Premiär för You Too

Josephine Olvhøj Kirkegaard som journalisten Sara. FOTO: Belinda Stoe/Riksteatern Crea

Den 17 januari har Riksteatern Creas senaste produktion You too premiär. Föreställningen belyser ämnet våld i nära relation genom ett samtal mellan två kvinnor. I You too är språket är internationella tecken och föreställningarna visas digitalt. DT har ställt frågor till regissör Mindy Drapsa.

Vilka tankar vill ni väcka hos publiken med You Too?
– Ämnet som vi lyfter har varit aktuellt sedan tusentals år, men fortfarande läggs mycket fokus på offret och inte förövaren, berättar Mindy Drapsa. Tystnadskulturen är stark i vår lilla värld, och det vill vi bryta. Jag tror inte att hela världen kan förändras på en dag, men med den föreställningen kan vi i alla fall sprida ännu mer kunskap och bildning i frågan. Precis som vi lyfter i föreställningen har hörande en annan tillgång till information om våld genom musik, TV och liknande. Lika mycket information om våld finns inte på teckenspråk. Syftet med You Too är att sprida kunskap och väcka en tanke hos den som tittar.

Skådespelarna befinner sig i två olika länder trots att de ingår i samma föreställning. Varför har ni valt just detta format, d.v.s. att livesända föreställningarna? Vilka är fördelarna och utmaningarna med att göra på detta sätt?
– Det är väldigt intressant. Under pandemin så genomförde Dramaten en föreställning på Zoom. Mia Modig, som är manusförfattare, sa till mig att “det här är ju perfekt för döva eftersom man kan nå ut till hela världen!”. Det stämmer ju. Det hade jag inte tänkt på själv innan. När restriktionerna lättade så fortsatte inte Dramaten med digitala föreställningar på samma sätt. Själva kände vi att vi kör ändå, eftersom vi döva ju finns över hela världen. På detta sätt kan vi erbjuda så många som möjligt att se föreställningen. Jag hoppas att det kan bli fler tillfällen, eftersom vi vill utvecklas och erbjuda ett större kulturutbud. Publiken får en större valmöjlighet.

– Föreställningen ges på internationella tecken, och vi tänker oss att fler kan förstå det efter pandemin eftersom mycket information på sociala medier då gavs på internationella tecken. Men det är också en utmaning att ge en föreställning på just internationella tecken, kan alla förstå och ta till sig informationen? Vi provar oss fram. Vi vill hänga med i utvecklingen, och också lyfta att vi faktiskt har internationella tecken som en motsvarighet till världsspråket engelska för hörande. Att vi kan välja mellan vårt eget nationella teckenspråk och internationella tecken är en tillgång och lyx. Ytterligare en fördel är att om någon exempelvis har känt sig krasslig har vi ändå kunnat repetera som vanligt om personen orkat det.

– Sedan är ju alltid fysiska träffar bättre i slutändan. Vi repeterade alla tillsammans i Sverige under några veckor, och sedan på olika håll några dagar under mellandagarna. Även om det är coolt att vi kan repetera tillsammans trots att vi finns i olika länder så vill man ju alltid hellre repetera fysiskt. Det finns alltså både fördelar och nackdelar med att göra på detta vis.

Kan vi vänta oss fler digitala föreställningar i framtiden?
– Det är för tidigt att svara på det. Personligen hoppas jag det för vi behöver utmanas och utvecklas. Dövcommunityt ska erbjudas ett brett kulturutbud, och där kan Zoom komma att spela en roll.

OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se