Tjugo år med Dövfilmfestival

The Silent Natural är en av filmerna som ska visas under årets Dövfilmfestival.

2000 var året då Stockholms Dövas Förenings arrangemang Dövfilmfestival gick av stapeln för första gången. Grundarna Gunilla Wågström Lundqvist och Ylva Björklund står än i dag enade, redo och förväntansfulla inför detta stundande 20-årsjubileum. De blickar tillbaka till hur allt började, då en ung student skulle göra en intervju i samband med sin masteruppsats på universitet. Sedan dess har Gunilla och Ylva delat fantastiska ögonblick, ögnat igenom hundratals filmrullar och bockat av den ena dövfilmfestival efter den andra.

– Redan hela tjugo år… tiden har verkligen flugit förbi, säger Gunilla Wågström Lundqvist och skakar leende på huvudet när vi sitter tillsammans på ett café i Stockholm. Ylva Björklund skrattar och berättar att året var 1999 när hon pluggade filmvetenskap på universitet. Hon lyckades, i samband med sin masteruppsats, boka in en intervju med Gunilla som då jobbade hos UR med TV-program på teckenspråk.

– Vi möttes i receptionen och pratade lite om mina filmintressen och väl inne i hissen på väg uppför frågade Gunilla plötsligt om jag ville arrangera en dövfilmfestival tillsammans med henne, berättar Ylva. Hon blev riktigt ställd men bekräftade direkt genom att tacka ja.

– Jag kunde använda mitt projektarbete som en del av praktiken under studierna till att skapa en filmfestival för döva, med Gunilla i ledning, säger Ylva.

De lade ner de tio praktikveckorna på att analysera möjligheter och planera det hela.

– Vi kontaktade även Stockholms Filmfestival och bad om att få visa dövfilmer där, men fick ett blankt nej, vilket bidrog till att dövfilmfestivalen tog fart på riktigt, berättar Gunilla.

Både hon och Ylva är evigt tacksamma över att en dörr stängdes så att en annan kunde öppnas.

– Vi har alltid filmerna textade, betonar Ylva. Gunilla instämmer och tillägger att de enbart satsar på filmvisningar och utesluter allt annat som teater, scenkonst eller utställningar.

Båda två har studerat och besökt en del andra arrangemang för döva och upplever att ju fler kockar, desto sämre soppa. Gunilla och Ylva vågar tro att deras minimaliska tankesätt och enkla struktur varit en bidragande faktor till dövfilmfestivalens framgång.

– Det som vi även tror gör oss unika i världen är främst att vi aldrig kör något slags tävling, säger Ylva.

Hon och Gunilla anser att publiken alltid har olika smak på vad som är bra och dåligt. Därför vill de att publiken istället bara ska njuta av filmerna och att diskussioner skapas efteråt.

Under tjugo år har de sammanlagt sett hundratals dövfilmer och sett en positiv utveckling. Förr var det ofta hörande producenter och en stor del av döva karaktärer spelades av hörande. I dag är majoriteten döva, både framför och bakom kameran, vilket är roligt att se, tycker Ylva.

– Vi visar både bra och mindre bra filmer, syftet är delvis att driva och motivera tittarna att ifrågasätta och förhoppningsvis skapa egna filmer, säger Gunilla.

– Såklart hoppas vi alltid på att få se ännu mer svenska dövfilmer med tiden, vi har alltid upprepat det, säger Ylva leende.

– I år firade vi extra genom att ha börjat med filmvisning tidigt i september och oktober på Dövas Hus, säger Ylva.

Det finns även en arbetsgrupp sedan några år tillbaka som engagerar sig i dövfilmfestivalen. Stödet kommer från flera håll också, bland annat av SDF:s styrelse och kansli.

Under självaste dövfilmfestivalen den 22-23 november blir det en fest på lördagskvällen, där det kommer att bjudas på en show med John Smith från England.

– Kvällen den 4:e december på Dövas Hus kommer att kännas extra speciell då vi äntligen kommer att visa en film som vi försökt visa i tjugo år, berättar de.

Gunilla och Ylva hoppas på mycket folk, härlig stämning och storslagna filmupplevelser under detta 20-årsjubileum.

MARTINA KVIST
redaktionen@dovastidning.se

Läs mer om Dövfilmfestival och dess program här

Dövfilmfestival-grundarna Ylva Björklund (till vänster) och Gunilla Wågström Lundqvist. FOTO: MARTINA KVIST