KRÖNIKA: Jag kan inte släcka alla skogsbränder ensam

Uppe i det blå sitter jag på ett flygplan mot Bergen och får panik. Vad fan håller jag på med? Jag tar snabbt fram papperspåsen ur stolsfickan och börjar hyperventilera. Är jag flygrädd? Nej, jag har klimatångest! Jag får mardrömmar av skogsbränder, för många bilar inne i stan och överkonsumtion av prylar. Det är akut! Ändå väljer jag att ta flyget. Det går inte ihop. Om jag ska vara ärlig så är det ett mycket medvetet val. Jag har nämligen jämfört flyg och tåg ur olika aspekter såsom ekonomiskt och tidsmässigt. ”Vinnaren” blev flyget. Det är billigare och snabbare att flyga till destinationen som jag skulle till. Framför mig ser jag miljöaktivister stirra på mig med anklagande ögon. Mitt dåliga samvete slår till inombords, samtidigt ser jag fram emot att få träffa vännen jag inte träffat på länge. 

Väl hemma efter resan vädrade jag min klimatångest för min sambo.

”Vi har ingen bil”, sade sambon. Det är sant. Vi åker kollektivt, går eller cyklar. För 15 år sedan gav bilar inte mig magont alls. Idag vrider jag av kramp i magen av att se hur antalet bilar har ökat ute på vägarna, bl.a. inne i stan. Jag tycker att vi bör försöka ta ansvar, vara medvetna och göra något åt det. Idag snackas det om Bensinuppropet. Jag kan föreställa mig hur det är när de som deltar i upproret marscherar med näven i luften mot det höga bensinpriset. Lätt för mig att säga som bor i stan och har god tillgång till kollektivtrafik. Det är inte alla som har samma möjligheter som jag. Om man tittar på bostadsbristen i större städer då är det inte att räkna med att man får bo i rätt område med bra kollektivtrafik. Då får man bo utanför stan och ta bilen. Eller så är det höga tempot i samhället som gör att vi stressar mer. Vi kämpar mot klockan och söker sätt att spara tid för att hinna med allt.

”Du har för lite kläder” sade sambon till mig och såg lite bekymrad ut. Haha, själv tycker jag att jag har kläder så det förslår och försöker minska min konsumtion. Jag har blivit inspirerad av minimalismen, det finns olika sätt att tolka den. För mig är det ett sätt att bli ännu mer medveten om min konsumtion av t.ex. kläder, prylar, energi och tid. Innan jag köper något brukar jag tänka efter flera gånger. Behöver jag verkligen den där saken? Kan jag göra på något annat sätt för att fylla mitt behov? Kan den lagas, köpas begagnat eller lånas från någon? Det är en rensning för kropp och själ. En nackdel är att secondhandaffärer idag svämmar över av prylar som vi gett bort. Men jag försöker tänka så här: om jag är medveten om min konsumtion och hur ”kretsloppet” ser ut av varor, då bidrar jag till miljön och en hållbar framtid.

”Vi äter mycket mindre kött jämfört med för några år sedan!”, sade min sambo. Ja, det är ett val som vi gjort. Vi äter mer vegetariskt idag. Vi människor gillar väl att skapa begrepp och jag har sett ”flexitarian”. Det betyder att man äter mindre kött och mer grönt och det stämmer bra in på mig. Vi söker nya recept på nätet för att laga mer varierad vegetarisk kost. Det är lite utmanande, samtidigt väldigt roligt! Jag tycker dock fortfarande om skaldjur och kött, men nu i en måttlig mängd istället för att välja bort det helt och hållet.

Jag vill inte vara en moraltant angående klimatet och vår hållbara framtid. Jag tänker inte hötta med fingret eller min vita käpp och säga ajabaja till folket. Alla har olika förutsättningar och vanor. Det tar tid att förändra. Jag försöker göra små insatser och tror att det bidrar till något positivt. Vi ska vara snälla mot varandra och miljön. Jag vet att jag inte kan släcka alla skogsbränder på egen hand. Det här är akut, något vi inte kan blunda för. Det här måste vi alla göra tillsammans, genom att diskutera, reflektera, inspirera varandra och agera. Vad gör jag och vad gör du för klimatet och vår jord?

SARAH REMGREN
planerar att åka mycket kollektivtrafik i sommar för att upptäcka nya smultronställen på Bästkusten!