde innan.
Arabiskt teckenspråk inriktar sig mer på ansiktsuttryck än grammatik medan svenskt teckenspråk fokuserar mer på grammatik. Jag har även haft en del kulturkrockar då vissa tecken betraktas som tabu i det arabiska samhället som svenska tecken för R och tjej. Med tiden lärde jag känna och acceptera skillnaderna mellan språken.
Det svenska teckenspråket har möjliggjort för mig att bli en integrerad del av samhället. Jag fick delta i olika aktiviteter och jobba på olika ställen. Teckenspråk är min hörsel och röst, utan det skulle mitt liv ha varit meningslöst och nu har jag så bra självförtroende att jag vet att jag kan klara allt.
Najlaa Sad Aldeen
dövlärare i Syrien & lärar- och rehabiliteringsassistent i Sverige
ANDRA DELAR I ANTOLOGIN*:
Teckenspråket – bron mellan två världar
av Torbjörn Svensson
Språkets gränser är världens gränser
av Tobias Palmkvist
Jag har alltid andats, drömt och tänkt på teckenspråk
av Ebba
Det händer fortfarande att jag inte vet
av Lotta Brodin
Bästa taxiresan nånsin – då var jag extra stolt
av Erik Akervall
Nyckeln till möjligheter
av Abdi Mohamed
För mig är det en gudagåva
av Thyra Lindström
*ur Allt om teckenspråk 2021, ett extratjockt specialnummer som DT utger i september.
Dela artikeln via e-post.