Rapport visar brister hos specialskolorna

Utredaren har haft elevsamtal.

Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) har på sin hemsida publicerat en utredningsrapport. Den visar bland annat att eleverna på specialskolorna har varierande erfarenheter av kränkningar på skoltid, önskar slippa använda tolkar när de pratar med vuxna på skolan, och har bristande kunskaper om vad en likabehandlingsplan innebär. Marina Gunnmo Grönros är en utomstående utredare som anlitats av SPSM. Rapporten kallas för ”En studie mot bakgrund av anmälda kränkningar vid specialskolorna”.

Anders Nordin, chef för avdelningen för verksamhetsutveckling på SPSM säger att de tog initiativ till utredningen för att få ett kvalitativt underlag i sitt fortsatta arbete med likabehandling och bemötande i specialskolan.
– Elevernas perspektiv är en viktig och självklar utgångspunkt som vi måste ta tillvara på ett bra sätt. Det pågår sedan tidigare olika aktiviteter på skolorna för att utveckla likabehandlingsarbetet och bemötande, säger han.
Vidare säger han att den här delen av utredningen visar att de gemensamt behöver göra mer för att stärka skolorna i det arbetet så att de når målet att alla elever i specialskolan ska känna sig trygga och uppleva att de blir lyssnade på och tas på allvar.

Utredaren Marina Gunnmo Grönros gjorde denna utredning hos cirka 25 skolelever och då använde hon teckenspråkstolk. Henrik Sundqvist, vice ordförande för Sveriges Dövas Riksförbund som inte är positiv till valet av utredare, säger:
– Jag vill betona att vi på SDR har under tidigare möten hävdat att utredaren bör ha kunskap kring döva och teckenspråket för att under sitt arbete kunna ställa rätt frågor och belysa olika problem som sker inom skolorna från elevernas perspektiv.
Rapporten visar att alla elever, i varierande grad, har egna erfarenheter eller sett någon annan drabbas av kränkningar av andra elever eller lärare. Elever upplever också ”att en del vuxna inte bryr sig, bagatelliserar, inte har tid eller inte vill lägga sig i” när de bemötts av vuxna. Vidare berättar de också om sina önskemål att det ska finnas fler vuxna på rasten.

Utredningen visar även att eleverna vänder sig till vuxna som de litar på. Men de upplever också att det finns andra problem, till exempel är vuxna ofta upptagna och är ”svåra att komma i kontakt med”. Dessutom finns det elever som upplever att lärarna inte alltid har en tystnadsplikt. De upplever det negativt när de inte kan kommunicera direkt med elevvårdspersonalen. ”De vill kunna ha kontakt med kuratorn eller psykologen, men vill ha det direkt utan att det finns en tolk närvarande”. Marina skriver också om problemet att inte alla vuxna på skolan är teckenspråkskunniga. ”I kontakt med kurator eller psykolog uppfattas behovet av tolk som ett hinder för ett förtroligt samtal”
– Jag skulle vilja att det är någon kurator som är döv, inte hörande, säger en elev i utredningen.

Henrik Sundqvist säger att det är en fråga som de ständigt arbetat för och det är en form av kränkning när man inte kan göra sig förstådd på sitt eget språk, det vill säga teckenspråk i en skola för döva och hörselskadade.
Den visar också att eleverna visar en osäkerhet gällande deras kunskap om likabehandlingsplan, och resultatet visar att en del elever inte innehar någon bred kunskap om begreppet likabehandlingsplan.

Detta tycker Henrik Sundqvist är väldigt allvarligt:
– Att eleverna inte riktigt är införstådda kring processen med likabehandlingsplanen och rutinerna är allvarligt. Det hindrar eleverna från att kunna belysa olika problem som sker på skolorna.

Anders Nordin säger att de har organiserat om verksamheten så att de som skolhuvudman på ett bättre sätt kan stärka skolornas utveckling. Några gemensamma uppföljande aktiviteter är kompetensutveckling av elever och medarbetare kring delaktighet, likabehandling och rättighetskonventionerna samt tydliga rutiner som de förankrar hos eleverna. Utredningen pekar på vikten av en fungerande kommunikation och en av de första åtgärderna de gör som huvudman är att samordna upphandlingar och genomförandet av teckenspråksutbildning för personal som behöver det.
Han säger att verksamheten följs upp regelbundet för att stämma av om insatser gjorts och vad man kan se för resultat. I de avstämningarna ska likabehandlingsarbetet särskilt tas upp. Det är samma utredare som kommer att fortsätta arbetet med utredningen. Det är i samtal med Skolrådet som riktlinjerna för hur utredningen ska fortsätta dras upp. Det kommer att göras ett urval vad gäller hur många i personalen samt hur många representanter från föräldraråden och intresseorganisationerna som utredaren ska träffa.
– I dagsläget vet vi inte när utredningen som helhet blir klar eftersom det beror på hur upplägget blir, till exempel hur många Marina Gunnmo Grönros ska träffa.    Utredaren ska komma med ett förslag som ska diskuteras i den gemensamma arbetsgruppen, där företrädare från SPSM, föräldrarådsrepresentanter och företrädare för intresseorganisationerna ingår, säger han.

Länk till rapporten