”Det är jävligt roligt att sjunga på teckenspråk”

Dövas Tidning har träffat fem av aktörerna som är i Stockholm för att spela in låtarna på internationella tecken inför Eurovision Song Contest. De berättar om hur det känns att sjunga i en av världens största underhållningsshower.

Ebru Bilen Basaran, 25 år, är den enda av aktörerna som inte är nybörjare i Eurovision Song Contest-sammanhang. När Danmark stod värd för sångtävlingen 2014 var hon nämligen en av de fem döva som teckenspråksgestaltade sångerna, dock på danskt teckenspråk. Nu sjunger hon på internationella tecken i årets sångtävling.
– Det känns otroligt spännande, säger hon som är från Sverige och bosatt i Danmark sedan tre år tillbaka.
För henne är det en passion att sjunga på teckenspråk, något som följt med henne sedan hon var yngre.
– Jag kan inte leva utan musik. Det är jävligt roligt att sjunga på teckenspråk och framföra känslor!
Till vardags bor hon i Köpenhamn, arbetar som sminkös och är nu föräldraledig.

Kolbrun Völkudottir, 31 år, jublade när hon fick veta att hon var en av de uttagna till sångtävlingen på teckenspråk.
– Min dröm gick i uppfyllelse. Jag har alltid tyckt om att titta på Eurovision Song Contest fast jag förstod inte så mycket vad som sades och sjöngs. Istället gillade jag att kolla på artisternas miner, scenkläder och dansnummer, säger hon.
Hon är debutant i den europeiska sångtävlingen men har haft huvudroll i den omtalade teckenspråksoperan på Åland, Finland. För henne är det ett sant nöje att sitta och ta reda på vad låtarna har för budskap för att göra dem rättvisa på teckenspråk.
– Jag vill att den teckenspråkiga publiken ska bli träffad i hjärtat. Det är en utmaning.
Till vardags bor hon i Reykjavik, är nyutexaminerad från den isländska filmskolan och jobbar bland annat varje år med julsång på teckenspråk vid operan.

Amina Ouahid, 24 år, känner många svenska tv-tittare igen. Hon har varit med i den teckenspråksgestaltade melodifestivalfinalen två gånger.
– Nu sjunger jag på internationella tecken. Det är en rolig utmaning, säger hon.
Den här gången får hon genomgå en annorlunda process med fyra olika språk: först engelska, sedan svenska, svenskt teckenspråk och till slut internationella tecken. Detta för att låtarnas budskap ska hamras in. Inte bara det, rytmen ska också överensstämma med låtarnas budskap. En annan stor skillnad är att låtarna spelas in i förväg. I den svenska melodifestivalen fick hon sjunga live. Det var något helt annat.
– Då gick jag all in och gav järnet. Nu är jag mentalt förberedd på ett annat sätt. Jag vet att jag kan teckna tills de (produktionsteamet) och jag är nöjda. Så jag är mer avslappnad på något sätt.
Med sin medverkan vill hon inspirera andra döva att börja sjunga på teckenspråk.
– Jag vet att de kan!
Amina Ouahid bor i Stockholm och har arbetat hos Riksteaterns Tyst Teater i perioder.

Laura Levita Valyte från Litauen är entusiastisk inför att för första gången framföra låtar på internationella tecken. Tidigare har hon sjungit fritt, alltså inte baserat på någon låt.
– Jag älskar att pröva något nytt! säger hon som är känd för att ha vunnit Litauens svar på Dansa med stjärnorna 2010. Det är samma program som den döva amerikanen, Nyle DiMarco nu tävlar i.
När hon såg fjolårets Eurovision på internationella tecken som sändes från Österrike visste hon att hon ville söka till årets europeiska sångtävling. Hon är därför glad över att vara en av de utvalda aktörerna.
– Det har varit roligt att diskutera hur man ska göra låtarna rättvisa på teckenspråk, säger hon.
Hon är till vardags bosatt i Hamburg, Tyskland, och jobbar som guide på Dialog im Stillen. Där får hörande prova på att vara i en tyst värld och kommunicera utan röst. Sin ålder vill hon inte uppge.
– Men jag är i alla fall ung, säger hon med glimten i ögat.

Pavel Rodionov, 26, kommer från Ryssland. Han har drömt sedan han var 15 år om att vara med i Eurovision Song Contest. Vid den åldern deltog han i ett ungdomsläger med hörande. Då arrangerade de en Eurovision-tävling på låtsas. Hörande sa till honom att han inte kunde vara med och sjunga eftersom han var döv.
– Jag kände mig irriterad och diskriminerad.
Till sist valde han att tillkalla en teckenspråkstolk. Han sjöng på teckenspråk och tolken översatte. Allt slutade med att han vann tävlingen.
– Den blev startskottet på min teaterkarriär. Att jag får vara med i Eurovision på riktigt är stort för mig, säger han som till vardags arbetar på en teater i Moskva som producent, regissör och skådespelare.
Han berättar att många i Ryssland – såväl döva som hörande – är skeptiska till att döva kan framföra hörandes låtar på teckenspråk. Istället vill de hellre ha hörande teckenspråkstolkar.
– Jag vill visa att vi döva kan sjunga och med det krossa folks fördomar om döva. Vi måste få slut på ”Döva kan inte”-snacket!