Vem kan skaffa sig dövkompetens?

SDR:s ordförande, Åsa Henningsson, och Patrik Nordell. FOTO: SDR/MIA MODIGFOTO: SDR/MIA MODIG

Begreppet dövkompetens har varit i ropet på sistone. Frågan är vem som kan tillägna sig dövkompetens. Bara döva eller också hörande? DT pratar med Patrik Nordell, som tidigt var med och började sprida begreppet dövkompetens i Sverige, och SDR:s ordförande Åsa Henningsson.

Begreppet dövkompetens har fått extra skjuts i början av året. Norska Teater Manu bestämde sig för att anställa en hörande teaterchef. Den nya chefen Janne Langaas beskrevs som icke-teckenspråkig och utbildad skådespelare med lång erfarenhet av ledning och scenkonst. Deras beslut utlöste en proteststorm i sociala medier över att formella kvalifikationer som utbildning och erfarenhet vägde tyngre än dövkompetens. Varför valde teatern inte att anställa en döv teaterchef? Debattartiklar skrevs också i DT och norska medier. Ett mindre antal personer ansåg däremot att Teater Manu hade dövkompetens eftersom majoriteten i styrelsen var döva och att deras beslut säkert var välgrundat.

Låt oss gå bakåt i tiden. Begreppet dövkompetens nämndes exempelvis i DT redan år 2008. SDR:s mångåriga ordförande Lars-Åke ”Låw” Wikström ansåg att hörande med dövkompetens borde kunna få sitta i SDR:s styrelse, men att majoriteten fortfarande skulle vara döva.

Patrik Nordell skrev en ledare i DT år 2015 när han satt i SDR:s styrelse. Han skrev ”Alla kan skaffa sig dövkompetens – bara om vi alla erkänner den först!”. Han var en av dem som tidigt började sprida begreppet dövkompetens i Sverige, bland annat som anställd hos ABF:s projekt Wesign år 2011-2014.

2016 satsade Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) på ökad dövkompetens efter kritik från SDR om bristande dövkompetens hos ledningen. Därför anordnades en temadag om dövstudier tillsammans med SDR. Hörande rektorer, enhets- och avdelningschefer gick den.

2017 släppte SDR ett idéprogram i vilket det står att dövkompetens ska erkännas.

Frågan är om hörande kan tillägna sig dövkompetens? Åsa Henningsson svarar å SDR:s vägnar nej. Patrik Nordell säger ja, men bara till liten del.

Varför kan hörande inte tillägna sig dövkompetens?
– Livserfarenheter som vi fått genom att leva i den teckenspråkiga gemenskapen ger oss en unik kompetens om teckenspråk, språkkänsla, kultur, visuellt levnadssätt och förståelse om dövas sätt att leva, säger Åsa Henningsson och citerar här ordagrant ur idéprogrammet från 2017.

Hon fortsätter:

– Det är odiskutabelt vem som har dessa livserfarenheter: nämligen döva. Hörande kan aldrig få dessa livserfarenheter och är priviligierade eftersom de aldrig har upplevt audism och andra former av förtryck eller utanförskap som döva kan utsättas för.

– Hörande ska inte ha tolkningsföreträde i frågor som rör döva. Goda allierade hörande är de som har modet och styrkan att våga inse att de är priviligerade. De ska därför ge plats till döva och istället fungera som lagspelare, säger hon.

Alla döva har enligt henne en inneboende dövkompetens även om de inte har läst dövstudier eller/och teckenspråk.

Patrik Nordell ler när han får frågan om hur han ser på sin formulering från 2015 om att alla kan skaffa sig dövkompetens bara om de erkänner den först. Nu har han en delvis förändrad syn på saken.

– Jag står fortfarande för att dövkompetensen som sådan måste erkännas. Så jag var rätt ute 2015, men jag anser nu att hörande bara kan skaffa sig dövkompetens till viss del, säger Patrik Nordell som i övrigt håller med SDR om att döva har unika livserfarenheter som hörande aldrig kan få.

“Döva har unika livserfarenheter”

Han anser personligen att hörande till viss del kan skaffa sig dövkompetens, då framförallt kunskaper om dövas kommunikationssätt, kultur, språk och historia. Här tänker han till exempel på hörande lärare som jobbar med döva elever. Sådana lärare måste exempelvis ha kunskap om turtagningsregler inom teckenspråk, hur de kan fånga döva elevers uppmärksamhet och hur en lektion kan inledas (döva har en annan ”uppvärmning” än hörande). Döva lärare har redan den förmågan välutvecklad.

Han anser att det i nuläget finns alltför lite dokumentation om dövkompetens jämfört med teckenspråkskompetens (som vetenskapligt går att mäta numera). Begreppet behöver dokumenteras mer. Han anser dock i likhet med SDR att döva med sin kompetens självklart alltid måste involveras i beslutsprocesser som rör döva.

SDR arbetar för att samhället ska erkänna dövkompetens på alla områden, något som inte riktigt skett trots att vi lever på 2020-talet. Åsa Henningsson tar ett exempel. Ingen döv har anställts för att jobba med den pågående statliga tolkutredningen, vilket är bekymmersamt då döva tolkanvändare är en stor målgrupp.

SDR jobbar nu med en motion från förra kongressen om att utveckla någon form av turkos certifiering. Den ska visa att verksamheten, företaget eller organisationen genomgått ett utbildningspaket om döva och teckenspråk (lite som HBTQ-certifiering). Nu för förbundet en dialog med tänkbara aktörer om att utveckla utbildningspaketet. Ämnen som berörs i paketet är bland annat bemötande, dövstudier och teckenspråk. Om en person har genomgått utbildningspaketet, vad kan dennes kunskap kallas för om inte dövkompetens?

– Vi håller på att utveckla och definiera. Det vi säger i dag är inte hugget i sten, utan som alltid när allt är nytt är det en process, säger Åsa Henningsson.

NICLAS MARTINSSON
niclas.martinsson@dovastidning.se