Stockholms universitet välkomnar döva tolkstudenter

Tolkövning vid Stockholms universitet, 2020. Studenterna på bilden har inget med artikeln att göra.

Stockholms universitet har fattat ett historiskt beslut. Med start nästa år (artikeln är skriven 2022) kan de ta emot döva tolkstudenter. Hittills har deras tolkutbildning mest varit anpassad för hörande studenter.
– Vi är väldigt glada, säger Ingela Holmström vid Stockholms universitet om beslutet.

DT skriver döva och hörande tolkstudenter i denna artikel. Men egentligen använder Stockholms universitet inte sådana benämningar utan de talar snarare om studenter som har svenskt teckenspråk antingen som förstaspråk (L1) eller som andraspråk (L2). Nu har universitetet ett kandidatprogram i teckenspråk och tolkning för studenter som har svenska som förstaspråk (i både talad och skriftlig form) och lär sig svenskt teckenspråk som andraspråk. Här kan man förenklat säga att det rör sig om hörande tolkstudenter.

Med start nästa hösttermin 2023 kan universitetet anta tolkstudenter som har svenskt teckenspråk som förstaspråk och svenska som andraspråk (åtminstone i skriftlig form). Det är här döva kan sägas komma in i bilden. För att underlätta skriver DT döva och hörande tolkstudenter. DT får en pratstund med Ingela Holmström och Jonas Brännvall om nyheten att Stockholms universitet välkomnar döva tolkstudenter nästa år. Den förstnämnda är docent i teckenspråk med inriktning mot tvåspråkighet och ställföreträdande prefekt för institutionen för lingvistik. Den sistnämnda är amanuens. Till vardags är han också teckenspråks- och dövblindtolk.

Både Ingela Holmström och Jonas Brännvall är väldigt glada över nyheten. De säger att det betyder väldigt mycket att döva på heltid får studera svenskt teckenspråk och tolkning i tre år och ta kandidatexamen i översättningsvetenskap. De kan också förlänga sina studier med ett halvårs praktik. En sådan möjlighet finns inte i dag för döva. (En tvåårig tolkutbildning för döva ges i dag vid Västanviks folkhögskola. Den är på distans och halvfart.) Beslutet är också symboliskt viktigt eftersom både döva och hörande studenter uppnår samma status (dvs. kandidatexamen) efter genomgången tolkutbildning vid Stockholms universitet.
– Det innebär en statushöjning för döva tolkar, säger Jonas Brännvall.

Hur kommer det sig att ni med start nästa år välkomnar döva tolkstudenter? Ingela Holmström berättar om bakgrunden. Hon och hennes kollegor har sedan tidigare sett vilken unik kompetens döva tolkar besitter, t.ex. i internationella sammanhang och i möten med nyanlända döva. Därför ser de gärna att öppna upp sitt kandidatprogram i teckenspråk och tolkning för döva studenter. Men som bekant är programmet i sin nuvarande form anpassat för hörande. Som lärosäte får Stockholms universitet dock inte diskriminera någon student på grund av funktionsnedsättning eller sex andra diskrimineringsgrunder. Alltså kan döva med grundläggande behörighet söka och antas till kandidatprogrammet.

Om det dyker upp en döv tolkstudent så måste Stockholms universitet titta på vilka skäliga anpassningar de kan göra för studenten i fråga. Men då måste det finnas någon döv som sökt till utbildningen.
– Vi uppmuntrade en av våra teckenspråklingvistiksstudenter, Jonas Brännvall, att söka till kandidatprogrammet, berättar Ingela Holmström. Han blev antagen och det visade sig, inte oväntat, att stora förändringar behövde göras i utbildningens innehåll för att den skulle passa döva. Frågan togs upp i styrgruppen för kandidatprogrammet i teckenspråk och tolkning, som i sin tur bildade en arbetsgrupp. Arbetsgruppen kom med förslag på hur kandidatprogrammet kan utformas för såväl döva som hörande studenter. Styrgruppen godkände sedan deras förslag.

När det gäller döva tolkstudenter är tanken att de ska antas vartannat år och att vissa fristående kurser ska ingå som en del av ”dövspåret” i kandidatprogrammet. Det innebär exempelvis att de läser teckenspråklingvistik tillsammans med andra studenter som redan behärskar svenskt teckenspråk, som ett exempel på samordningsvinst då gruppen döva tolkstudenter antas bli liten. De ska också studera översättning, det är tänkt att de ska kunna arbeta både som tolkar och översättare efter examen. Döva tolkstudenter ska också läsa tillsammans med hörande tolkstudenter, t.ex. i teoretiska och praktiska tolkämnen.

Både Jonas Brännvall och Ingela Holmström framhåller att det är mycket positivt att döva och hörande tolkstudenter studerar tillsammans, inte bara på lektionstid, utan också kan ha rast och göra gruppövningar tillsammans. På så vis kan de tala svenskt teckenspråk hela tiden och för hörandes del ”språkbada”.
– Vi hoppas att många döva vill söka till kandidatprogrammet! Jag tänker bland annat på den yngre generationen som kan tänka sig att studera heltid i tre år, säger Jonas Brännvall leende.

NICLAS MARTINSSON
niclas.martinsson@dovastidning.se