”Vill inte låsa oss i ett alternativt boende”

Så ser kommunstrategen Ronnie Wirslund på äldreomsorgen för döva i Örebro.

En av de saker han legat bakom är att föra fram idén om Örebro som Europas teckenspråkiga huvudstad.

Han visar avsiktsförklaringen som skrevs under förra våren. Men enligt döva i staden har det inte hänt något mer sen dess. Varken dövföreningen eller andra teckenspråkiga organisationer har bjudits in till diskussion.
Det stämmer inte, menar Ronnie Wirslund. Men han förstår att avsiktsförklaringen skapat lite förvirring.
– Många vill veta vad avsiktsförklaringen innebär i praktiken. En del har trott att de genom den alltid kan få tolk. Och jag kan hålla med om att den är lite tunn. Vi diskuterar hur vi kan gå vidare. Bland annat vill vi samla ihop olika organisationer och skapa ett nätverk, ett samråd där vi kan utveckla frågor kring teckenspråkiga, vilket vi har börjat med.

Men vem bestämmer i huvudstaden? Dövföreningen och döva själva upplever att de inte riktigt får vara delaktiga i beslutfattandet?
– Ja, det är fortfarande politikerna som beslutar men vi har skyldighet att samla ihop de som berörs av besluten i ett samråd och lyssna in. Vi har haft två samrådsmöten med minoritetsspråksgrupperna där vi räknar in teckenspråkiga som det sjätte minoritetsspråket genom språklagen. Då har bland annat dövföreningen och DHB (Riksförbundet för döva och hörselskadade och språkstörda barn) varit med.

Omval ställer till besvär

Inom kommunen ser man över hur man kan täcka minoritetsspråkigas behov. Kommundirektören har bett de 400 cheferna i kommunen att se över sina verksamheter och återkomma med svar.
– Där teckenspråkiga finns, ska det finnas möjlighet att få tillgång till teckenspråkig personal som kan hjälpa till, säger Ronnie Wirslund.
En anledning till den långsamma takten kan vara att utnämningen kom samma år som valet där politikerna valspurtade med sina valrörelser. Efter valet hände det som inte fick hända. I nordöstra Örebro räknades rösterna felaktigt vilket ledde till omval som sker nu i maj.
Är det därför alla frågor som kräver politiska beslut på Rådhuset lagts på is?
– Ja, det ska du veta! Och inte bara teckenspråksfrågor har fått ligga och vänta. Det är allt annat också, ler en luttrad Ronnie Wirslund.

Äldre ska få flera alternativ

Tankesmedjan Wesign och Europeiskt Teckenspråkscenter har ett stort inflytande i Örebro, menar Ronnie Wirslund. De sistnämda är i skrivande stund i Strasbourg och träffar EU-politiker för att presentera sin idé om att förlägga ett teckenspråksinstitut till Örebro (se DT nr 2-11).
– Tanken är att vi ska jobba nära dem. Och vi har satsat pengar i Riksteaterns projekt Viskual som har premiär våren 2012 i Örebro.
Ett EU-projekt som Ronnie Wirslund engagerat sig i är ett flerfrågeprojekt med några vänorter i Europa, bl a. Pau i Frankrike.
– Tyvärr backade flera av olika skäl. Men Ronnie Wirslund ger inte upp. Han ska leta upp nya partners. Projektet ska fokusera på frågor som ungdom och kultur, arbetsmarknad och utbildning. En het fråga är äldreomsorgen. Äldre döva anser att det inte händer mycket (läs DT 6-10). De sitter ofta ensamma utan teckenspråkig personal i sin närhet. Man vill ha ett boende eller få en form av samlad teckenspråkskompetens.

Och nu är Örebro teckenspråkig huvudstad. Vad kommer det innebära för äldre döva?
Ronnie Wirslund nickar och säger han läst förra numret där DT skrev om äldreboendet Söndagsgården i Stockholm som stod tomt (DT 2-11 sid 5 reds. anm). Något Örebro vill undvika, säger han och utvecklar sitt resonemang.
– De som jobbar inom vården är inte förvånade att det står tomt där. Det som är viktigare än språket är att få bo nära anhöriga och där de har bott länge. Det ser man hos de finlandsspråkiga – de har varit ovilliga att flytta till ett dylikt hem. Därför vill vi inte låsa oss vid ett boende. Vårdbehovet varierar också. Dessutom vill vi att man ska kunna stanna hemma så länge som möjligt. Men intresseorganisationerna har sagt att vi har varit alltför stela i vår syn på äldreomsorgen. Nu försöker vi se bredare på saken och inte låsa oss vid ett alternativ, säger han och framhåller att det inte bara gäller döva, utan också andra grupper, som t ex de alltmer åldrande invandrarna. Hur ska man ta hand om dem?
Målet för Ronnie Wirslund är att det ska bli bättre för teckenspråkiga i stan och att Örebro syns, både i kommunen och ute i Europa.
– Det ska synas att vi är Europas teckenspråkiga huvudstad, säger han, som i teckenspråkets anda anmält sig till en intensivkurs i maj.
– Man vill ju kunna hälsa och säga några saker på teckenspråk, det betyder mycket, avslutar han.

FOTNOT
Artikeln med Ronnie Wirslund ingick i ett tema om Örebro som teckenspråkig huvudstad i papperstidningen (nr 2-3 2011) 

FAKTA ÖREBRO:
  Örebro har över 40 år som studieort för hela landets döva gymnasieungdomar. En lång tradition som dövskole- och skomakarstad i och med döva fick bara yrken som började med S: Skomakare, skräddare, snickare och så vidare.
Det har gjort att döva under historiens gång haft god anledning att bosätta sig här.
Örebro har en självklar plats på Dövsverige-kartan. Och ifjol blev staden historisk för sina döva invånare: Politikerna beslutade enhälligt att utnämna Örebro till Europas teckenspråkiga huvudstad. Ett år har gått sedan dess.
Vad har hänt? Hur har det gått? Finns det saker kvar att göra? Och vem bestämmer i vår teckenspråkiga huvudstad?
Mer om det i nummer 2-3 2011 av papperstidningen som kan hämtas som PDF-fil här.