2011-08-26

Twitter hjälpte döva under katastrofen i Japan

MERI HIROSE(PRIVAT)

DT fick tag på Meri Hirose, 37, turistguide i Tokyo och pratade över Skype om jordbävningen, tsunamin och kärnkraftexplosionerna i norra Japan som påverkat landet starkt. Hon är orolig men försöker ändå se ljust på framtiden. Och fenomenet Twitter hjälpte i katastrofen när de traditionella medierna inte räckte till för de döva.

Meri väntade på tåget vid stationen nära hennes hem när jordbävningen kom. Hon var på väg till jobbet.
– Jag stod på perrongen och kollade e-posten i min Iphone när jag kände första skakningen. Den varade några sekunder. Det är ju vanligt här i Japan, förklarar Meri. Här har vi jordskalv var och varannan månad. Men plötsligt kom ett ryck till och skakningarna var starkare än normalt.
– Det kändes direkt att detta var utöver det vanliga. Jag tittade upp för att se vad andra gjorde: Alla tittade på varandra. Vissa sprang för att ta skydd. Jordbävningen var så stark att jag inte kunde stå. Jag var tvungen att hitta något att hålla mig uppe med. Jag sprang till en pelare och höll mig vid den. Vissa gjorde likadant och många fick sitta ner på marken, eftersom skakningarna var för starka för att man skulle kunna stå kvar upprätt.

Hur kändes det?
– Efter jordbävningen kände jag mig desorienterad och förvirrad och det var läskigt. Dels för att inga allvarliga skador inträffade just där jag befann mig, dels för att folk var osäkra på vad de skulle göra. Några av oss stannade och väntade på tåget som skulle komma. Under tiden försökte jag kontakta min familj och mina vänner för att kolla om de var OK. Svaren dröjde. Jag frågade en tågvärd på plats om tåget skulle komma. Men han visste inte. Då gick jag hem.

Tokyo fick inga allvarliga skador som i de norra delarna av Japan. Men problemen var stora ändå. Meri har aldrig sett Tokyo så mörkt som den natten.Elförsörjningen slogs ut. Tågen gick inte som vanligt första dygnet och många människor som hade sitt arbete i Tokyo kunde inte åka hem.
– Min lillasyster sov på jobbet över natten. Andra skulle bestämt hem. Jag känner några vänner som gick i mer än 5 timmar(!) för att komma hem.

Du har vänner uppe i de norra delarna som drabbades värst. Hur har det gått för dem?
– De flesta klarade sig. Flera förlorade dock sina hem och lever i flyktingläger. Jag tror inte att någon döv vän till mig har dött. Däremot har ett antal döva, mest äldre, anmälts saknade och några har bekräftats döda.

Mitt i kaoset, var fick du information från? Var den bra?
– Tja, informationen kom inte snabbt. Jag väntade ju på tågstationen och på att få svar från familj och vänner om vad som hände. Fast jag kunde kolla NHK (motsvarande SVT) på min Iphone för viss information. Jag kunde uppmärksamma varningen men inget mer. Idag undrar jag vilken information de hörande som väntade på tågstationen fick. Efter en knapp timme twittrade vi döva till varandra. Vi utbytte erfarenheter och den information vi tagit till oss. Jag hade turen att ha en lång lista som jag följde så jag fick en frekvent information. Döva som inte twittrar hade inte samma möjlighet att få information. Några av mina vänner var också hörande och de kunde twittra tillkännagivanden från myndigheterna till mig.

De två första dagarna fanns inga tolkade nyheter på teckenspråk men sedan det japanska dövförbundet tryckt på hos NHK och andra massmedier att göra nyheterna tillgängliga för döva, kunde man sakta men säkert få ta del av utvecklingen också. Men det var inte lika lätt uppe i de tsunamidrabbade områdena. Tillgången på information var en kamp i början – tolkar kunde inte komma ut till en början, eftersom många själva var offer för katastrofen på olika sätt.
– Det tycks vara en typisk fråga som märks även i andra länder som har upplevt katastrofer eller kriser – regering och andra internationella räddningsorganisationer som kommer in för att hjälpa verkar oförberedda på att hjälpa döva offer eller överlevare, funderar Meri.

