Nu bor flera äldre döva på Karlsundsgården i Örebro

Fr.v. Leif Gustavsson, Gudrun Edvardsson, Irene Hässledal och Maria Wahrenby.

För tre år sedan öppnade Karlslundsgården sina portar och åtta platser reserverades till äldre teckenspråkiga personer. Något år senare uteblev den förväntade tillströmningen av ansökningar och flera i den teckenspråkiga personalen omplacerades. Nu har det gått ytterligare en tid och enhetschefen Kim Westermark berättar att fyra döva personer i dag bor på gården. En av dem är Gudrun Edvardsson, som flyttade in i december 2021.

– Jag bodde tidigare på ett korttidsboende i väntan på att få flytta hit. När jag sedan äntligen fick komma hit blev jag så glad! Här är det toppen, jag har personer som jag kan teckna med och jag önskar att ännu fler döva flyttar hit snart, säger Gudrun Edvardsson.

Hon är döv och har förlorat en del syn på ena ögat, dessutom går hon med rullator och berättar att hon glömmer alltmer och behöver hjälp i vardagen.

– Jag tittar sällan på teve i mitt rum, det är trevligare att sitta i det gemensamma utrymmet och titta på teve med andra, säger hon.

På Karlslundsgården jobbar i dag tre anställda som kan svenskt teckenspråk och en annons har precis legat ute där de sökte ytterligare en teckenspråkig undersköterska. De boende erbjuds olika aktiviteter tillsammans med de övriga på Karlslundsgården. För de döva boende finns även ett samarbete med Örebro Dövas Pensionärsförening, ÖDP, där de kan spela boule med ÖDP en gång i veckan. Kim Westermark hoppas att det blir fler liknande samarbeten nu när pandemin minskar.

Irene Hässledal, ordförande för ÖDP, och styrelseledamot Maria Wahrenby, berättar att de och ytterligare fyra vänner privat har bildat en besöksgrupp som turas om att besöka ett par av de boende på Karlslundsgården.

– Egentligen önskar vi kunna driva en mer uttalad besöksverksamhet i hela kommunen, där vi från ÖDP kan besöka ensamma teckenspråkiga äldre, men tyvärr har vi ingen rätt att veta vilka som finns eller vilka som har behov av besök på grund av sekretessen. Vi får inte ens veta vilka som bor på Karlslundsgården, utan det vet vi ryktesvägen, berättar Maria Wahrenby.

ÖDP har i dag ungefär 150 medlemmar, men det är bara ett femtiotal som kommer till träffarna, vilket gör att mörkertalet för hur många som eventuellt sitter hemma ensamma om dagarna är stort. I slutet av april ska en kommunanställd komma till ÖDP:s medlemmar och berätta om kommunens verksamhet för förebyggande hembesök, där man som privatperson kan ansöka om att få besök av en seniorlots.

– Vi hoppas att det kan vara en ingång för oss i ÖDP så att vi når ut till fler, säger Irene Hässledal och fortsätter:

– Den optimala lösningen skulle vara att ha en äldrevägledare, precis som man har i några andra kommuner i landet.

Kommunens servicecenter intygar att det i dagsläget inte finns någon samordnarfunktion för just äldrefrågor för teckenspråkiga, men att det finns en teckenspråkig seniorlots i dag (som ger stöd och samtal kring sådant som har betydelse för äldres hälsa, trygghet och trivsel nu eller i framtiden).

– Det är ett område som behöver utvecklas, berättar Eva Jöbo, verksamhetschef inom vård- och omsorgsförvaltningen i Örebro kommun.

Hon berättar vidare att Örebro kommun för några år sedan gjort en idéprövning om att inrätta en äldrevägledare för teckenspråkiga. Det förslaget är uppdaterat och ligger just nu för påseende hos henne samt hos förvaltningschefen.

ÖDP har i dag representanter i det kommunala pensionärsrådet där de kan vara med och påverka hur arbetet i kommunen ser ut. I pensionärsföreningen har man också bildat en arbetsgrupp som jobbar för ett trygghetsboende för teckenspråkiga.

– Ett tidsomfattande arbete, men ack så viktigt, avslutar Irene Hässledal.

MARIA NORBERG
redaktionen@dovastidning.se