Visuellt brus påverkar hur bra vi kan ta till oss information

Krister Schönström, docent vid Stockholms universitet, ger här en teckenspråksversion av artikeln.

Vi fylls hela tiden av intryck från olika källor i vår omgivning. En del av dessa intryck är viktiga i kommunikation mellan människor, medan andra intryck stör. Störande synintryck kan vara t.ex. dålig bild i ett videosamtal, dålig belysning eller personer som står i vägen. Störande hörselintryck kan vara ljud från maskiner, dåligt ljud i radion eller andra personer som pratar i bakgrunden. Oavsett vilka störande intryck det gäller kan de med ett gemensamt ord kallas för brus. I projektet ”Arbetsminne i visuellt brus” har vi dels undersökt hur arbetsminne för tecken påverkas av att tecknen är brusiga, dels hur sambandet mellan TV- eller datorspelserfarenhet och visuell uppmärksamhet ser ut.

När vår kommunikation störs av brus gör det att det blir svårare att förstå varandra och särskilt svårt blir det om samtalet ställer höga krav på minnet. Man kan säga att svårighetsgraden och bruset samspelar så att ansträngningen som krävs för att bearbeta intrycken ökar. För talat språk har forskare tidigare visat att oavsett om ord påverkas så att de är brusiga eller om det ställs höga krav på minnet så påverkar det hjärnan på liknande sätt; man ser att ett område på ovansidan av hjärnan samt fram mot pannan aktiveras.

 

 

I vår studie, Arbetsminne i visuellt brus, ville vi undersöka om det ser likadant ut när det istället är teckenspråk som bearbetas och när bruset är visuellt. Därför använde vi tecken från svenskt teckenspråk i både tydliga och brusiga videofilmer och lät studiedeltagare utföra en svår minnesuppgift. Studiedeltagarna var döva personer som använt svenskt teckenspråk sedan barndomen och hörande personer helt utan teckenspråkskunskaper och de fick utföra minnesuppgiften medan de låg i en magnetkamera. 

Med magnetkamerans hjälp kan vi se vilka områden i hjärnan som arbetar medan man utför minnesuppgifterna. Deltagarna fick även genomföra teckenspråkstester, minnestester och test av visuell uppmärksamhet när de inte låg i magnetkameran samt fylla i en enkät om hur mycket de spelade datorspel. Det har nämligen visat sig i tidigare studier att erfarenhet av att spela TV- och datorspel kan påverka förmågan att lösa olika typer av uppgifter, särskilt då uppgiften är visuell och går ut på att styra sin uppmärksamhet för att ignorera störande information. Det här projektet är alltså uppdelat i två delar; hur hjärnan bearbetar brus och svårighetsgrad (1) och hur kopplingen mellan TV-/datorspelsanvändande och kontrollerad uppmärksamhet ser ut (2).

 

 

Döva kan använda hörselområden i hjärnan för att se
Studien om hur hjärnan bearbetar brus och svårighetsgrad resulterade i två viktiga slutsatser. För det första fann vi att för teckenspråk så är det delvis olika delar av hjärnan som används för att bearbeta brus och när det ställs höga krav på minnet. När vi jämförde olika svårighetsgrader i minnesuppgiften såg vi att ju svårare uppgiften var desto mer användes främre delen av hjärnan (röda områden i Bild 1). När vi däremot jämförde brusiga mot tydliga videofilmer kunde vi se att detta gav aktivering i hjärnans tinning- och nacklob, d.v.s. på sidorna och längst bak i hjärnan (blå områden i Bild 1). Det intressanta var att vi såg samma mönster för både de som kunde och de som inte kunde teckenspråk. Detta betyder att brus och höga krav på att minnas påverkar hjärnan olika när det är visuellt material, medan tidigare studier visat att de påverkar på samma sätt när materialet är ljud. Men för att kunna dra tydligare slutsatser om detta vill vi i framtiden undersöka både talat och tecknat språk hos personer som använder både teckenspråk och talat språk i sin vardag, t.ex. teckenspråkstolkar eller hörande barn till döva föräldrar.

