2026-11-10
”Skillnaderna är så stora att det känns orättvist”
Kriterierna för att använda döv teckenspråkstolk skiljer sig stort mellan de större städerna. Personen på bilden har ingenting med artikeln att göra. Foto: Tomas Kold
Arbetsmarknaden för döva teckenspråkstolkar skiljer sig mellan olika delar av Sverige. Enligt tolkläraren Mona Riis beror skillnaderna på attityder och regler för upphandlingar i regionerna. Nu pausar Västanviks folkhögskola tolkutbildningen för döva.
– Skillnaderna är så stora att det faktiskt känns orättvist, säger Mona Riis, tolklärare på Västanviks folkhögskola och verksam döv teckenspråkstolk i Örebro.
Hon berättar att arbetsmarknaden för döva tolkar skiljer sig stort i Sverige att det blir orättvist, och menar att det är attityden som är avgörande.
– Jag upplever att de flesta tolkbolag är positivt inställda till döva tolkar. Men det är tolkcentralerna som är utmaningen. I de tre största städerna Stockholm, Göteborg och Malmö skiljer sig synen på döva tolkar stort. Och då de flesta döva bor där blir inverkan större.
Vi brukar rekommendera att man börjar som frilanstolk. Det blir svårt om man säger upp sig från sitt jobb för att satsa på tolkyrket. Mona Riis, tolklärare
I Örebro däremot är arbetsmarknaden för döva teckenspråkstolkar bra, enligt Mona, jämfört med andra städer. Hon förklarar att döva teckenspråkstolkar ingår som eget anbudsområde när Örebro kommun och Region Örebro län gör upphandlingar. I Stockholm ingår inte döva tolkar i upphandlingarna.
– I ett upphandlingsområde ingår tolkstödjare men det innebär inte alltid döva teckenspråkstolkar utan snarare en extra tolk.
Kriterierna för att använda döv teckenspråkstolk skiljer sig stort mellan städerna.
– Rent strikt är det bara döva nyanlända som får använda döva teckenspråkstolkar i Stockholm. I Örebro får vem som helst önska sig döv teckenspråkstolk, från barn till seniorer.
Hon menar att det finns fler arbetstillfällen för döva teckenspråkstolkar i Örebro än i Stockholm, och gläds över ett nytillskott av döva tolkar i Örebro. För tillfället finns cirka tio verksamma döva teckenspråkstolkar i Örebro.
– Men många som har utbildat sig till döv teckenspråkstolk bor ju i Stockholm. Så det innebär att arbetsmarknaden för dem är obefintlig.
Hurdan information får döva tolkstudenter om arbetsmarknaden?
– Vi brukar säga att det är svårt idag men att framtiden ser ljus ut eftersom användningen av döva tolkar ökar. Vi brukar rekommendera att man börjar som frilanstolk. Det blir svårt om man säger upp sig från sitt jobb för att satsa på tolkyrket, säger Mona.
Hon nämner att en bråkdel av de som går tolkutbildningen siktar på en karriär som döv teckenspråkstolk, resten ser det som en fortbildning till deras nuvarande jobb.
– Utbildningen ger också andra verktyg än att bara jobba som tolk. Men efter de två åren finns det en del som blir sugna på att jobba som tolk på heltid, men förstår att det inte alltid finns möjlighet att göra det.
Hon ser användningen av döva teckenspråkstolkar också som en arbetsmiljöfråga för hörande tolkar. Tolkprocessen flyter på bättre och arbetsbelastningen minskar. Hon ser det också som ett mer effektivt sätt att utnyttja de resurser som finns, med tanke på den tolkbrist som finns, eftersom inte alla tolkuppdrag förutsätter två hörande teckenspråkstolkar.
I Örebro får vem som helst önska sig döv teckenspråkstolk, från barn till seniorer. Mona Riis, tolklärare
Samtidigt är hon orolig för att döva teckenspråkstolkar ofta får de tyngsta och svåraste uppdragen i tolkbranschen, som omfattar till exempel polis eller LVU-omhändertaganden. Hon menar att det visserligen handlar rätts- och patientsäkerhet, men efterlyser möjligheten till handledning och samtalsstöd.
– Det är sällan som döva tolkar får ”roliga” och ”lätta” uppdrag. Hörande tolkar har flera alternativ, som till exempel att tolka i skolan eller på möten. Det är sällan som hörande tolkar får tunga uppdrag som omfattar till exempel kvinnomisshandel, säger Mona.
Från och med i höst kommer Västanviks folkhögskola ha ett uppehåll i tolkutbildningen för döva. Enligt Mona finns det två anledningar till uppehållet.
– Arbetsmarknaden är en av dem. Vi vill stanna upp och avvakta lite. Den andra anledningen är Folkbildningsrådet. De har gjort reformer kring kraven på distansutbildningar. Vi måste ta en titt på kraven eftersom tolkutbildningen för döva inte är fysisk och går på halvfart med tredagars träffar. Vi ska fundera på hur vi ska lägga upp detta.
Mona uppskattar att pausen blir ett år lång och säger att folkhögskolan kommer istället fokusera på fortbildning för döva och hörande teckenspråkstolkar.
TEXT: ELIN WESTERLUND
elin.westerlund@dovastidning.se
Fakta: Tolkutbildning för döva på Västanviks folkhögskola
- Den första utbildningen hölls år 2015 som en del av SDR:s projekt ”Döva tolkar och översättare”. Döva tolkar som gått pilotutbildningen behöver validera sin kompetens för att kunna få auktorisation av Kammarkollegiet.
- Idag är tolkutbildningen godkänd av Myndigheten för yrkeshögskolan. Det innebär även att döva tolkar kan registrera sig som utbildade tolkar hos Kammarkollegiet.
- Mona Riis bedömer att 55-60 personer har tagit examen som döv teckenspråkstolk på Västanviks folkhögskola.
I papperstidningen 3/2026 står det att döva tolkar kan auktorisera sig hos Kammarkollegiet. Det stämmer inte. Döva tolkar kan inte auktorisera sig men däremot registrera sig som utbildade tolkar hos Kammarkollegiet.
Artikeln har tidigare publicerats i pappersversionen av Dövas Tidning 3/2026.
Läs mer:
”Inte självklart att anlita döva teckenspråkstolkar”
”Många går tillbaka till sina gamla jobb”
”Jag skulle garanterat få mer betalt om jag började med Onlyfans”
Region Skåne: ”Det finns inte behov av en heltidsanställd tolk”
Dela artikeln via e-post.