Döva aidsoffer hedrades

RFSL Regnbågen arrangerade en minnesceremoni på Världsaidsdagen.

I dag är det Världsaidsdagen. RFSL Regnbågen arrangerade därför en minnesceremoni. De fyra döva som dog i aids hedrades.

Första delen i Jonas Gardells omtalade trilogi ”Torka aldrig tårar utan handskar” gavs ut i somras. En TV-serie om tre delar med samma namn sändes i höstas. Den handlar om hiv-epidemin i Stockholm på 1980-talet och om hur levnadsglada homosexuella män drabbas av den dödliga sjukdomen.
– Serien gick rakt in i hjärtat när jag såg den. Några kompisar och jag skrev till varandra på Facebook om serien och om döva som gått bort i aids. Vi sa att vi borde ordna en minnesceremoni, sade Eva Lilja, ordförande för RFSL* Regnbågen.

Några äldre personer berättade om vilka de fyra döva aids-offren var. Den ena mannen var förmodligen den första döva i Sverige som dog i aids. Då var året 1990. Han var 45 år gammal och kom från ett annat land. När det var dags för begravning av honom kom inte hans familj. De ville inte veta av honom. Hans gravplats finns på Norra begravningsplatsen i Solna. Om två och ett halvt år går gravrättstiden ut. De som tog del av minnesceremonin diskuterade om man skulle förlänga gravrätten med ytterligare 25 år.
– Han var ju det första döva aidsoffret. Därför ska han fortsatt ha en gravplats. Det är viktigt att hedra honom, resonerade en person.

Flera hade liknande tankar som han. RFSL Regnbågen ska ta reda på hur man kan betala för gravplatsen och för vården av den. En lösning kan vara att söka fondmedel.

Det andra döva aidsoffret gick bort 1992. Då var han 50 år gammal. Han skämdes för sin sjukdom och var rädd för att många döva skulle få reda på att han hade hiv. På den tiden var okunskapen om aids och hiv stor. Den bromsmedicin som han tog var inte tillräcklig. Då övergick hiv till aids. Den sista tiden magrade han allt mer.
– Två dagar innan han dog kramade jag honom. Då kunde jag känna hans skelett. Så mager han var. När jag kom ut från rummet var jag oerhört tagen, berättade en äldre man, som var god vän med honom.
Han var glad över att ha fått krama om honom sista gången.

Den tredje personen dog 1993. Då var han endast 36 år. Han var öppen med att han hade hiv och bar ett rött band som symboliserade aids på tröjan eller jackan. Innan han dog hade han svårt att gå och satt i rullstol. Ändå hindrade det inte honom från att gå på Regnbågens fest 1993, som kom att bli hans sista.
– Han var en festglad person, berättade en deltagare.

Och det fjärde aids-offret avled i Malmö 1996. Då var han 45. Några mindes honom som snygg. De homosexuella döva män som bodde i Stockholm fick allt mindre kontakt med honom efter att han flyttat till Skåne. De fick veta att han hade gått bort i aids först efter att han begravts.

1996 fick Sverige ny bromsmedicin mot hiv som var effektiv. Då minskade antalet aidssjuka patienter drastiskt.

Enligt Eva Lilja kommer minnesceremonin sannolikt att äga rum varje år. Kanske i samband med Världsaidsdagen eller så får den en egen dag.
– Det känns viktigt att hedra och inte glömma bort de döva aids-offren, säger Eva Lilja.
Fjorton personer i olika åldrar tog del av ceremonin i dag.

Eventuellt var det fler än fyra döva homosexuella som dog i aids på 1980- och 90-talen i Sverige. Regnbågen känner bara till fyra.

* RFSL står för Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.