KRÖNIKA: Det är normalt att vara onormal!

Här är Per Markströms senaste krönika, ”Det är normalt att vara onormal!”, på både svenskt teckenspråk och svenska. Mycket nöje!

Nyss hemkommen med huvudet fullt av tankar och funderingar efter Engagera dig-kursen på Västanviks folkhögskola tillsammans med fantastiska personer som brinner för dövrörelsen. Vi åkte dit bland annat för att få inspiration till hur man kan se möjligheter istället för svårigheter.

Jag fick lyssna på spännande och inspirerande föreläsningar. Av alla fantastiska föreläsare så vill jag lyfta fram två personer som fick mig att tänka till: Jamila Ouahid och Pär Stenhammar. De har under sommaren 2019 åkt på musikturné i Sverige och Norge med musikbandet Louisiana Avenue.
De gav exempel på hur de tog fram lösningar för att väva ihop två språkkulturella delar (visuellt teckenspråk och musikaliskt budskap) och vilka utmaningar de ställdes inför, speciellt för Jamila som hamnade i olika situationer som var nya för henne.

Det som förvånade mig (eller inte) var att det finns folk i vår egen krets, alltså döva, som inte uppskattar det de gör. Istället för en massa beröm och glädje över att teckenspråket och döva får uppmärksamhet så säger vissa att hon gör det enbart för sin egen vinning. Eller att det inte passar att en döv står på scen och sjunger med hörande eftersom det inte är normalt. Men vad fan! Se till att ge en massa beröm istället och var stolt över att någon vågar göra något annorlunda. Och resan med bandet som Jamila har gjort har gett fantastisk kunskapspåfyllnad för hörande som inte vet så mycket om döva. Hon nämnde bland annat ett hörande par som har barn på en förskola där ett annat dövt par också har sitt barn.

Det hörande paret hade tidigare trott att döva inte kunde dansa och att deras liv var grått och tråkigt. Men båda paren träffades på en av bandets spelningar och det hörande paret fick då se att döva faktiskt kan dansa, sjunga och ha minst lika kul som alla andra. Efter detta förändrades deras attityd och i dag har paren kontakt med varandra.

Men Jamila har själv också varit tvungen att lära sig en massa ord som inte vanligtvis finns inom dövvärlden, säg exempelvis notställ eller soundcheck. Det är inget vi pratar om vanligtvis. Liksom Pär som fick lära sig en massa om döva och varför vi gör som vi gör. Den här kunskapen är inget man får lära sig i skolan. Vi döva måste fortsätta dela med oss av vår kunskap och sprida den. Hur skulle världen utanför våran lilla dövvärld annars ha sett ut om vi inte gjorde det? Vilka förändringar hade uteblivit om vi inte gjorde det?

Jag är nästan säker på att ”hörandes” syn på oss förändras till det positiva om vi fortsätter att ta för oss. Och vi får också större plats i samhället. Men vägen dit är inte enkel, nej. Vi behöver modiga människor som vågar ta steget mot att vara ”onormal”. Det är normalt att vara onormal!

Jag vill också lyfta fram en tanke som en annan föreläsare kom med under helgen och som fick mig att tänka till. Som till exempel vad är en bra ledare i en idrottsklubb? Är det att låta alla spelare spela lika mycket, det vill säga rättvist, under ett större mästerskap och riskera att hamna långt ner i resultatlistan? Alla spelare kan vara nöjda då de fått lika mycket speltid men hamnat sist.

Eller ska en god ledare se till att få det bästa ur laget genom att låta dem som är i toppform eller är mer skickliga än de andra få mer speltid? Det kan betyda att några spelare får minimalt med speltid och är bänkade under större delen av turneringen. De blir besvikna. Men det resulterar i en medalj. Idrottsklubben kommer att vara nöjd med resultatet, men de spelare som fick spela mindre, vad känner de då? Det är en svår balansgång, en god ledare ska se till att laget gör bra resultat och att de som spelat mindre också ska känna sig nöjda eftersom de fått vara en del av det vinnande laget.

Det finns flera andra föreläsare som också inspirerade mig under helgen, tack till er alla oavsett hur normala eller onormala ni är!

PER MARKSTRÖM
som ser fram emot att ta en kopp kaffe och äta kanelbullar i vårvintersolen.