Varför är det svenska teckenspråket inte ett nationellt minoritetsspråk?

(Tidigare hette sidan Fråga experterna. Nu heter sidan Frågor & Svar.)

När svenska regeringen i början av 1990-talet ratificerade Europarådets minoritetsspråkskonvention fick en kommitté i uppdrag att undersöka vilka språk som skulle få status som officiella minoritetsspråk. Sveriges Dövas Riksförbund uppvaktade kommittén med en begäran om att det svenska teckenspråket skulle vara ett av dessa språk.

Kommittén kom fram till att det svenska teckenspråket inte uppfyllde syftet med konventionen, som var att skydda historiska språk som är en del av Europas mångkulturella arv. Dövas kultur och svenskt teckenspråk ansågs inte omfattas av konventionen. Dessutom menade kommittén att det svenska teckenspråket redan fått officiell ställning i och med riksdagens erkännande 1981 och att status som nationellt minoritetsspråk inte skulle innebära starkare stöd.

Kritiker ansåg att det svenska teckenspråket uppfyllde villkoren i konventionen och att regeringen mycket väl kunde ha gett det svenska teckenspråket status som nationellt minoritetsspråk. Regeringen har delvis lyssnat på kritiken genom att ge det svenska teckenspråket motsvarande ställning som de nationella minoritetsspråken i språklagen.

Språkrådet