Varför tecknar vi så olika?

– ”Va! Använder du handform Flyg-handen (bild 1) istället för Tumhanden (bild 2) när du tecknar AFFÄR? Det är ju fel! Min lärare (på Manillaskolan) tecknar med Tumhanden!”. Den här kommentaren fick en döv mamma av sin sexåriga döva son hemma vid köksbordet en helt vanlig vardagskväll.Det skulle inte bli den sista av liknande kommentarer under hans uppväxt, utan det kom fler liknande. Mammans svar till sonen då denna kväll var:
– ”Vänta! Din lärare på Manillaskolan tecknar AFFÄR med Tumhanden, men din mormor (döv), morfar (döv) och jag (döv) tecknar AFFÄR med Flyghanden. Vi väljer olika handformer, men båda är korrekta!”. Sonens fundersamma reaktion på mammans svar blev: ”Jaha, ok!”.

 

 

 

Varför finns det så många olika tecken för en och samma sak (referent) inom ett och samma teckenspråk? Vad för process, drivkraft eller faktorer är det som gör att det uppstår lexikal variation och förändring som gör att det finns olika tecken för en och samma referent i svenskt teckenspråk (STS)? Vad vet vi idag om variation och förändring i STS?

I den här artikeln ska vi titta närmare på drivkraften och vilka faktorer som gör att det finns teckenvariation i STS och även presentera observationer vi har gjort då det gäller teckenvariation inom områdena färg, land, stad, nummer och annat, från ett litet pilotprojekt på Stockholms universitet.

Lexikal variation och förändring i språk är helt naturligt. Vi vet idag lite om vilka orsaker (faktorer) det finns till att tecken förändras med tiden och att varianter uppstår och de här orsakerna som vi ska titta närmare på verkar finnas i flera teckenspråk, så även i STS. Flera brittiska forskare har i en undersökning studerat lexikal variation och förändring i det brittiska teckenspråket (BSL) (Stamp et al. 2014) och har observerat flera intressanta saker som inspirerat vår undersökning av lexikal variation och förändring i STS. Stamp et al. upptäckte först i en mindre förstudie att yngre tecknare hade färre teckenvariationer för siffertecken i BSL än vad äldre tecknare hade. Forskarnas slutsats på detta var att de anade att en slags utjämningsprocess hade skett, d.v.s. att yngre tecknare tenderar att minska antalet teckenvarianter för en och samma sak. Stamp et al. blev då nyfikna på detta och fortsatte undersöka om en sådan utjämningsprocess även finns för tecken inom områdena färg, land, nummer och ortsnamn i Storbritannien. Forskarna fann att en sådan utjämningsprocess bland yngre tecknare även fanns inom dessa områden men också att faktorer (orsaker) såsom ålder, skolplacering (specialskola/dövskola) och språkbakgrund påverkade vilka teckenval tecknare i BSL gjorde.

Att skolplacering har en stark bidragande påverkan på att teckenvarianter finns är kanske inte så konstigt inom dövsamhällena i världen. Väl känt är att man i Härnösand (Kristinaskolan) tecknar APELSIN (bild 3) på ett sätt, medan man i Lund (Östervångskolan), Vänersborg (Vänerskolan), Örebro (Birgittaskolan) och Stockholm (Manillaskolan) tecknar på ett annat sätt (bild 4). Inom svenska språket är en individs skolplacering inte en lika stor bidragande orsak för lexikal variation, utan istället är det vilken geografisk plats/region man har vuxit upp på som påverkar vilket ord man väljer, som för till exempel ’pojke’.

 

 

 

Men vad vet vi om olika tecken för färg, land, stad, nummer och annat i STS idag? Jo, i vår lilla undersökning kan vi ana att antal teckenvarianter för färg, land, stad, nummer och annat bland yngre tecknare (17 – 40 år) är färre, än vad det är bland äldre tecknare (50 – 80 år). Det innebär att en viss utjämning även sker i Sverige och att ålder är en starkt bidragande faktor till antal teckenvarianter. Exempelvis inom området färg finns det fem teckenvarianter för ’orange’ bland äldre tecknare (födda 1931 – 1970), och tre varianter bland tecknare födda 1971 – 1990 för att till sist bara finnas två varianter bland yngre tecknare (födda 1991 – 2007).

I samband med detta kan man också se ett mönster att elever som gått på Kristinaskolan i Härnösand har flera teckenvarianter för färg än de övriga specialskolorna. Liknande mönster för utjämning kan vi se sker bland yngre tecknare (födda 1991 – 2007) för tecken inom området städer. Exempelvis har de äldre generationerna tecknare tre varianter för ’Göteborg’, medan den yngre generationen (1990 – 2007) bara har en variant. Däremot ökar antal teckenvarianter för ’Haparanda’ bland de yngsta tecknarna. Där ökar antal tecken successivt för ’Haparanda’ från fyra varianter bland de äldsta tecknarna till sju varianter bland de yngsta tecknarna. Vi vet inte vad detta beror på. En utjämning av teckenvarianter för länder sker också bland de två yngsta generationerna tecknare (födda 1971 – 2007). Exempelvis finns det fyra till fem teckenvarianter för ’Italien’ bland de två äldsta generationerna tecknare (födda 1931 – 1970), till två till tre teckenvarianter bland de två yngre generationerna (födda 1971 – 2007). Intressant att notera är att vi inte ser samma utjämningsmönster vad gäller antal teckenvarianter för nummer. Där är antal teckenvarianter för nummer bland den äldsta generationen (födda 1931 – 1950) och den yngre generationen (födda 1991 – 2007) lägre än vad det är för tecknare födda 1951 – 1990.

Vi har också observerat att t.ex. endast Vänerskolan har en teckenvariant för ’orange’ (bild 5) och endast Kristinaskolan har en teckenvariant för ’grön’ (bild 6). Det visar att skolplacering påverkar vilket tecken en individ använder. Utöver skolplacering så verkar det som att vissa individer, alltså yngre tecknare, som har döva föräldrar tenderar att använda ett tecken som endast en äldre generation använder annars. Alltså, faktorer såsom ålder, skolplacering och språkbakgrund verkar bidra till att teckenvarianter finns. Däremot verkar kön inte vara en lika drivande kraft för antal teckenvarianter, men kvinnor verkar i viss mån ha lite fler teckenvarianter än vad män har vad gäller tecken inom områden färg, land, stad, nummer och övrigt.

 

 

 

Språkförändringar i det svenska teckenspråket sker hela tiden och är en pågående process. Den lingvistiska forskningen kan förutse vilka förändringar som kan ske i ett språk, så även i teckenspråk. Språk är levande och det är framför allt barn och ungdomar som driver ett språks förändring!

Text: Pia Simper-Allen, Eira Balkstam och Thomas Björkstrand
Tack till Calle Börstell för den statistiska sammanfattningen.