 

 

Den andra viktiga slutsatsen från studien var att det fanns skillnader i hjärnan mellan de döva och de hörande deltagarna. Vi såg att ett område i tinningloben aktiverades mer för döva än för hörande (gröna områden i Bild 1). Hos hörande aktiveras detta område när man lyssnar på ljud, men eftersom de döva deltagarna i studien inte använder hörseln verkar det som att detta område kan utnyttjas för att tolka synintryck istället. Detta kallas för en korsmodalitetseffekt. Det är inte nytt att tinningloben kan användas för att tolka synintryck hos döva, men det vi kunnat visa är att detta gäller särskilt för lätta uppgifter. Vi kunde också se att det fanns skillnader mellan döva och hörande i hur tinningloben är kopplat till andra områden i hjärnan (Bild 2). De döva hade mycket starkare koppling mellan det här området och flera olika områden i hjärna. Detta ger även det stöd för att döva kan använda detta område för bearbetning av synintryck. Döva personer kan kanske dra nytta av detta område för att minska belastningen på andra delar av hjärnan när de utför visuella uppgifter.

TV- och datorspelande kan göra dig mindre störd av visuellt brus i periferin
Flera tidigare studier visar ett samband mellan TV- och datorspelande och förmåga att lösa olika typer av visuella uppgifter. Det tycks vara som så att personer som ägnar mycket tid åt att spela TV- och datorspel har bättre uppmärksamhet. I synnerhet verkar det gälla personer som spelar spel med högt tempo (som t.ex. actionspel) och där spelaren måste rikta sin uppmärksamhet mot utvalda detaljer på skärmen och samtidigt ignorera andra saker,  de uppvisar bättre kontroll över sin uppmärksamhet jämfört med personer som inte spelar TV- och datorspel. Tidigare studier har dock nästan uteslutande undersökt sambandet hos hörande personer. Eftersom vi vet att visuell uppmärksamhet ser annorlunda ut för döva personer jämfört med hörande, ville vi i den här studien undersöka om det finns ett samband mellan TV- och datorspelande och kontroll över den visuella uppmärksamheten också för döva personer.

De döva och de hörande deltagarna i vår studie spelade ungefär lika mycket TV- och datorspel. Ungefär hälften av deltagarna, oavsett grupp, la tid på spelande åtminstone en dag per vecka. Eftersom hälften av deltagarna i varje grupp inte spelade TV- eller datorspel kunde vi dela upp deltagarna inte bara på hörselstatus, utan även på spelstatus, och vi kunde jämföra effekten av dövhet och av spelande oberoende av varandra. I den uppmärksamhetsuppgift deltagarna gjorde skulle de fokusera på en pil i mitten på en datorskärm och så snabbt som möjligt avgöra om den pekade till höger eller till vänster. Det verkar kanske enkelt, men på båda sidor om pilen presenterades samtidigt ytterligare två pilar som antingen pekade åt samma håll som mittenpilen eller åt motsatt håll. Pilarna på sidan blir en sorts visuellt brus där de som pekar åt motsatt håll konkurrerar om uppmärksamhet. För att då lösa  uppgiften krävs det därför bättre kontroll över sin uppmärksamhet än när pilarna pekar åt samma håll. Tidigare studier har visat att döva jämfört med hörande ibland är mer distraherade av saker som presenteras i den visuella periferin, sannolikt för att de helt enkelt är vana att bearbeta en större mängd visuell information än hörande då den kan vara potentiellt viktig. De döva som inte spelade TV- eller datorspel uppvisade mycket riktigt något sämre resultat på uppgiften, medan de döva som spelade TV- eller datorspel uppvisade ett resultat som liknade de hörandes resultat. Det tyder alltså på att den övning som TV- och datorspel ger, gör att döva personer kan bli bättre på att kontrollera sin visuella uppmärksamhet och därmed bli mindre störda av visuellt brus i periferin.  

Vi vill tacka Mary Rudner (tidigare professor vid Linköpings universitet) som varit projektledare för detta projekt, Victoria Stenfelt som hjälp till att samla in data samt alla deltagare som rest till Linköping för att bidra till denna studie! 

JOSEFINE ANDIN
universitetslektor,
Linköpings universitet

EMIL HOLMER
universitetslektor,
Linköpings universitet

KRISTER SCHÖNSTRÖM
docent, Stockholms universitet