Stående ovationer för Brita Bergman

Teckenspråksprofessor Brita Bergman går i pension.

Den svenska teckenspråksforskningen vid Stockholms universitet fyllde 40 år i helgen. I samma veva gjorde professor Brita Bergman sin sista arbetsdag. Hon fick stående ovationer.

Den 1 april 1972 startade den svenska teckenspråksforskningen. Därför arrangerade Stockholms universitet temadagen ”Svensk teckenspråksforskning 40 år” i lördags. Cirka 270 personer kom.

Den första föreläsningen hölls av professor Brita Bergman. Hon berättade om hur allting började. I slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet studerade hon nordiska språk och allmän språkvetenskap vid Stockholms universitet.

När Brita Bergman skulle skriva en trebetygsuppsats i allmän språkvetenskap, frågade professor Bengt Sigurd om någon ville skriva om teckenspråk. Hon räckte upp handen snabbt för hon var rädd för att någon annan skulle hinna ta uppsatsen före henne.
– Jag var dum som räckte upp handen snabbt. Teckenspråk är ju ett rikt språk. Det finns mycket man kan skriva om, sade Brita Bergman, som forskade i teckenspråk på egen hand med start 1971.

Men 1972 var året då hon fick forskningsmedel av Skolöverstyrelsen (SÖ, numera Skolverket). Därmed blev det startskottet för den svenska teckenspråksforskningen vid den lingvistiska institutionen. Brita Bergman hade 2 500 kronor i månadslön och arbetade halvtid.

Efter trebetygsuppsatsen om teckenspråk (egentligen tecknad svenska) påbörjade Brita Bergman det allra första forskningsprojektet, ”Teckenspråkets lingvistiska status”. Första delrapporten blev klar 1973. Hon gav också ut SÖ:s rapport, ”Tecknad svenska”, där hon konstaterade att tecknad svenska inte var ett språk. Den var en av de viktiga pusselbitarna bakom riksdagens erkännande av det svenska teckenspråket 1981.

Nästa föreläsare var filosofie doktor Lars Wallin. Han berättade om sitt arbete i Uganda där han var med och tog fram det första ugandiska teckenspråkslexikonet. Det ugandiska teckenspråket har inslag från det amerikanska, brittiska och kenyanska teckenspråket.

Den tredje föreläsaren var Johanna Mesch. Hon avlade doktorsexamen 1998. Det som är unikt med hennes teckenspråksforskning är att hon är den första forskare som forskat kring dövblindas kommunikation. Hon har bland annat tittat på dövblindas turordningsregler och enhandsavläsning.

Den fjärde föreläsaren var Anna-Lena Nilsson. Hon studerade till teckenspråkstolk i början av 1980-talet. Det var då hon kom i kontakt med den svenska teckenspråksforskningen. I dag arbetar hon som universitetslektor på avdelningen för teckenspråk vid den lingvistiska institutionen och som teckenspråkstolk vid sidan. Hon är väldigt glad över att Stockholms universitet har fått uppdraget att starta ett kandidatprogram i teckenspråkstolkning.

– Det innebär att studenterna får en dubbel kompetens. De blir inte bara tolkar utan får också möjlighet till forskning, sade Anna-Lena Nilsson.

Pia Simper-Allen höll i den femte föreläsningen. Hon har analyserat barns teckenspråk. Det har inte alltid varit lätt för henne. Ibland ville de barn hon träffade hellre leka. Sedan förstod Pia inte alltid vad de tecknade. Hon hade ibland stöd av deras föräldrar som kände till hur de uttryckte sig.

Den sjätte och sista föreläsaren var Thomas Björkstrand som berättade om sitt lexikonarbete. Nu har Stockholms universitets lexikon cirka 8.000 tecken och över 1370 teckenvarianter och 2180 meningsexempel.
– Man blir aldrig färdig med lexikonarbetet, sade Thomas Björkstrand.

Under den sista halvtimmen höll flera personer tal, bland annat SDR:s styrelseledamot Lolo Danielsson. Brita Bergman höll sista talet. Hon fick stående ovationer. Då blev hon rörd och fällde tårar.

Sedan bjöds besökarna på tårta och kaffe och te.

NICLAS MARTINSSON
niclas.martinsson@dovastidning.se

Mer om Brita Bergman kan ni läsa i Dövas Tidning nummer 2, där hon porträtteras. Det numret är ute från och med 5 april. Temadagen webbsändes. Filmerna finns upplagda på Stockholms universitets hemsida.