Det japanska dövförbundet jobbar hårt på att få ut tolkar från närliggande distrikt till de drabbade områdena. Många av tolkarna ställer upp frivilligt men ett problem har dykt upp vad gäller kostnaderna för att hålla tolkarna i området. Eftersom de inte ses som offer och därför inte kan bo i skyddsrum som är reserverade för offren, måste de hålla sig utanför området och kallas in när de behövs.

– Att hålla en tolk i flera dagar arbete är en utgift som man sällan räknat med i myndigheternas och räddningsorganisationernas budget, även när de flesta tolkar har erbjudit sin tid gratis. Det japanska dövförbundet har bett om hjälp av dövvärlden att skicka resurser så att man bland annat kan betala tolkar i området för att hjälpa de döva offren.
Meri beskriver situationen i Japan som att det finns ett visst kvardröjande hopp och rädsla. Strålningshotet från det havererade kärnkraftverket i Fukishima har också skrämt många. Meri berättar att hon själv tillsammans med sin syster och vänner flydde till Osaka. När myndigheterna försäkrade att nivån på strålningen inte var farlig, åkte de tillbaka till Tokyo. Då hade de varit borta en vecka i Osaka. Många japaner är rädda för den radioaktiva strålningen. Rädslan blir inte bättre av de täta efterskalven.
– Folk blir lätt distraherade, ser sig ofta runtomkring mitt under ett samtal, för att kontrollera objekt runtom som kanske går sönder på grund av efterskalven, säger Meri.

Hur ser du på framtiden?
– Svår fråga. Just nu är det blandade känslor men jag är hoppfull ändå. Jag tror att alla i Japan känner samma sak. Återuppbyggnaden i norr kommer att kosta mycket. Japan kommer att uppleva en rejäl lågkonjunktur eftersom regeringen måste arbeta för att återskapa allt. Jag hoppas vår ombyggnad går snabbt eftersom Japan är världens tredje största exportör av elektronik och vi är kända för den globala tekniska utvecklingen. Om Japan saktar ner på grund av ombyggnaden kommer världen att känna av det också, avslutar Meri som numera inte går ut utan en överlevnadsryggsäck med hjälm och matsäck och alltid har skorna vid sängen – ifall hon måste ut fort och slippa trampa på splitter på vägen ut. Det är hennes vardag.

FOTNOT

TWITTER: Kan bäst beskrivas som en blandning mellan en blogg och en chatt. Till skillnad från i de andra verktygen måste du dock vara kortfattad, kärnfull och tydlig när du twittrar. På Twitter är utrymmet max 140 tecken per tweet. Det finns liknande tjänster på internet, men Twitter är den som hittills har vuxit sig störst och som idag används av såväl privatpersoner som företag, myndigheter, organisationer och politiska partier. I Sverige twittrar åtminstone 73 000 stycken (twittoppen.se). Hur många som är aktiva är omdiskuterat, precis som antalet i världen. Antalet i hela världen är runt 200 miljoner. 

JAPAN:
Japan ligger i det område som kallas Pacific ring of fire, där det råder stark seismisk aktivitet på grund av att två plattor nöter mot varandra. Nötningen bygger upp spänningar som lättar vid jordskalv.Området löper från Nya Zeeland i söder upp mot Nya Guinea och Indonesien, vidare norrut mot Filippinerna och Japan och över till Nordamerika där den följer kusten och avslutas vid Sydamerikas sydspets. De största jordskalven inträffar i det här området kring Tokohu.Invånare 127 miljoner (varav ca 360 000 döva)

Yta 377.835 km2 Inv/km2 337
Språk Japanska
Huvudstad Tokyo (8,5 milj inv)
Statsskick Konst. Monarki
Premiärminister Yasuo Fukuda Kejsar Akihito

 

Uppdaterad: 2021-01-29

Publicerad: 2011-08-26