Xuejia backpackade mellan Chile och Alaska

Xuejia Zacsko i Salar de Uyuni, Bolivia. FOTO: Xuejia Zacskos privata

Har du besökt Sydamerikas alla länder? Det har 24-åriga Xuejia Zacsko gjort. I december 2022 lämnade hon Stockholm för att backpacka från Chile i söder till Alaska i norr. Genom att lifta tog hon sig mellan 23 olika länder

Hej! Berätta om dig själv.
– Jag heter Xuejia. Jag har en enorm passion för att resa, för det hjälper mig att blicka inåt och utveckla mig själv. I Sverige blir livet lätt rutinerat och en trygg zon, och det vill jag ta mig ur. Jag gillar att göra och lära mig nya saker.

Vad ledde till att du ville göra denna resa?
– Just detta med att resa är ingenting märkligt för mig för jag har alltid tyckt om att resa. Min uppväxt har gjort mig till den jag är idag. Min familj har alltid tyckt om att resa så vi reste mycket, och jag fick se mycket. Men familjeresor är ju något annat egentligen, som vuxen känner jag att jag ville ha egna resor också där jag får upptäcka egna saker och lösa alla utmaningar själv. Det är sådant som jag brinner för. I Sverige blir det lätt ett ekorrhjul där man gör samma sak dag ut och dag in. Vi lever en så kort tid. Jag ville ta steget och se vad livet kan bjuda på. Skulle det inte fungera skulle jag alltid kunna återvända.

Varför blev det Sydamerika för dig?
– Jag hade egentligen inte tänkt åka dit från början, utan det var centrala Asien jag skulle backpacka i. Jag hade plan A, plan B, plan C och så vidare. Från början var tanken att resa i Asien tillsammans med en vän som sedan inte hade möjlighet till det, så då började jag fundera. Asien känns det som att många har rest till. Varför inte välja en världsdel som inte lika många har sett? Då beslöt jag mig för Sydamerika.

Det ångrar du inte idag?
– Verkligen inte. Det var kanske meningen att det skulle bli just så.

Fanns det någon oro kopplat till att du är döv, kvinna och skulle åka långt bort helt ensam?
– Jag bokade flyg till Rio de Janeiro i Brasilien, för det är en stad som jag känner till. Jag bara tog något. Cirka en vecka innan resan började jag ångra mig. Jag hade ju ingen hembiljett. Många är inte engelsktalande, och jag hade hört att det fanns oroligheter även där. De flesta har sällskap när de åker, men inte jag. Det fanns vänner som avrådde mig att åka. Men jag bestämde mig för att inte gå på rädslan kring vad som skulle kunna hända, utan vara här och nu.
– Innan resan beslöt jag mig dessutom för att inte ha något internet i mobilen. Det hade känts fuskigt att använda mig av en översättningsapp. Så jag hade inte något internet på nio månader. På caféer och dylika ställen kunde jag låna Wi-Fi istället. Det var tufft men jag lärde mig så mycket!

Jag beundrar ditt mod!
– Sedan hade jag ju en trygg punkt i form av att en väns vän bor där, och hade bjudit in mig att fira nyår med dem. Men innan det visste jag inte så mycket förutom det som hon hade berättat om staden. Jag lärde mig några ord på portugisiska (reds anm: språket som talas i Brasilien) som kunde vara bra att känna till. Ibland fick jag lära mig saker den hårda vägen.

När var det du åkte?
– 8 december 2022, och jag blev klar med resan ganska så nyligen. Så i totalt 13 månader backpackade jag. Tiden gick oerhört snabbt, det är som om jag blinkade och så var det över.

Vad var målet från början?
– Att vara där i sex månader åtminstone, upp till maximalt ett år. Men målet var ju bara Sydamerika, till sist blev det Centralamerika och Nordamerika också. Det hade jag aldrig tänkt mig från början. Inte heller hade jag tänkt lifta runt men det gjorde jag också. Idag känns det riktigt coolt att säga att jag har backpackat från Sydamerika till Nordamerika.


FOTON: Xuejia Zacskos privata

Vilka länder besökte du under dessa 13 månader?
– Alla länder i Sydamerika! Dock kan jag inte räkna med alla öar, men om vi pratar om fastlandet så är det alla länder. Och det är alla länder i Centralamerika och Nordamerika också, för den delen. 23 länder blir det totalt.

