2021-04-12

DEBATT: Programmet är mycket mer problematiskt än teckenvalet för Afrika

Laith Fathulla och Jenny Schöldt ger här en teckenspråksversion av debattartikeln.

Debattörerna Jenny Schöldt, Romel Belcher och Laith Fathulla kritiserar SVT Teckenspråks produktion Berättelser från Afrika. De upplever att SVT Teckenspråk saknar självanalys, representation och medvetande om hur narrativ påverkar vår omvärldsuppfattning.

BAKGRUND
Vi har i sociala medier och i samtal försökt att uppmärksamma problematiken med SVT Teckenspråks produktion Berättelser från Afrika som sändes i höstas, i två delar. I samband med det gjordes en analys där vi gick igenom problematiska punkter och förklarade vad vi ansåg var tydliga tecken på ett vitt narrativ utan kunskap om postkolonialism och som kränkte privatlivet och visade brist på respekt för de människor som besöktes. Analysen skickades till producenten utan att vi fick gehör, och senare publicerade vi ett öppet brev tillsammans med National Black Theatre Sweden och Kulturarbetarföreningen Tryck som ledde till ett möte med minoritetschef och verksamhetsansvarig på SVT.

I samband med mötet avslöjade vi uppgifter vi fått av Rwanda National Union of the Deaf (RNUD), nämligen det att man trott att det var fråga om ett par turister som filmade och fotograferade för privat bruk, och som ställde frågor. De hade tagits emot som döva tar emot döva. Först därefter hade personerna kring inspelningen förstått att det var fråga om inspelning till en tv-dokumentär.

Analysen av programmet, vårt öppna brev och den tecknade summeringen går att hitta här:

Eftersom vi inte kände att man på SVT Teckenspråk ville ta till sig av kritiken bestämde vi oss, efter inrådan från journalister, att pröva fallet hos Granskningsnämnden. Syftet har hela tiden varit att få till en medveten och nyanserad diskussion, inte att fälla.

Här under kommer en debattartikel gällande det friande beslutet från Granskningsnämnden.

I höstas, efter att vi problematiserat programmet ”Berättelser från Afrika” både i samtal, mail och med en grundlig bildanalys, samt ett öppet brev som ledde till ytterligare samtal, denna gång med minoritetschef och programutvecklingsansvarig på SVT, och utan att mötas med någon som helst vilja till självrannsakan och fundering hos redaktionen bestämde vi oss för att pröva fallet hos Granskningsnämnden (GRN) och senare Journalisternas Yrkesetiska nämnd (YEN),något som såväl GRN som andra journalister rått oss att göra då detta gällde ett etiskt perspektiv. Vi möttes av ett strukturellt problem: GRN såväl som Medieombudsmannen tar bara anmälan från enskilda privatpersoner. YEN hanterar enbart reportage gjorda av deras medlemmar, vilket inte var fallet här. SVT:s slutliga ord till oss var att de skulle ta kritiken på allvar – om GRN skulle fälla programmet.

Granskningsnämnden har nu kommit med sitt svar; programmet frias då det inte strider mot kraven på opartiskhet och saklighet eller bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. I förklaringen anges främst att tecknet Afrika följer teckenspråkslexikonets rekommendation, och man har hört med Språkrådet som säger att det är upp till oss vilket tecken vi vill använda.

I skrivelsen anges också att programmet spelades in före BLM (vilket vi förstår avser den uppmärksammade händelsen med George Floyd då rörelsen funnits ett långt tag). Till ytterligare friande skäl anges att anges att programmets syfte är att visa personliga berättelser och inte har haft som ändamål att visa en allsidig bild av Rwanda. Angående intrång i privatlivet avskrivs det då ingen skriftlig medgivande från privatperson finns. GRN har valt att avstå från att ta hänsyn till underlaget från Rwandas dövförbund (RNUD) där besöket från journalisten i fråga beskrivs. Personerna kring inspelningen uppfattade situationen som att det var fråga om turism, och att journalisten filmade samt fotograferade för privat bruk. Inte förrän efteråt fick de reda på att det var fråga om ett dokumentär TV-inspelning. Vi ställer oss här därför undrande till hur GRN hanterar underlag till inkommande anmälan?

Vi ställer oss också frågande till huruvida det finns en vilja till självanalys hos SVT Teckenspråks redaktion, en vilja till att förstå att ett perspektiv inte kan sägas vara objektiv och samtidigt ursäktas med att vara personlig, en vilja till att inkludera en mångfald av berättelser och perspektiv.

Att dessa nämnder och råd inte kan göra mer än att avskriva icke-formella och icke-juridiska fel utan att inse att man på det viset missar den stora bilden och behåller den privilegierade vita representationen och urvalet och alltså det generellt sneda majoritetsperspektivet förvånar oss inte men gör oss besvikna.

Finns det en vilja till att visa nya perspektiv hos SVT Teckenspråk? Finns det en vilja hos journalistyrket och offentliga aktörer att rannsaka sig själva för att få fram en bredd i omvärldsbevakningen?

JENNY SCHÖLDT
ROMEL BELCHER
LAITH FATHULLA