2023-09-15

DT besöker Seoul Samsung School

Hur är det att gå i dövskola i Sydkorea? FOTO: Olivia Renner Balkstam

Denna vecka är det internationella dövveckan, detta uppmärksammar DT genom att lägga upp utvalda artiklar under veckans gång.

DT befann sig i juli i Sydkorea för bevakningar. På agendan i Seoul stod ett besök på en av Seouls flera dövskolor – Seoul Samsung School. Hur fungerar egentligen en dövskola i Sydkorea? Vilka likheter och skillnader finns jämfört med en svensk dövskola?

När DT:s reportrar anländer till Seoul Samsung School har vi först gått fel. Vi råkar befinna oss i matsalsbyggnaden, och får hjälp av personalen att hamna rätt. Utanför huvudbyggnaden står elever och tecknar. Läraren Min Ung Choe tar emot oss. Han är själv CODA.

Vi blir visade in till rektor Sungchul Chois rum där vi slår oss ned och blir bjudna på te och kaffe. Läraren Eunmi Lee ansluter. Hon är skolans enda döva lärare.
– Jag skulle gärna anställa fler döva lärare, men det finns för få med lärarlegitimation eller så är de svåra att hitta, berättar Sungchul Choi.

Seouls nationella dövskola startades för omkring 100 år sedan. Seoul Samsung School som är en privat katolsk skola kom till först efter Koreakriget.
– Även om det är en privat skola får vi samma skolbidrag från staten som andra skolor.

Koreakriget pågick mellan 1950 och 1953, och utkämpades mellan Nordkorea och Sydkorea. Formellt ligger länderna fortfarande i konflikt med varandra eftersom inget fredsfördrag ännu har blivit påskrivet. Slutet på kriget ledde till att man drog en gräns mellan länderna, som blev en hårt bevakad demilitariserad zon.
– Efter kriget startades denna skola, säger Eunmi Lee. Först finansierades det på andra sätt, men senare kom det att finansieras av utbildningsdepartementet i Seoul. Då utökades antalet lärare.

Totalt har skolan 103 elever i åldrarna 1-19, som kommer från hela stor-Seoul. Skolan inrymmer förskola, grundskola och high school.
– Förskolan är frivillig medan grundskolan och high school är obligatoriska, berättar Sungchul Choi.
– Man är sju år gammal när man börjar grundskolan, säger Eunmi Lee. Förut var det åtta men i juni ändrades lagen och nu ska man vara ett år yngre.

Fr. v: Min Ung Choe, Eunmi Lee och Sungchul Choi.

En typisk skoldag börjar 7:30 och slutar 15:20. För den som bor långväga finns möjlighet till skolskjuts precis som i Sverige.
– Förr i tiden bodde folk nära skolan men idag har de längre väg hit, berättar Sungchul Choi. Vi har inga elevhem här, men det finns ett socialkontor i närheten som kan ta elever som förlorat en förälder, blivit utkastade från hemmet eller har det svårt. Annars pendlar eleverna hit.
– Det finns en skolbuss, som väntar vid en tunnelbanestation, som tar eleverna hit gratis, tillägger Min Ung Choe. Tunnelbanan är också gratis. Stadens bussar kostar däremot.

Läroplanen ser likadan ut i hela Sydkorea, med ämnen som till exempel koreanska, engelska, matematik, idrott, musik och koreansk historia. År 2016 erkändes det koreanska teckenspråket (KSL) av Sydkoreas motsvarighet till riksdagen. Koreanskt teckenspråk är nu ett av Sydkoreas officiella språk, tillsammans med koreanska.
– Många döva samlades då och förklarade behovet av att lära sig KSL, och regeringen förstod att KSL behövdes i undervisningen och godkände det, berättar Sungchul Choi. Äntligen kom KSL med i läroplanen! Roligt!
– Vi börjar ha ämnet teckenspråk i år, säger Eunmi Lee. Idag faktiskt! Det gäller för årskurs 2 och 3 på high school.
– Nästa år ändras skolsystemet så att elever kan få önska KSL som språkval, berättar Sungchul Choi.

