Teckenspråkstolkutbildning på Stockholms universitet – varför det?

FOTO: Olivia Renner Balkstam

Som många säkert vet kan man i Sverige idag utbilda sig till teckenspråks-/dövblindtolk (som i den fortsatta texten förkortas till ‘tolk’) både på folkhögskola och på universitet. Den här texten är baserad på en föreläsning jag, Anna-Lena Nilsson, höll när Kandidatprogram i teckenspråk och tolkning på Stockholms universitet (SU) firade 10-årsjubileum den 29 september 2023. Jag kommer att beskriva bakgrunden till att det finns en tolkutbildning på SU, några av de argument som användes för att få i gång den och något om vilken utveckling vi har sett sedan kandidatprogrammet startade.

Sverige var bland de första landen i världen som organiserade formell utbildning av teckenspråkstolkar. Den första kursen hölls redan 1969, mycket tack vare Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) och deras intressepolitiska arbete (Lundström, u.å.). Allt eftersom åren gick blev utbildningen gradvis längre, för att till slut omfatta fyra år på folkhögskola. Från början antog man personer som redan kunde svenskt teckenspråk (STS). Men sedan länge ska tolkeleverna nu både lära sig STS och lära sig att tolka mellan svenska och STS. Förutom andra ämnen som ingår i utbildningarna ska eleverna dessutom lära sig att tolka och ledsaga för personer med dövblindhet.

Under den tid då tolkutbildningen växte fram var Skolöverstyrelsen (SÖ) ansvarig myndighet. När SÖ lades ned 1991 måste andra myndigheter överta deras arbetsuppgifter, bland annat fördelningen av statsbidrag till tolkutbildningen. Trots motstånd från SÖ flyttades ansvaret för teckenspråkstolkutbildningen på folkhögskola till Tolk- och översättarinstitutet (TÖI), vid SU, som redan ansvarade för alla andra tolkutbildningar i landet.

Med början i slutet av 1980-talet hade det i flera länder startats tolkutbildningar på högskola eller universitet. I våra nordiska grannländer flyttades befintliga tolkutbildningar från folkhögskola till yrkeshögskola, högskola eller universitet. Men Sverige behöll
modellen med att ha utbildningen på folkhögskola.

Att allt fler länder förlade sina tolkutbildningar till den högre utbildningen ledde också till att forskning på tolkning växte fram. Forskningsresultaten kunde sedan ligga till grund för att vidareutveckla både yrket och utbildningarna. Vi var många som började fundera på hur sådan forskning skulle kunna komma i gång även i Sverige. Flera aktiva medlemmar i Sveriges Teckenspråkstolkars Förening (STTF) debatterade tolkutbildningens framtid. I debatten kunde man se argument för att behålla utbildningen på folkhögskola, för att förlägga den till universitet, och för att starta en egen Tolkhögskola. (Delar av den debatten publicerades under åren 2007–2011 i STTF:s medlemstidning Tolktrycket.)

Internationellt fortsatte utvecklingen på tolkområdet med att den första kullen aktiva tolkar antogs som studenter på en masterutbildning i teckenspråkstolkning år 2009. Utbildningen heter European Master in Sign Language Interpreting (EUMASLI), och ges i samarbete mellan tre universitet/högskolor i Tyskland, Skottland och Finland. Den är öppen för tolkar från hela världen, om de har en akademisk grundexamen, tre års yrkesverksamhet och tillräckliga kunskaper i engelska.

Eftersom den svenska tolkutbildningen inte gav en kandidatexamen hade de flesta svenska tolkar inte den akademiska examen som krävdes för att söka sig in på EUMASLI. Utan en sådan examen kunde de inte heller söka sig in på forskarutbildning på andra vägar, för att forska på tolkning. Det här betydde att Sverige började halka efter utvecklingen i resten av Europa.

Även om vi tolkar diskuterade och argumenterade om tolkutbildningens framtid var det nog ett brev från fyra intresseorganisationer: Sveriges Dövas Riksförbund (SDR), Hörselskadades Riksförbund (HRF), Förbundet Sveriges Dövblinda (FSDB) och Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn (DHB) som var det egentliga startskottet för den process som ledde till att det idag finns en tolkutbildning på SU.

