Teckenspråkstolkning inte längre en sjukvårdsfråga

Tolktjänstutredningen föreslår att staten tar över huvudansvaret för tolkning och anser att teckenspråkstolkning bör sluta ses som en hälso- och sjukvårdsfråga.

Tolktjänstutredningen föreslår att staten tar över huvudansvaret för tolkning och anser att teckenspråkstolkning bör sluta ses som en hälso- och sjukvårdsfråga.

Tolktjänstutredningen, som släpptes den 14 december, innehåller en rad förbättringar för tolkanvändare. Ett av förslagen i utredningen är att en nationell tolktjänstmyndighet inrättas och tar över ansvaret för tolkning från Arbetsförmedlingen (AF), landstingen, regionerna, Post- och telestyrelsen och Rikstolktjänst. Det väntas ge positiva effekter. Den ena effekten är att det betyder en ingång för alla tolkanvändare istället för flera som i dag. Arbetstagare som använder tolk behöver alltså inte längre söka tolkstöd hos AF. Den andra är att det blir mer kostnadseffektivt när myndigheten samordnar allt. Den tredje är att tolktjänsten blir likvärdig i hela landet. I dag är det staten, landstingen och regionerna som tillsammans finansierar dagens tolkcentraler. Hur mycket landstingen och regionerna bidrar med, varierar.

Sveriges Dövas Riksförbunds ordförande, Ragnar Veer, är utomordentligt nöjd med utredningen.
– Vi har kämpat hårt och länge för att staten ska ta ansvar för arbetslivstolkning. Nu föreslår utredningen samma sak, säger han, som också är tillfredsställd med att tolktjänsten blir likvärdig i hela Sverige.

En nyhet som tolkutredningen föreslår är att en tolkanvändare får ett antal så kallade valfrihetstimmar per år. Ett exempel är att om en kille vill beställa tolk till en keramikkurs på fritiden, kan han säga till myndigheten att han nu vill ta ut några valfrihetstimmar. Då prioriterar myndigheten hans beställning högt. I dag kommer keramikkursen långt ner på prioriteringslistan. Valfrihetstimmarna gäller dock endast tolkuppdrag i Sverige, inte utomlands. Utredningen har gett olika förslag på timantal: till exempel tio timmar för barndomsdöva, vuxendöva och hörselskadade, och tjugo för personer med dövblindhet.

Myndigheten ska ha mellan fyra och sex regionala enheter. De ska också ges möjlighet att upphandla tolktjänster enligt lagen om valfrihetssystem (LOV). Om en region väljer att ha valfrihetssystem, innebär det då att tolkanvändare har rätt att välja bland de tolkbolag som den regionala tolktjänstmyndigheten skrivit avtal med. Teckenspråkstolkning ska inte längre ses som en hälso- och sjukvårdsfråga utan det är språket som är det centrala.

Den nya myndigheten bör starta sin verksamhet senast 1 januari 2014, anser utredningen. Nu väntar en remissrunda.

SDR:s ordförande , Ragnar Veer, är överlag nöjd, men två mindre bra saker finns dock kvar: det är fortfarande oklart vad som gäller om vuxenutbildning, och om elever som går integrerade i grund- och gymnasieskolor.