Min stad: Hunnebostrand

Ewa och Martin Waldenström bor på västkusten. Foto: Elin Westerlund

I den här artikelserien Min stad träffar vi olika döva personer som bor på mindre orter. Den här gången besöker vi Hunnebostrand på västkusten.

Ewa, 61, och Martin, 59, Waldenström har bott i Hunnebostrand i decennier. Hunnebostrand ligger nära välkända Smögen på västkusten och är belägen ungefär 130 kilometer norr om Göteborg och 90 kilometer från den norska gränsen. De två höga bergen Söndre och Nordre Hoge berg är kännetecknande för orten, som också är känd för sitt stenhuggeri på 1900-talet. Ön Sankt Göran erbjuder dessutom ett visst skydd från havet och badplatser att svalka sig på under varma sommardagar.

Martin är född i Göteborg men har bott i Hunnebostrand i 51 år. Hans föräldrar och syskon bor också kvar i Hunnebostrand. Ewa i sin tur är född och uppvuxen i Uddevalla, och flyttade till Göteborg när hon var klar med gymnasiet i Örebro.
– Min pappa fick jobb som verkmästare här och ville flytta hit till Hunnebostrand med familjen, säger Martin.

Paret träffades år 1988 på en lärares 65-årsfest. De hade gått i samma skola i Uddevalla (i hörselklass, red. anm.), men på olika årskurser. På festen fick de upp ögonen för varandra.
– Vi hade samma intressen, som sport, och kände att vi förstod varandra väl, säger Martin.

Paret fortsatte träffas och började fundera på var de skulle bosätta sig: Göteborg eller Hunnebostrand? Martin var inte sugen på att flytta bort från Hunnebostrand, där han trivdes bra och hade många kompisar genom tennisen och fotbollen. Dessutom gillade han närheten till havet och känner att han blir stressad i större städer som Göteborg.
– Jag har mina rötter här, säger Martin.

Ewa däremot kunde tänka sig flytta till Hunnebostrand.
– Jag har flyttat till allt större och större städer för att sedan flytta till en mindre ort, säger hon med eftertanke och skrattar.

Flyttlasset till Hunnebostrand gick år 1990. Ewa hyrde ut lägenheten i Göteborg i andra hand och tog tjänstledigt från arbetet. Hon fick jobb på en fiskfabrik i närheten av Hunnebostrand och kände sig som hemma. Det kändes också enkelt att lära känna människorna som bodde på orten. Senare sade hon upp både lägenheten och arbetet i Göteborg.

Barnen föddes 1991 och 1992, och med dem följde en intensiv vardag. Ewa gick med i mammagrupper som erbjöds av barnavårdscentralen, och tror att hon skulle ha känt sig ensam utan dessa grupper. Sedan gifte Ewa och Martin sig i kyrkan på Hunnebostrand år 1994.

Idag bor barnen i Vänersborg och Trollhättan. Ewa berättar att dottern jobbar på specialskolan för döva och hörselskadade och sonen som inköpare på Coop. Parets första barnbarn föddes ifjol.

Ewa och Martin trivs mycket väl i Hunnebostrand och har inga planer på att flytta bort. De gillar närheten till havet och naturen. De gillar särskilt att gå vid strandkanten när vattnet är spegelblankt.
– Det är ett väldigt charmigt samhälle här. Det finns mycket som är bevarat från äldre tider, säger Martin.
– Det finns mycket som är k-märkt, tillägger Ewa.

Martin tänker bland annat på de röda sjöbodarna vid strandkanten. En del av dem härstammar från 1800-talet. Förutom röda sjöbodar trängs även vita trävillor med smala gränder vid strandkanten, där det på flera ställen är omöjligt att ta sig fram med bil.
– Idag skulle man inte kunna bygga lika tätt mellan husen på grund av byggnadsregler, säger Ewa.

Martin kommer också ihåg tiden då det fanns fiskare i Hunnebostrand. Han minns att de gamla fiskarna berättade historier, men också att det i början var utmanande att förstå dialekten.
– Det finns inte lika många fiskebåtar idag som förr. Det har ändrats mycket, säger Martin.

Ewa känner också att Hunnebostrand har förändrats sedan 1990-talet. Nya personer har flyttat in och det är inte lika lugnt som förr. Hon upplever också att de problem som förr bara större fanns i städer, som brottslighet, har hittat till Hunnebostrand.

Sysslolös blir man inte i Hunnebostrand. Ewa betonar vikten av att vara aktiv och göra saker som man tycker om så att man inte blir sittandes hemma. Hon anser att bara för att man bor på en mindre ort så innebär det inte att man blir isolerad.

Hon räknar upp olika saker som paret brukar göra:
– Vi promenerar på öarna här i närheten, badar och grillar.
– Det finns många fina vandringsleder, inflikar Martin.
– Jag tycker om att gå i skogen och plocka kantareller, fortsätter Ewa och visar bilder från fjolårets skörd.

Sport är ett intresse som förenar paret. Ewa och Martin har tidigare varit aktiv i idrottsföreningen IK Surd i Göteborg. Under en period var Ewa också en så kallad fotbollsmamma. Hon spelar gärna padel och Martin gillar cykling och ska delta i cykelvasan nästa år. Dessutom har han jakt som intresse, och den delas av hunden Bella. Paret reser också mycket och bilder från deras tidigare resor pryder väggarna i deras hem.

När paret inte sportar jobbar Martin på fiskfabriken Abba som ligger i närheten. Ewa i sin tur jobbar i både Hunnebostrand som personlig assistent och på ett LSS-boende för döva i Göteborg. Ewa säger att det krävs ett visst pusslande för att få schemat att gå ihop, men tror inte hon kommer orka pendla till Göteborg om några år när hon blir äldre eftersom det tar en och en halvtimme enkel väg med bil.

Den bästa tiden för att besöka Hunnebostrand är enligt dem hösten och våren.
– Det är för mycket folk på sommaren, tycker Martin.
– När högsäsongen är förbi tillbringar vi tid vid sjöboden och badar, berättar Ewa.

På vintern råder det lugn i Hunnebostrand. Då strävar paret efter att besöka sina barn och barnbarn så ofta som möjligt.

ELIN WESTERLUND
elin.westerlund@dovastidning.se 

---

FAKTA: Hunnebostrand
Kommun: Sotenäs
Landskap: Bohuslän
Län: Västra Götalands län