DT PLAY: ”Ert ja skall vara ett ja och ert nej ett nej”

Här är Filip Burmans krönika ”Ert ja skall vara ett ja och ert nej ett nej” på både teckenspråk och svenska. Den finns också att läsa i Dövas Tidning nr 2 som kommer ut i dagarna.

Språk är knepigt. Förut tänkte jag att orden hade en betydelse likadan för alla. Men efter snart 10 års äktenskap förstår jag, nej, vet jag att det inte räcker med att slå upp ett ords definition i en ordbok. Ord är som förvaringsboxar där jag inte bara stoppar in skolbokens förklaring av ordets betydelse utan under livets gång lägger jag även in mina erfarenheter och värderingar som formar ordets konturer.

Hur andra använder ordet pressas också in i lådan som påverkar ordets mening. Så min förvaringsbox för ordet ”kärlek” har inte samma innehåll som Rakels, min fru. Även om vi båda behärskar svenskt teckenspråk, har det ibland känts som om hon talar ett annat språk när vi diskuterar om vår relation.

Eller ta ordet ”döv”. Snacka om språkförbistring när ordet används i en konversation mellan en döv och en hörande. I den hörandes förvaringsbox för ordet ”döv” ser vi alltför ofta begrepp som brist, utanförskap och tystnad. Tittar vi på hur ordet används i det hörande språket hittar vi uttryck som ”slå dövörat till” och ”döva” används synonymt med dämpa eller försvaga. Språket styr tanken och blicken, och det blir så tydligt när hörande ska skildra döva i film.

För att ta ett aktuellt exempel, skräckfilmen ”A quiet place” som går på bio nu. Filmen handlar om varelser med superhörsel som dödar människor så fort de gör något ljud, så för att överleva måste man vara tyst. En av de få överlevande är en familj som har en döv dotter och de har klarat sig för att de kunnat kommunicera på teckenspråk… ändå är filmen nästan helt dialoglös.

DN:s recensent Wanda Bendjelloul använder dessa ord om filmen: ”All kommunikation går via tecken eller viskningar. Bristen på dialog är en utmaning samtidigt som den ger skådespelarna mer finkalibrerade verktyg i form av minspel och rörelser för att förmedla känslor istället för ord.” Är det någon annan än jag som börjar tänka på dövstummas åtbördsspråk här?

Hade ”A quiet place” varit gjord av döva, vars förvaringsbox för ”döv” har ett fundamentalt annat innehåll, skulle filmen snarare ha hetat något i stil med ”The signing area”. Det är en unken doft i den hörandes förvaringsbox, men med vår organiserade kamp kan vi skrubba bort den och ersätta med mer livfulla begrepp.

Vissa ord behöver vara komplexa och skifta nyanser under livets gång, som storordet ”kärlek”, men det finns ord som behöver vara fridlysta, där det inte ska tillåtas något utrymme för att tänja eller slipa på ordet. De två orden ”ja” och ”nej” luras vi lätt att tro att de alltid har samma betydelse just för att de är så basala och enkla.

Men #slådövörattill och #metoo har med all önskvärd tydlighet visat hur ”ja” och ”nej” har tillåtits sammanblandas (”du sa nej men jag uppfattade det som ett ja”) och hur viktigt det är att de får sin oförgripliga betydelse. För två tusen år sedan såg Jakob hur ett missbruk av språket orsakade förtryck och skrev i ett brev i Bibeln: ”Ert ja skall vara ett ja och ert nej ett nej”, och detta behöver markeras än idag.

Ett konkret exempel. Jag kittlade min fyraåriga dotter och mitt i skrattet sa hon sluta, men jag fortsatte leken och slutade inte kittla – för vi båda hade det roligt. Jag och Rakel pratade efteråt om det, att hur oskyldigt eller roligt det än verkar vara behöver vi vuxna ta ord som ”sluta” eller ”nej” på samma allvar.

Så att våra barn, och samhället i övrigt, får ha ord i sitt språk som har samma betydelse oavsett situation eller omständighet, och att barnen instinktivt reagerar så fort dessa ords betydelse inskränks. Denna förmåga att instinktivt reagera kan vi ge barnen utifrån hur vi agerar, som att jag faktiskt slutar när min dotter säger ”sluta” även om hon i leken egentligen vill att jag ska fortsätta. För språket styr och formar tanken.

Filip Burman önskar att det fanns ett program eller en vlogg som diskuterar om olika teckens ursprung samt betydelse. Den här krönikan finns också på teckenspråk på dovastidning.se