Louis Neethling inte värre än andra

Regissör för serien Inte värre än andra, som har premiär den 21 oktober.

Sydafrikanen Louis Neethlings tv-karriär började när apartheidsystemet som bäst höll på att upplösas. Då var året 1993. I år – 20 år senare – regisserade han Inte värre än andra, SVT Teckenspråks första dramakomediserie för vuxna som har premiär den 21 oktober.

Nelson Mandela valdes till president år 1994. Då var rasåtskillnadspolitiken, apartheid, definitivt över. Innan dess hade systemet där svarta och vita skildes åt monterats ner bit för bit sedan mitten av 1980-talet. Louis Neethling, vars tv-bana inleddes 1993, ledde tillsammans med en svart kvinna barnprogrammet Shakies mellan 1995 och 1996. I publiken satt både vita och svarta elever från 40 dövskolor i Sydafrika.
– Det var en upplevelse att träffa eleverna och se deras olika teckenspråk, som hade utvecklats åt skilda håll under apartheidtiden, säger Louis Neethling.
När han själv var liten, gick han i en katolsk dövskola. Två svarta elever gick i en parallell klass. De fick aldrig vara med på utflykt. Louis tänkte att det kanske var för att de var sena och därför missade bussen. Det var först när media rapporterade allt mer om raspolitik som Louis, nu vuxen, kom att tänka på de två svarta eleverna och förstod vidden av det förtryck som svarta utsatts för.
– Jag blev förbannad. Det gjorde ont att se hur svarta lidit under så lång tid.

Samtidigt som det nya Sydafrika växte fram regisserade Louis världens första såpopera för döva, Young & Speechless (Unga och mållösa). Såpan speglade landets befolkning; vita och svarta skådespelare var med i den. Den var banbrytande då döva framställdes som vilka människor som helst. Den enda skillnaden var att de använde teckenspråk. Hela 200 avsnitt visades i SABC, ett radio- och tv-bolag som är både kommersiellt och public service.

Vid millennieskiftet studerade han på en välrenommerad filmskola utanför London. Storbritannien var inte direkt en främmande mark för honom. Han har en engelsk mor som använder brittiskt teckenspråk, och en pappa som läser och skriver afrikaans, bägge döva. Så han har växt upp som flerspråkig.
BBC fick ögonen på honom och ville ha möte med honom.
– Jag visade dem VHS-kopior av de såpor som jag gjort i Sydafrika. De blev imponerade, och berättade att de också ville göra en dramaserie.
Louis fick ett konkret jobberbjudande först när han och chefen för BBC:s teckenspråksredaktion stod i hissen.
– Du får jobbet, sade chefen.
– När börjar jag, frågade Louis.
– Om en månad.
Problemet var bara att han först måste filma döv-OS i Rom 2001, och avsluta den såpa som han gjorde i Sydafrika på ett snyggt sätt. Allt ordnade sig dock till slut. Flyttlasset gick till England 2001. Och han regisserade såpan Switch, som gick i BBC 2001-2006. Han lämnade publicservicejätten samma år som serien lades ner för att gå över till frilans. Sedan dess har han bland annat gjort filmer och rest runt i världen för att ge lektioner i filmmakeri.

SVT – en annan publicservicejätte – blev också nyfiken på Louis. De frågade Louis om han kunde tänka sig att regissera en serie på teckenspråk för vuxna i Sverige – detta eftersom SVT Teckenspråk aldrig hade gjort något liknande tidigare. Han sa ja. Uppdraget var att regissera Inte värre än andra: en dramakomediserie om en familj bestående av döva och hörande. Det var inte vilket regiuppdrag som helst för Louis. En dubbel utmaning väntade, som han uttryckte det, när han kom till Falun för inspelning i våras. Serien var på svenskt teckenspråk, vilket han inte kunde så bra. Ensemblen bestod av både döva och hörande amatörer och erfarna skådespelare. Inte värre än andra är SVT Teckenspråks största och dyraste produktion någonsin. Samtidigt är den en lågbudgetproduktion. Switch som Louis arbetade med var mer påkostad och tidsschemat inte lika pressat som under Inte värre än andra-inspelningen.
– Det var en intressant kontrast till Switch. Ändå blev det till slut bra.
Han uppskattar att manuset har en blandning av humor och sorg.

Du säger att du älskar att göra serier. Varför det?
– Jag gillar att se hur en serie växer fram och hur publikens relation till den utvecklas allt eftersom, och att historien ”aldrig” tar slut. Man skapar hela tiden nya cliffhangrar. En film har ju ett slut.
    Louis blev som liten intresserad av film när han såg hur hans pappa filmade med sin 8 mm-kamera och sedan redigerade. Fadern var väldigt entusiastisk. När Louis var 16 började han också filma.
– Jag experimenterade en hel del. Till exempel filmade jag varje gång jag flyttade salt- och pepparkaren så att det såg ut som om de rörde på sig själva.
Nu, i dag, är Louis förmodligen den främsta döva regissören i världen. Ingen annan döv regissör har producerat serier för stora tv-bolag som BBC, SABC och SVT.
     Vad är din dröm?
    – Det är att jag utbildar ett gäng döva i regi, redigering, ljusbehandling, manusskrivande… Sedan kan vi skapa ett dreamteam och göra riktigt, riktigt bra filmer och serier tillsammans.