Det våras för döva skådespelare

Fr.v. Skådespelare Alaqua Cox. FOTO: MARVEL STUDIOS. / John Maucere i What?-komedin.

Med få undantag har döva lyst med sin frånvaro i filmerna. De roller som funnits har oftast spelats av hörande som gått snabbkurs i teckenspråk. De senaste åren har något dock förändrats och vi ser fler döva skådespelare i döva roller.
   Snart visas komedin What? av och med John Maucere i rollen som en skådespelare som – just det – inte får den döva rollen men som anlitas som språkstöd på Dövfilmfestival Skåne. DT pratar med tre personer som på olika sätt arbetat eller arbetar med produktion av TV och film, om vad som händer och varför det är viktigt.

Antonia Rodrigues da Silva jobbar som frilansare inom TV-produktion och har många tankar kring casting och representation.

– Jag tycker att det är jätteroligt att döva syns mer! I USA ligger de i framkant vad gäller den saken. Där syns döva i filmer, reklam och serier, säger hon och nämner Broadwaymusikalen Spring Awakening, TV-serierna The Walking Dead, Hawkeye och Echo. Det är även filmer som A quiet place, CODA, Sound of Metal, Eternals och den kommande filmen om Helen Keller, även om det är en diskussion där om att skådespelaren är döv och inte dövblind. Döva har också synts i program som Dancing with the Stars och America’s Next Top Model. I de dokumentära Netflixserierna Deaf U och Audible har man även haft döva producenter.

Varför händer detta just nu? DT frågar Deborah Calla på Media Access Awards, en organisation i USA som strävar emot att fler personer med funktionsvariation ska representeras i rutan.
– Jag tror att det samhälle vi har nu frågar efter autenticitet. Filmindustrin vill också förändras och med det kommer också behovet av att få fler berättelser, och där ser vi minoriteter som vi tidigare inte sett. Inget filmprojekt idag skulle heller komma undan med att anställa en icke funktionshindrad skådespelare. Motreaktionen skulle bli massiv.

Antonia Rodrigues da Silva håller med.

– Det vi vill ha idag är äkthet. Det finns så mycket av allt överallt så vi söker efter någon att identifiera oss med, eller som vi känner igen oss i. Är en skådespelare inte trovärdig faller rollen. Produktionen bakom serien Hawkeye sökte medvetet efter en döv person från ursprungsbefolkningen, och hittade Alaqua Cox till rollen som Maya Lopez/Echo. Tänk om jag som liten hade fått se en sådan rollfigur, som liknar mig så mycket. Nu får hon en egen spinoffserie!

Filip Burman från Örebro som varit verksam som författare, regissör och producent inom både TV, teater och film säger:

– Folk har kämpat länge inom olika rörelser, och de uppnår mycket som vi kanske inte ser. Då och då händer det något som får mycket uppmärksamhet i medier, och då börjar folk tänka. Sedan tystnar det kanske men medvetenheten kvarstår. Jag tror att det är vad som hänt.

Antonia Rodrigues da Silva berättar att hon genom sitt arbete byggt upp ett nätverk inom castingen ( = rollbesättning. Att casta = hitta en skådespelare till en roll).

– Det är så viktigt att döva syns i olika sammanhang och roller. Där har produktionen ett stort ansvar. Jag försöker påverka genom att säga ”Kan vi inte ha en döv person till den här rollen?” och det ledde fram till att jag fick in en döv person i en reklamfilm där rollen som pappa från början inte var tänkt att vara döv. Samma sak hände med den svenska serien Den tunna blå linjen. Jag pratade med en välkänd rollbesättare om att vi borde ha fler döva skådespelare och roller. Det är som om vi inte finns. Det resulterade i att de skrev in två döva roller.

DT ber Deborah Calla kommentera det Antonia berättar om castingens betydelse.

– Rollbesättarna är skådespelarnas dörrvakter. Om en rollbesättare tänker utanför boxen kan hen föreslå en kvinna i en mansroll, eller att en person med funktionsvariation spelar en roll utan funktionsvariation. Producenter är också superviktiga där.

Vad fattas i dag, och varför är det viktigt med representation?
– Vi är numera medvetna om vikten av representation, säger Filip Burman. Jag är en vit man som har många privilegier, och även om jag kan min egen historia bäst kan jag ta ansvar för att ta med andras berättelser. Det är fler berättelser vi behöver. Att casta olika människor med olika funktionsvariationer och ur olika minoriteter är viktigt, men vi får inte stanna där. Nyfikenhet och lyhördhet är a och o.

Deborah Calla önskar också fler berättelser från grupper och minoriteter som vanligtvis inte får sina röster hörda.

– Vi lär oss leva med varandra i ett samhälle genom vad vi ser på film och TV. Medierna har makten att visa fram människor på ett sätt som får oss att förstå att oavsett vad är de människor. Alla har samma behov av att bli älskade och sedda. Om jag inte känner någon som har rullstol men ser en person i en film som sitter i en rullstol, blir det mer vardagligt för mig. Att casta människor ur alla möjliga bakgunder är verkligen viktigt för vår värld.

– Konsten är ju det som fäster våra ögon vid något, funderar Filip Burman.

”Om en rollbesättare tänker utanför boxen kan hen föreslå en kvinna i en mansroll, eller att en person med funktionsvariation spelar en roll utan funktionsvariation”

Antonia Rodrigues da Silva menar att vi inte är framme än.

–Vi har döva i rutan, men behöver döva bakom den! Ta vara på och utveckla kompetens för att kunna berätta vårt perspektiv. Vi behöver döva producenter, fotografer, och manusförfattare som också kommer ur alla möjliga grupper, avslutar hon.

JENNY SCHÖLDT OLSÉN
redaktionen@dovastidning.se

LÄS MER: Troy Kotsur kan vinna Oscar för Bästa manliga biroll