Den 29:e januari 2009 skrev organisationerna till utbildningsdepartementet att de ville att pengar skulle “tilldelas SU för att anordna teckenspråk-/dövblindtolkutbildning och att utreda möjligheten att anordna skrivtolkutbildning”. De hade flera argument för att utbildningen skulle ligga på högskolenivå, som: kvalitetssäkring, akademiskt utbildade lärare, undervisning på vetenskaplig grund, och att forskning skulle komma i gång.

På Stockholms universitet var man intresserade av att åta sig en sådan utbildning, och under 2009 följde man upp med flera brev – både internt och till regeringen. I breven förklarade man sig villiga att åta sig uppdraget, under förutsättning att det finansierades av utbildningsdepartementet. Det dröjde ända till april 2011 innan SU hörde något från departementet. Då fick SU i uppdrag att, på en dryg månad, ta fram förslag till möjliga utbildningar. En arbetsgrupp satte ihop ett antal olika förslag, av olika omfång.

Det minst omfattande förslaget innehöll enbart ett kandidatprogram (dvs. tre års studier på heltid).

Det mest omfattande förslaget innehöll: bastermin i teckenspråk samt ett kandidatprogram, möjlighet att bygga på med magisterexamen (ett år) eller masterexamen (två år) och dessutom en forskarutbildning. Enligt detta förslag skulle det också gå att studera skrivtolkning separat, och att fortbilda sig inom dövblindtolkning.

Tyvärr tyckte departementet att det mest omfattande förslaget var för dyrt. Regeringens så kallade regleringsbrev till SU för 2012 innehöll bara pengar till att planera en högskoleutbildning i “teckenspråk och tolkning”. Utbildningen skulle ge en kandidatexamen, alltså vara tre år på heltid. Den skulle starta hösten 2013, och fick inte ha några förkunskapskrav utöver de vanliga högskolekraven.

Ansvaret för utbildningen delades mellan två institutioner på SU: Tolk- och översättarinstituet (TÖI), som redan ansvarade för tolkutbildning på folkhögskolor, och teckenspråksavdelningen på Institutionen för lingvistik, som forskade om och undervisade i STS, och hade arrangerat ett antal olika fortbildningar för tolkar. Något överraskande skulle de pengar som tidigare bara gått till att finansiera folkhögskolornas tolkutbildningar nu även räcka till universitetsutbildningen.

Tio år senare är det svårt att bedöma om det faktum att vi till sist fick i gång en tolkutbildning på SU gav de resultat vi hoppades på, eftersom så mycket annat har förändrats i samhället.

Tolkyrkets popularitet har minskat, och de tolkutbildningar som idag finns i Sverige har få sökande. Jämfört med det första förslaget har utbildningen på SU genom åren förändrats, förbättrats och utökats – nu senast har döva tolkstuderande fått möjlighet att studera på en egen inriktning.

Att få i gång forskning var ett av argumenten för en tolkutbildning på högskolenivå. Forskning är en viktig del av utvecklingen och professionaliseringen av ett yrke, och forskningsresultat kan användas till att förbättra både grundutbildning och fortbildning. Dessutom kan man använda forskningsresultat till att på olika sätt förändra och förbättra tolktjänsten. Sedan tolkutbildningen på SU startade har det forskats mycket på hur hörande andraspråksstudenter lär sig teckenspråk, hur man bäst undervisar dem, etc.

Hittills har dessutom 41 kandidatuppsatser skrivits av studenter på utbildningen. Men, det är först i år som några av tolkstudenterna valt att gå vidare och även ta en masterexamen i översättningsvetenskap. Trots att fyra kullar tolkar från olika länder har genomfört EUMASLI-programmet är det ännu ingen svensk teckenspråkstolk som tagit en sådan masterexamen.

Det kommer alltså att dröja många år innan fler svenska teckenspråkstolkar blir kvalificerade att forska på sitt eget yrke, och med det bidra till fortsatt forskning och utveckling.

Text: Anna-Lena Nilsson, professor i tegnspråk og tolking på
NTNU – Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet i Trondheim

Lundström, Beata. (u.å.). Teckenspråket är grunden i vår profession. En bok om Sveriges Teckenspråkstolkars Förening. Örebro: Sveriges Teckenspråkstolkars Förening.

Nilsson, Anna-Lena. (2023) “Teckenspråkstolkutbildning på Stockholms universitet – varför det?”. Föreläsning vid 10-årsjubiléet för Kandidatprogram i teckenspråk och tolkning vid Tolk- och översättaruniversitetet på Stockholms universitet. 29 september 2023. https://osf.io/sgybf