2021-11-11

Snart ett halvt sekels teckenspråksforskning

Johanna Mesch, professor i teckenspråk. FOTO: NICLAS MARTINSSON

Den svenska teckenspråksforskningen, som bedrivs vid Stockholms universitet, firar 50-årsjubileum nästa år. För DT summerar Johanna Mesch, professor i teckenspråk, vad som utmärker dagens forskning. ”Det är glädjande att se att fler döva forskar i sitt eget språk, som är svenskt teckenspråk”, säger hon.

Den svenska teckenspråksforskningen inleddes 1972 då Brita Bergman (sedermera professor emerita i teckenspråk) började studera språket. I dag sysselsätter avdelningen för teckenspråk på institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet 16 anställda (varav en är professor, en docent och en universitetslektor som forskar en del av arbetstiden).

Ett halvt sekels teckenspråksforskning har snart gått.

Hur står sig teckenspråksforskningen i dag?
– Våra internationella forskningskollegor är imponerade av att både den svenska teckenspråksforskningen och forskningen i dövas och hörselskadades flerspråkighet leds av döva, vilket inte är så vanligt i världen. Det är glädjande att se att fler döva forskar i sitt eget språk, som är svenskt teckenspråk, säger Johanna Mesch och visar ett äldre blad från SDR (okänt årtal). I dokumentet står det:

Sverige har fått sin första doktor i teckenspråket, Brita Bergman (1983 reds anm). Nu måste teckenspråkforskningen fortsätta. Döva måste få tillfälle till att undersöka sitt eget språk på samma villkor som hörande forskar i sina språk.

– Nu kan vi konstatera att vi har lyckats med att nå det målet, säger Johanna Mesch glatt. Samtidigt vill hon slå vakt om hörande teckenspråksforskare som tillsammans med döva forskare behövs då de har olika perspektiv och erfarenheter, vilket är värdefullt.

Hon berättar kortfattat vad som utmärker teckenspråksforskningen vid Stockholms universitet. Forskningsfältet är och har varit brett.

– Teckenspråk har en rik variation. Vi forskar eller har forskat i allt från metanivå som handanalys till mer övergripande som språkutveckling och -inlärning, och samhällets attityd till teckenspråk, säger Johanna Mesch.

Precis som med andra språk utvecklas det svenska teckenspråket ständigt i takt med samhället. I sin tur påverkar det teckenspråksforskningen. Vi är medvetna på ett annat sätt än tidigare, konstaterar hon. Ett exempel är att vi säger svenskt teckenspråk istället för teckenspråk. En förkortning har också tillkommit: STS istället för tsp. Det är ett sätt att markera att teckenspråk inte är internationellt, vilket är en utbredd missuppfattning. För andra nationella teckenspråk finns snarlika förkortningar som amerikanska ASL, norska NTS och tyska DGS. Men om Johanna Mesch får önska vill hon helst se ett eget namn och tecken för STS som är mer ”autentiskt” i likhet med australiska Auslan och brasilianska Libras.

Ett annat exempel är att det vardagliga begreppet genuina tecken inte längre används inom Stockholms universitet. Istället heter det tecken med teckenspråkliga munrörelser när man pratar om tecken som ofta inte har något motsvarande ord på svenska som HYFF (för säkerhets skull) och PAFF (gå/sticka iväg/åka). Förklaringen är att ett tecken i sig inte kan sägas vara genuint. (Den äldre akademiska benämningen var tecken med fasta orala komponenter eller fasta munrörelser.)

Stockholms universitet. FOTO: STAFFAN WESTERLUND/SU

Sedan finns två nyare benämningar för andra munrörelser: svenskinlånade munrörelser och svenskinlånade reducerade munrörelser (till exempel munbilden mö för ordet omöjlig).