Att koreanskt teckenspråk nu blivit ett etablerat ämne innebär emellertid inte att det är det enda språket som används i undervisningen.
– Döva lärare kommer att lära ut KSL och förklara dess grammatik, berättar Min Ung Choe. Det är ju vad döva kan.
– Och så varierar det mycket bland high school-eleverna, tillägger Eunmi Lee. En del har CI och kan inte teckenspråk, andra har inlärningssvårigheter eller dylikt. När alla är i samma grupp är det en utmaning för läraren. Även dövkultur kommer att tas upp. Det är på två nivåer, grund och avancerad.
– På Sydkoreas dövskolor minskar antalet elever, säger Sungchul Choi. Antalet CI- opererade ökar, samma utveckling ser vi i världen som på vår skola. Läraren bedömer om eleven kan KSL eller inte. Läraren ska undervisa i både tal och teckenspråk. I framtiden kan det bli så att teckenspråkiga döva minskar och talande med CI blir ännu fler här på vår skola. Så därför ska vi tala och teckna samtidigt här.

Så fungerar det även i nuläget på Seoul Samsung School.
– Man separerar inte tal och teckenspråk utan man blandar dem, säger alla samtidigt. Man använder bägge samtidigt i undervisningen.
– Det finns lärare som är osäkra eller tycker att det är svårt med teckenspråk, så då har de döva assistenter med sig, tillägger Eunmi Lee. Själv tecknar jag och talar samtidigt. Det finns elever med CI i min klass som inte kan teckenspråk så jag behöver använda rösten. Det fungerar bra.

Under besöket blir DT:s reportrar bjudna på skollunch. På menyn står kycklinggryta och ris. Tillbehör till maten är kimchi, melon och en bulle med socker på. I matsalen tecknas det friskt och elever kommer fram för att prata med oss. En del har lärt sig lite ASL.

DT:s reportrar vill förstås veta vilken koppling som finns mellan det internationella elektronik-företaget Samsung och skolan. Det visar sig att den enda kopplingen är namnet.
– Åh nej, vi har samma namn men vi är en skola och de är ett företag. Vi har inget med varandra att göra, säger Eunmi Lee. Företaget Samsung är något helt annat. Väldigt många blandar ihop oss.
– Men jag skulle vilja ha en koppling till dem, skämtar Sungchul Choi.

I Sydkorea är vinterlovet längre än sommarlovet.
– Terminen är mellan mars och juli, och sedan har man sommarlov i en månad, berättar Sungchul Choi. Sedan börjar skolan igen i september fram till i början av januari. Därefter har man vinterlov i två månader.
– Det gäller för alla skolor, även för hörande.

En av skolans tre byggnader.

I Sverige har antalet elever i dövskolorna minskat sedan förra seklet. Det känner Sungchul Choi också igen i Sydkorea.
– Nu är det allt färre dövskolor i södra Sydkorea. Antalet döva elever minskar medan elever med andra funktionsnedsättningar ökar. När döva blir alltför få vill de komma hit till vår skola som har en teckenspråkig miljö. I södra Sydkorea finns det 14 dövskolor och där har man sett att döva är för få eller till och med är på väg att försvinna.
– Det är viktigt med identitet vilket andra skolor inte har. Det är upp till lärarna att upprätthålla dövidentiteten. Därför kommer elever hit.
– För 20-30 år sedan var det 300 döva elever här. Det har minskat långsamt och kommer kanske att fortsätta minska. Kanske ska man vara lite orolig över att dövskolan eller dövidentiteten förändras eller försvinner. Jag vet inte.
– I Sydkorea CI-opereras många och de börjar i hörande skolor. Det är omkring 1000 som får CI varje år. Efter operationen blir det det talträning och de går i hörande skolor. De kommer inte till dövskolorna.
– Jag försöker ha kontakt med sjukhusen. Föräldrar till döva barn vet inte om att det finns dövskolor. Det måste finnas information och den måste spridas i hela Seoul. Man måste känna till att det finns.

DT har förstås gjort sin research innan besöket och då fått reda på att K-popgruppen BTS, som anses vara bland världens största pojkband, gjort en stor donation till skolan. När DT:s reportrar frågar om detta blir Sungchul Choi förvånad.
– Jag är förvånad att omvärlden känner till BTS.
– Med pengarna vi fick av dem har vi utvecklat dans-, film- och musikundervisningen. Vi har också köpt in en skolbuss och anlagt en ny skolgård. Det var en engångsdonation, en väldigt stor sådan.
När DT frågar om självaste BTS kom på besök skrattas det.
– Nej, det var deras manager som kom hit, berättar Eunmi Lee. Synd!
– Barnen hade blivit helt tokiga annars, skrattar Min Ung Choe.

OLIVIA RENNER BALKSTAM & NICLAS MARTINSSON
redaktionen@dovastidning.se