Unisa fick gå flera mil för att få vatten

Han måste åka tillbaka till Sierra Leone.

I februari skrev DT en artikel om Unisa Turay som fått besked att han och familjen skulle bli utvisade till Sierra Leone. Nu har han fått ytterligare ett avslag från Migrationsverket och får inte stanna i Sverige. Han kommer att få åka när ebolan lugnat ner sig. Beslutet går inte att överklagas.

Unisa Turay har nu fyllt 18 år och läser på riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Örebro och bor på Wasakollektivet i Örebro. För fem år sedan kom han och sin bror till Sverige. Hans mamma åkte till Sverige först och en månad senare kom även Unisa och brodern.
– Vi flyttade till Sverige för vi förstod att jag inte skulle ha någon framtid i Sierra Leone på grund av min dövhet, berättar Unisa.

Han började först på Kristinaskolan i Härnösand och lärde sig svenska och svenskt teckenspråk. Han berättar att han inte kunde något teckenspråk när han bodde i Sierra Leone. Han berättar att han har fått otroligt många möjligheter när han kom till Sverige: språk, utbildning, jobb och vänner. Han säger att han har sin framtid i Sverige, för i Sierra Leone har han ingen framtid.

Han berättar hur livet var i Sierra Leone när han växte upp där.
– Vi bodde dåligt, vi fick sova på golvet, berättar han. Han och familjen levde ett fattigt liv. Det kunde ta flera dagar innan de fick äta, i genomsnitt åt de en gång var tredje dag. Då lagade de mat genom att tända brasa. Och de fick hjälp av Unisas moster som hade jobb och inkomst.
– Men nu lever hon inte längre, så det kommer att bli ännu svårare nu, säger han. Det är också svårt att få tag på vatten där. Då fick han gå flera mil för att hämta vatten och sen fick han bära tillbaka den fulla hinken.

Det finns inga utbildningsmöjligheter för döva och hörselskadade i Sierra Leone. Det finns en skola för döva yngre barn men inte för döva ungdomar. Han får frågan hur han kunde kommunicera i Sierra Leone eftersom han inte kunde något teckenspråk innan.
– Min familj och vänner fick skrika och upprepa flera gånger för att jag skulle kunna förstå dem, berättar han. I Sierra Leone hade han en döv kompis som inte kunde höra något. Han berättar att döva i Sierra Leone inte kan teckenspråk och deras kommunikationssätt var genom att peka.
Den döva kompisen var ofta arg för att han ofta missförstod och kunde varken kommunicera med Unisa eller hans kompisar. Kompisen trodde att de som pratade, pratade illa om honom.

Här i Sverige har Unisa fått hörapparater och får möjlighet att höra, men han kommer inte kunna höra med dem om han åker tillbaka till Sierra Leone för det finns inga hörapparatsbatterier att köpa.
– Det finns ingen framtid för mig där. Det finns inget teckenspråk där. Det är ingen som kan översätta och dessutom finns det inga teckenspråkstolkar där, berättar han.
Han berättar också att han aldrig någonsin träffat någon annan döv med jobb. Döva i Sierra Leone är en mycket utsatt grupp där de kan inte kommunicera med andra. Dessutom har han aldrig sett någon döv gifta sig och bilda familj.
– Nej verkligen inte, jag har aldrig sett någon döv från Sierra Leone som gift sig och fått barn, säger han.

Det skulle också bli svårt att få kontakt med Sverige. Även om han skulle ta med sin mobil dit så skulle det vara svårt att använda den för den behöver laddas. Det är inte alltid som elektriciteten fungerar och den kan vara ur funktion längre perioder. Då är allt släckt.

Dessutom är Sierra Leone ett mycket eboladrabbat land. Unisa är orolig att han ska drabbas av sjukdomen. Han får frågan om han känner någon som drabbats av ebola i landet.
– Ja, min pappa fick ebola, jag vet inte om han lever i dag. Vi har försökt komma i kontakt med honom men vi har inte fått något svar. I en kombination av att döva är en mycket utstött grupp i Sierra Leone, inte har några kommunikationsmöjligheter, att de har mycket dåliga förutsättningar att regelbundet få mat och rent vatten, obefintliga utbildningsmöjligheter, ebolaspridningen och ett liv utan kommunikation, är Unisa mycket orolig över utvisningen.
– Jag kommer inte att klara mig i Sierra Leone. Jag har ingen framtid där, säger han.

Hanna Sejlitz, ordförande för Sveriges Dövas Förbund, säger att SDR är upprört över Migrationsverkets beslut att utvisa Unisa Turay till Sierra Leone.
– Migrationsverkets beslut är inte humant, säger hon.
Enligt Hanna bryter beslutet mot FN:s konventioner som Sverige skrivit under, att detta bryter mot mänskliga rättigheter. Unisa Turay som lärt sig två språk i Sverige måste åka tillbaka till ett språklöst liv, som hon uttrycker det. I Sierra Leone finns det väldigt begränsade möjligheter för döva att bli delaktiga i samhället.