SDR:s styrelseledamot Christina Eriksson tycker…

Med åren ser jag att våra olika livsval och vägar i tillvaron inte bara beror på individen. Det finns också ett vi som försöker göra världen lite bättre. Under mina flertaliga år i verksamheter för döva inom kommun, region och stat har jag fått inblick i flera dövas varierande uppväxtvillkor och livssituationer.

I större städer finns det servicecenter, dövenhet, dövmottagning och dövpsykiatri med teckenspråkig personal, men de är inte rikstäckande. Kommunerna och regionerna samverkar inte över gränserna i frågor som rör bland annat äldrefrågor, psykologiskt stöd och LSS. Döva riskerar att falla mellan olika stolar.

Det är svårt att navigera när döva är i behov av rådgivning, stöd, insatser och behandling. Personalen på vårdcentralen, socialtjänsten och psykiatrin behöver någon instans att vända sig till för att konsultera om sina döva klienter.

Samtidigt är forskningen om dövas olika livssituationer nästan obefintlig och det gör det svårare att visa på behovet av olika insatser. Vi behöver därför nationella riktlinjer och ett Nationellt Kunskapscenter för dövfrågor så att dövkompetensen i landet samlas och sprids.

CHRISTINA ERIKSSON
Styrelseledamot SDR
christina.eriksson@sdr.org

Detta är en opinionstext skriven av Sveriges Dövas Riksförbunds styrelse. Besök gärna sdr.org, SDR:s Facebook- och Instagram-sidor för senaste nytt.

Alla tidigare publicerade opinionstexter kan hittas här.