Teckenspråkig hemtjänst är verklighet

T.v: Christin Ingesson och Ingvar Johansson. Foto: Åsa Gustavsson. T.h: Therese Iselius, Pernilla Lindkvist, Åsa Gustavsson och Christin Ingesson. Foto: Movadot

För de som bor i Jönköpings län finns det i dagsläget möjlighet att få teckenspråkig hemtjänst med dövkompetens. Projektet Movadot, som är kort för Mobilt hem- och vårdteam för äldre döva och teckenspråkiga i Jönköpings län”, är inne på sitt andra och sista år, och åker i dagsläget ut till 13 äldre döva. Framtiden för projektet är än så länge oviss, med ljusglimtar i horisonten.

87-årige Ingvar Johansson skämtar flera gånger glatt när DT:s reporter intervjuar honom. Sedan tre år bor han på ett äldreboende i Jönköpings län, och i dagsläget får han dessutom hjälp av det mobila hem- och vårdteamet Movadot. Bredvid honom sitter Movadot-undersköterskan Christin Ingesson. Ingvar berättar att han trivs bra på sitt äldreboende, och uppskattar besöken från det teckenspråkiga hem- och vårdteamet tre gånger i veckan.

Movadot är ett tvåårigt projekt som drivs av Jönköping Läns Dövas och Teckenspråkigas Förbund (JLDTF). I februari 2022 fick man beskedet att Arvsfonden beviljat 6,4 miljoner kronor till projektet. Det går i dagsläget ut på att två teckenspråkiga och döva undersköterskor åker ut till äldre för att hjälpa till med hemsysslor men också stärka samarbetet med kommunernas ordinarie hemvård- och serviceteam.
– Det är möjligt att prova oss i några veckor om man är osäker på om man vill ha hemtjänst, berättar Åsa Gustavsson som är projektledare. Om man sedan vill ha det så behöver kommunen kontaktas och vi ska ha en samverkan med dem. Det finns de som önskar att vi ska komma varje dag men det är dessvärre inte möjligt.

– Det blir oftast ungefär 2-3 gånger i veckan som vi kommer på besök, berättar undersköterskan Pernilla Lindkvist. Övriga dagar kommer personal från kommunen. Det skrivs ibland i tidningar att hemtjänsten ofta har fullt upp med många besök, och att personalen därför inte kan ta sig extra tid för de äldre. Det problemet har inte Movadot.

– Vi kan ta oss mer social tid under våra besök, berättar Åsa Gustavsson. Den övriga hemtjänstpersonalen kanske fokuserar på att dela ut mediciner och städa, sedan behöver de gå. De kan inte ta sig tid att sitta ner och prata. Vi kör långa vägar, över kommungränserna, till våra äldre och därför är det inte optimalt att följa det vanliga hemtjänstschemat. Det kan vara uppåt en timmes köravstånd mellan två besök. Ordinarie hemtjänstpersonal och Movadot-personalen kommer överens om hur vi ska dela upp insatserna. Kunden har också möjlighet att vara delaktig i den dialogen.

– Vi är inte dövtolkar men kan stötta med att ge information till den äldre, säger Åsa Gustavsson. Ibland när den hörande vårdpersonal eller tolken har lämnat rummet frågar den äldre vad som sades exakt. Där kan vi stödja. Ibland glömmer den äldre bort vad som har sagts och då kan vi gå igenom det på nytt på teckenspråk. Det minskar oro och stress.

Movadot erbjuder också stöd på andra områden där övrig personal inte kan stötta på samma sätt.
– Vi kan uppmuntra den äldre att ta egna initiativ, berättar Åsa Gustavsson. Om något känns för svårt att göra själv så försöker vi ibland uppmuntra hen att försöka ändå och visar hur. Det hjälper hen att se vad hen själv kan. Vi är mer än en hemtjänst, vi är någon form av boendestödjare och hjälper till med kontakten med omvärlden.

I dagsläget är tre kommuner anslutna till projektet; Gislaveds, Nässjös och Jönköpings kommuner.
– Vi hoppas att projektet blir permanent och då kan finnas i hela Jönköpings län, säger Pernilla Lindkvist. Det beror också på hur behovet ser ut i de olika kommunerna.
– Kontakten med dessa tre kommuner är bra, tillägger Åsa Gustavsson. Den 3 juni ska representanter från alla tretton kommuner i Jönköpings län samlas och lyssna på resultaten från det första året. De ska också presentera ett eget förslag kring hur pengarna ska fördelas. I höst ska vi få besked. Vi har också en forskargrupp från Jönköpings universitet som följer projektet, och som ska presentera en forskningsrapport när projektet är avslutat.

Åsa Gustavsson ser ljust på framtiden.
– Ekonomin styr alltid, men jag ser ljust på det hela. Det är inte omöjligt att vi lyckas bli permanenta.
– Många runtom i landet tittar på oss och ser hur vi jobbar, säger hon vidare. Jag vill betona att det är viktigt att potentiella mobila hem- och vårdteam runtom i landet behöver vara regionala. Egentligen är äldrevården kommunernas ansvar, men ur ett dövperspektiv fungerar inte det. Varje kommun kan inte anställa teckenspråkiga undersköterskor, det blir inte ekonomiskt hållbart. Det finns inte alltid döva i alla kommuner. Om det är mobilt och man kan ta sig över kommungränserna blir kvaliteten mycket bättre.

På frågan vad som kan bli bättre för äldre döva i samhället svarar Christin Ingesson.
– Att man tar kunskap från döva. Idag fattar man beslut som gynnar de som hör, men det fungerar inte alltid för döva.
– Och att det finns ett mobilt hem- och vårdteam i varje region i landet, tillägger Åsa Gustavsson. Äldre döva har rätt till en trygg och jämlik vård. Patientsäkerheten för äldre döva är ofta låg, det har vissa inte förstått. Det är viktigt att kommunikationen är tydlig och får ta sin tid.

Ingvar Johansson, som vi nämnde i början av artikeln, berättar att han ofta får besök av familjemedlemmar och släktingar som kan teckna, men personalen på äldreboendet är hörande och därför uppskattar han besöken från Movadot än mer.
– Movadot har lärt personalen här lite tecken, så tack vare dem kan vi nu förstå varandra bättre. Det har blivit bättre här, tack vare dem.

När DT:s reporter frågar hur han önskar att det ska se ut i framtiden i och med att Movadot endast är ett tvåårigt projekt blir hans ton mer allvarlig.
– Jag vill absolut att Movadot ska finnas kvar för alltid. Om det skulle läggas ned skulle det vara en enorm förlust för mig.

OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se