Mer än varannan ordförande är kvinna

DT kartlägger dövföreningarnas styrelser.


Det är fler kvinnor än män som leder landets dövföreningar, visar DT:s kartläggning. För fem år sedan kunde samma trend urskönjas. 
Resultatet förvånar inte Johanna Mesch, dövhistoriskt intresserad.

Sex av tio ordförande i dövföreningarna och länsförbunden för döva är kvinnor. Lite mer än hälften av styrelseledamöterna är män. Om alla styrelsemedlemmar räknas ihop så är det exakt lika många män och kvinnor, visar DT:s undersökning av föreningarnas och länsförbundens verksamhetsberättelser för 2014.

En dövförening sticker ut särskilt – den i Eskilstuna. Där sitter endast kvinnor i styrelsen, fem till antalet.
– Män är inte intresserade av att sitta i styrelsen, säger Melker Selling, som satt i valberedningen förra året. 
En annan förklaring är enligt honom att dövföreningen, som firar 100-årsjubileum i november, har fler kvinnor än män bland medlemmarna.
Av 32 medlemmar är 20 kvinnor.

Hos fem dövföreningar/länsförbund är mansdominansen stor. En av dem är Göteborgs Dövas Förening, den näst största dövföreningen i Sverige.
Ni hade fyra män som styrelseledamöter och en kvinna som ordförande förra året. Varför var mansdominansen stor hos er då?
– Många kvinnor ville inte ställa upp i styrelsevalet på grund av att det var stökigt i dövföreningen en period, säger Stig Roos, valberedningens sammankallande.
Varför tror du att männen ville sitta i styrelsen trots att det var stökigt?

– Kanske för att de ville rädda dövföreningen.
Efter årsmötet 2014 valdes en ny valberedning bestående av Stig Roos och två nya yngre. Då blev det ett generationsskifte. Fyra i 20- och 30-årsåldern valdes in i styrelsen. Tre av dem var kvinnor.
– Det betyder mycket att ha unga i valberedningen – de har lättare för att komma i kontakt med yngre och kvinnor och få dem att ställa upp i styrelsevalet, säger Stig Ros, som berättar att den tidigare valberedningen endast bestod av äldre.
Han spår en ljus framtid för GDF.
– Det är härligt att se att Göteborg åter har blivit starkare, säger han som har varit ordförande i föreningen i 14 år.

För fem år sedan gjorde DT en likadan kartläggning. Då visade den att lite mer än varannan ordförande var en kvinna och att majoriteten av styrelsemedlemmar var kvinnor. 
Att trenden med fler kvinnor som slår ordförandeklubban pågår förvånar inte Johanna Mesch, dövhistoriskt intresserad och docent i teckenspråk vid Stockholms universitet.
– Man kan se samma trend i västvärlden – att det är allt fler kvinnor på ledande positioner. Det är positivt att det nu är en ökad jämställdhet, säger Johanna Mesch, som samtidigt oroar sig för att om fem år blir männen i styrelserna allt färre.
Förr i tiden slogs män om att bli ordförande. Nu kan hon se att de drar sig tillbaka och lämnar plats åt kvinnor. De lägger hellre mer tid på sina egna intressen och hobbyverksamheter.
– Kvinnor är ofta mer ansvarstagande – de tänker att det är viktigt att dövföreningarna fortlever, säger hon.
Hon anser att det är viktigt att både valberedningar och styrelser har en bra blandning av personer sett till kön, ålder och bakgrund.
– Att ha bra personer i en valberedning eller styrelse är avgörande. Om man ser att det sitter bra folk där blir man mer intresserad av att engagera sig.

Dövförening/länsförbund – könsfördelning i procent (män/kvinnor)

Blekinge 50/50
Borås 75/25
Dalarna 20/80
Eskilstuna 0/100
Falkenberg 75/25
Gävleborg 80/20
Göteborg 80/20
Halland 35/65
Hässleholm 70/30
Jönköping 80/20
Kalmar 60/40
Karlstad 50/50
Katrineholm 35/65
Kristianstad 80/20
Kronoberg 30/70
Landskrona 25/75
Linköping 50/50
Lund 60/40
Malmö 30/70
Medelpad 20/80
Norrbotten 30/70
Norrköping 70/30
Nässjö 40/60
Piteå 35/65
Skellefteå 35/65
Skåne 60/40
Stockholm 70/30
Sörmland 35/65
Trollhättan 50/50
Umeå 35/65
Uppsala 40/60
Vänersborg 50/50
Värmland 70/30
Västerbotten 75/25
Västmanland 0/100
Västra Götaland 80/20
Vätterbygden 60/40
Y-län 40/60
Örebro 40/60
Örnsköldsvik 70/30
Östergötland 70/30