Vilket land minns du mest?
– Det är Brasilien. När jag landade så visade det sig att mitt bagage inte hade följt med, utan var i Paris. Det var jättevarmt ute dessutom, och jag hade svarta byxor. Så jag fick ha samma kläder i tre dagar. På dessa dagar hann jag besöka Cristo Redentor (reds anm: Jesus-statyn i Rio de Janeiro), det fanns guidade turer som var gratis. På vägen hem gick jag ensam och tog in staden. Jag hade blivit varnad för att gå in de så kallade “favelorna” för att det förekom stölder och sådant där. Det jag inte förstod är att favelor förekommer på många ställen, jag trodde att det var ett enskilt område. När jag stannade vid det jag inte visste var en favela så tog jag lite bilder, och blev då pistolhotad av en större grupp. När de hade försäkrat sig om att bilden var borttagen fick jag gå. Jag hade verkligen hjärtat i halsgropen.

Vilket är ditt mest fantastiska minne från resan?
– Det var dagen jag skulle lifta för första gången, nära Chiles sydspets. Jag trodde att det skulle gå utan problem men jag fick ingen lift, och det var kallt, mörkt och blåsigt ute. Plötsligt började det ösregna och snart frös jag rejält. Jag stod där i korsningen och började känna att det var hopplöst. Hur skulle jag ta mig hem, det fanns ju inga bussar. Så jag kände att nu var det dags att ta ännu ett steg ur min bekväma zon och knacka på hos ett hus i närheten. Det var ett par som öppnade dörren. Jag kunde inga spanska ord, så jag fick ta till kroppsspråk och visa att jag frös och behövde en sängplats. De kunde inte ta emot mig, men hänvisade till nästa hus och visade att det var bra där. Så jag knackade på där och fick en ficklampa i ansiktet. “Jag hör inte” gestikulerade jag, som inte såg något. Det var ett äldre par runt 80-årsåldern som såg snälla ut. De bjöd in mig utan att tveka, kramade mig och bjöd på mat och fika. Det kändes nästan som om de var mina morföräldrar. Sedan lät de mig stanna ytterligare en natt så att jag skulle kunna utforska området vidare.

– Det var fler tillfällen där jag blev hjälpt av snälla människor jag inte kände.

– Vid ett tillfälle i Chile skulle jag slå upp ett tält men det var dåliga väderförhållanden och jag tvingades söka mig till kyrkans härbärge, som lät mig sova där. Förhållandena där var svåra och det var personer som vid en första anblick verkade skumma, men som sedan visade sig vara trevliga när jag lärde känna dem.

Kände du dig extra trygg i något land?
– I Franska Guyana, som tillhör EU. Det kändes som att vara i Europa. Det var lite skönt att få en paus från det sydamerikanska på något sätt. Maten var bekant och många saker fungerade på samma sätt som hemma. En sådan sak som att man kunde spola ner toalettpappret direkt i toaletten istället för i en separat soptunna.

Hur kände du när du hade nått ditt slutmål, Alaska?
– Det var den bästa känslan någonsin, den 28 december 2023. Jag blev tårfylld och fick rysningar. Tänk att det nu var över! Jag hade fått höra att det är väldigt svårt att få lift från Kanada över till Alaska. Men jag ville inte ge upp! Det var ju slutmålet, och att inte lifta dit hade varit fusk. Så när jag till slut lyckades få lift efter några dagars väntan, och såg Alaska närma sig gick rysningarna igenom mig. I made it! Men glöm att jag gör om det.

Vilka platser rekommenderar du för den som vill besöka Sydamerika?
– Argentina, Chile och Guatemala, där det är oerhört vackert.

Med din resa i backspegeln, känner du att du har utvecklats som person?
– Oerhört mycket. Jag har blivit mera fördomsfri och dömer inte folk på förhand. Jag tror på att goda människor finns. Och man måste acceptera sin situation. Man kan inte vara bortskämd och klaga hela tiden, det finns människor i värre situationer. Jag har en större förståelse för andra människor.

Du sa att du inte vill göra om samma resa, men vill du göra liknande resor i andra delar av världen?
– Ja, och då gärna i Europa för det skulle vara intressant att jämföra.

OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se