Hon såg behovet och sökte in

Camilla Attestål är nyexaminerad döv teckenspråkstolk.

Den 24 maj tog totalt 10 nya döva teckenspråks-tolkar examen från Västanviks folkhögskolas tolkutbildning för döva. En av de som tog examen är stockholmsbon Camilla Attestål. När hon först fick höra talas om utbildningen förstod hon inte poängen. Det var först när hon insåg att hon agerade döv teckenspråkstolk till sina egna barn som hon kände att det var dags att söka in till utbildningen.

– Det blev tydligt att jag var döv teckenspråkstolk åt mina barn när vi använde hörande teckenspråkstolkar. Det hände att tolken frågade mig vad mitt barn menade och mitt barn frågade mig vad den hörande teckenspråkstolken menade. När jag insåg att jag var döv teckenspråkstolk utan att veta om det kände jag att det är en yrkesgrupp som måste bli ännu större och mera erkänd. Mitt första steg mot min vision blev att själv söka till utbildningen, säger Camilla Attestål.

När DT intervjuar Camilla har hon en vecka kvar till examen. Hon beskriver att hon har haft roligt och är nöjd med sin klass och sina lärare.
– Lärarna har varit bra, det syns att de kan sina saker. Om det är något jag skulle önska så är det mer tid i utbildningen. Vi har haft totalt tio fysiska träffar och resten av uppgifterna och träffarna sker på distans. Hade jag fått välja hade det blivit fler än tio fysiska träffar, för jag har uppskattat dem. Däremellan har vi haft digitala träffar och många hemuppgifter. Vi har också fått två veckors praktik och tre dagars auskultation. Jag hade gärna haft en längre praktikperiod också.

Camilla beskriver att hon har haft olika typer av övningar under de fysiska träffarna, men också föreläsningar för att förbereda eleverna på olika situationer.
– Som tolk vet man aldrig vad som kan uppkomma under uppdragen. Om en tolk själv bär på ett trauma och sedan kommer i kontakt med det traumat under ett tolkuppdrag, till exempel under ett psykologbesök, kan det påverka hen i uppdraget. Vi fick en föreläsning om vilka strategier vi i så fall kan ta till. I övrigt har det varit fokus på teckenspråk
i sig, dövblindhet och tolkrollen under föreläsningarna.

Camilla menar att hon kan se utmaningar i att arbeta tillsammans med hörande teckenspråkstolkar.
– Jag måste förstå min kollega för att kunna skapa en bra process, och förmedla information på ett fullgott och korrekt sätt till tolkanvändaren. Alla hörande teckenspråkstolkar har olika sätt att översätta på, och det kan hända i vissa fall att information försvinner på vägen eller att tidslinjen i det hen säger inte blir tydlig. I de flesta fall brukar det dock bli ett bra samarbete.

Att hon själv är döv ser hon däremot som en fördel i tolksituationen.
– Jag tror att min dövhet är en fördel, till exempel i fråga om var vi ska placera oss i rummet. Som det ser ut sitter jag framför tolkanvändaren och den hörande teckenspråkstolken bakom tolkanvändaren. Jag ser båda, medan de två inte ser varandra just eftersom jag är länken mellan dem. Sedan detta med att jag själv är tolkanvändare privat och kan bidra med mina egna erfarenheter för att göra tolksituationen bättre.

I framtiden önskar hon att döva teckenspråkstolkar ska få samma status som hörande teckenspråkstolkar, och att döva därmed alltid ska ha rätt att välja.
– Det gäller även mig själv, jag vill också kunna välja. När jag tittar på en hörande teckenspråkstolk under långa föreläsningar kan jag bli trött och känna mig spänd. När jag tittar på en döv teckenspråkstolk upplever jag att jag orkar mer.

I framtiden vill Camilla gärna vara döv teckenspråkstolk, men ser också orosmoln på himlen.
– Idag är det inte vanligt att döva teckenspråkstolkar är det på heltid. Jag hoppas att alla tolkcentraler ska se att behovet finns och att båda yrkena får samma status. Det finns de som tycker att dövtolkar endast ska användas till nyanlända, men jag håller inte med. Jag ser ett stort behov till exempelvis döva barn. Egentligen hoppas jag att vem som helst ska ha rätt att välja dövtolk om hen vill ha det. Det ska inte vara något krångel. Kanske vill man slappna av och få information förmedlad till sig från en person som är döv? Vem har rätt att bestämma kring sådant? Min önskan är att det ska bli självklart en dag.

OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se