Ett annat exempel på vad som utmärker dagens teckenspråks-forskning är det här:

– Tidigare gjorde vi ofta jämförelser mellan svenskt teckenspråk och svenska. Nu börjar vi mer och mer jämföra mellan olika nationella teckenspråk då det är samma modalitet (uttrycksform).

Nu ingår Stockholms universitet i ett nordiskt nätverksprojekt där de bland annat förbereder sig för ett kommande forskningsprojekt för jämförande studier i nordiska teckenspråk.

Vad hoppas ni kunna komma fram till?
– Vi vill ta reda på vilka likheter och skillnader det finns mellan olika nordiska tecken som handform, rörelseläge, läge, munrörelse och hur vi organiserar tecken och andra uttrycksformer till satser och meningar. Det är sådant vi vet alltför lite om i dag, säger Johanna Mesch.

Det är enligt henne ett bra sätt att höja de nordiska teckenspråkens status genom att forska i skillnader och likheter och att få utökat kunskapsutbyte i den nordiska regionen.

Ett annat område som präglar dagens teckenspråksforskning är givetvis språkteknologi. Nu har avdelningen för teckenspråk vid Stockholms universitet omfattande digitaliserade korpusar (textsamlingar på svenskt teckenspråk som består av inspelade berättelser/samtal) och en omfattande lexikonverksamhet. Över 190.000 glosor har blivit taggade i korpusarna. Det är ett verksamhetsområde som har expanderat och fortsätter att utvecklas.

Nu är det alltför tidigt att säga något om hur artificiell intelligens (AI) kan gagna teckenspråksforskningen, enligt Johanna Mesch. Men hon anser att det skulle vara intressant att se om det gick att utveckla en AI-teknik som gör att svenska tecken och munrörelser kan läsas av snabbt. Nu måste en person manuellt tagga varje tecken. Men det måste fortfarande finnas någon person som kvalitetskollar om alla tecken är korrekt nedskrivna och som kan översätta hela satser.

– Det är nog något som ligger långt fram i tiden, om det är möjligt. Det måste också finnas intresse hos oss eller samarbetspartners och forskningsmedel att utveckla en sådan teknik.

Stockholms universitet. FOTO: SÖREN ANDERSSON/SU

Avdelningen för dövas och hörselskadades flerspråkighet sitter vägg i vägg med teckenspråksavdelningen. Där bedrivs även forskning (av två docenter och två doktorander). DT frågar Krister Schönström, docent i svenska som andraspråk för döva:

Varför är det viktigt att inte bara forska i svenskt teckenspråk utan också i dövas och hörselskadades flerspråkighet?
– Döva och hörselskadade i Sverige är ofta flerspråkiga. De talar inte bara svenskt teckenspråk utan också svenska, som är det språk som omger oss i samhället. I många fall kan de även andra språk, såväl tecknade som skriftliga och/eller talade språk.

– Vi är intresserade av att forska i döva och hörselskadades språkinlärning och -användning; hur de lär sig svenska parallellt med svenskt teckenspråk, hur de växlar mellan språken och hur språken utvecklas i relation till varandra med mera, säger han och fortsätter:

– Det är också intressant att se vilka kognitiva fördelar det finns med att vara bimodalt (två olika uttrycksformer) tvåspråkiga. Vi vet till exempel att hörselskadade ofta tycker att det är skönt att kunna växla mellan talad svenska och svenskt teckenspråk. De väljer det språk som passar bäst beroende på vilken situation de befinner sig i, något som ger dem ökad flexibilitet och valmöjligheter, svarar Krister Schönström.

Nästa år kommer teckenspråksforskningen att fira 50-årsjubileum. Då ska en temadag arrangeras i samarbete med SDR som nästa år fyller 100 år. Då ska de bjuda på historiska återblickar och berätta om aktuella forskningsprojekt.

– Roligt att vi och SDR jubilerar samma år! säger Johanna Mesch.

NICLAS MARTINSSON
niclas.martinsson@dovastidning.se

(Ur Allt om teckenspråk 2021.)