2021-10-28

SDR: Språkdeprivation ska klassas som diagnos

Åsa Henningsson mötte psykiatern Sanjay Gulati i Boston 2019 för att få fördjupade kunskaper om språkdeprivation.

De senaste åren har vi i Sverige blivit alltmer bekanta med begreppet språkdeprivation, som är en social konsekvens av en understimulerad språkutveckling. Det klassas ännu inte som en diagnos, vilket SDR vill arbeta för att ändra på.

Personer med språkdeprivation misstas ofta för att ha låg IQ eller en kognitiv funktionsnedsättning. Men SDR:s ordförande, Åsa Henningsson som har språkdeprivation som en av sina hjärtefrågor, menar att en språklig brist inte har något samband med en kognitiv funktionsnedsättning.

– Det ena föranleder inte det andra, eftersom vi inte föds med ett färdigt språk. Språket utvecklar vi genom yttre stimulans under uppväxten. En kognitiv funktionsnedsättning kan däremot vara medfödd eller förvärvad av medicinska skäl senare i livet. Ges ingen språklig stimulans blir konsekvenserna att den kognitiva utvecklingen försämras, däremot är den kognitiva förmågan inte nedsatt från start. Så med andra ord, med rätt språklig stimulans så utvecklas den kognitiva förmågan normalt, säger Åsa Henningsson.

Hon berättar att hon vet om fall där man medvetet satt en felaktig diagnos på en person, i brist på annat för att denne ska ha rätt att få det stöd den behöver. Om diagnosen språkdeprivation fastställs skulle det innebära att metoder kan utvecklas och anpassas för just dessa personer, att kunskap kan spridas och attityder förändras. SDR vill därför arbeta för att språkdeprivation ska fastställas som en diagnos.

Vid Dövenheten i Region Skåne har man konstaterat att en betydande del av de som vänder sig till Dövenheten stöter på svårigheter i sina liv på grund av brister i sitt språk och de konsekvenser som följer. Enhetschef Camilla Assmo Wahlberg berättar att de ser positivt på att SDR arbetar för att språkdeprivation ska ses som en diagnos, att omgivningen då kan förstå vikten av att döva får tidig tillgång till ett språk.

– Omgivningen kan då bemöta individen bättre och erbjuda olika insatser från samhället, som möter gruppens behov, säger Camilla Assmo Wahlberg.

I Region Skåne gjordes 2016 en forskningsöversikt över konsekvenser av språklig deprivation hos vuxna teckenspråkiga döva. I forskningsöversikten konstateras att de insatser för personer med språklig deprivation som var mest framgångsrika var de som gavs av ett fullt teckenspråkigt team. I det ingick exempelvis att använda en kommunikationsspecialist som kunde vara en utbildad döv tolk. Med rätt kunskap och attityd samt rätt stöd och insatser kan många personers livskvalitet höjas. Men resan till en fastställd diagnos är lång.

– Vi måste samla mer underlag, ha samverkan inom sjukvården, psykiatrin, kommunerna och regionerna innan Socialstyrelsen kan skapa en korrekt klassifikation. Det är flera års arbete vi har framför oss, säger Åsa Henningsson.

I dag följer SDR en pågående kartläggning som Region Stockholm driver. Dövteamet Stockholm och Forskning och utbildning inom Habilitering & Hälsa har ställt frågor om bemötande, bedömning och stöd gällande försenad teckenspråksinlärning till verksamhetschefer och berörda enhetschefer inom Habiliteringar i Sverige. Resultatet ska presenteras i slutet av september 2021.

Vid Stockholms universitet pågår just nu forskningsprojektet Döva nyanländas flerspråkiga situation i Sverige där man tittar på all slags språkanvändning och språkinlärning hos nyanlända. De ser att det finns individer bland nyanlända som inte har fått möjlighet att utveckla språk i dess egentliga mening under uppväxten. Projektet avslutas år 2023.

TEXT: MARIA NORBERG
FOTO: SDR

(Ur Dövas Tidnings specialnummer Allt om teckenspråk 2021.)