Lär känna SDR:s nya ordförande

I juni valdes Hedvig Ledung till ny förbundsordförande för SDR. Foto: Olivia Renner Balkstam

Efter fyra år som styrelseledamot axlar Hedvig Ledung rollen som förbundsordförande. Hon vill skapa förändring med ett starkt engagemang – både inom majoritetssamhället och dövrörelsen.

Beslutet att kandidera till förbundsordförande var något som växte fram hos Hedvig Ledung, tidigare ledamot under fyra år i förbundsstyrelsen. Två veckor innan kongressen nominerade Dövas Förening i Örebro län Hedvig som motkandidat till förbundsordföranderollen. Då hade hon till sist bestämt sig.
– När jag tog beslutet gjorde jag det helhjärtat. Jag kände att jag hade mycket kvar att ge, och ville fortsätta med det. De fyra åren som styrelseledamot har varit kul, säger Hedvig.

Hon minns ögonblicket när hon blev vald till ordförande.
– Jag blev väldigt rörd och kände en stor glädje.

Hon berättar att hon i efterhand insett att hon hoppades väldigt mycket på att bli vald, men ville inte hoppas för mycket när hon var en av tre kandidater.
– Det är ett stort uppdrag att leda SDR och det är stort att få förtroendet.

Ansvar är ett bra ord, tycker Hedvig. Hon säger att hon alltid har tyckt om att diskutera, påverka och skapa förändring.
– Länge tyckte jag inte om ordet ansvar eftersom det kändes som något stort.

Hon berättar att hon småningom insåg att det är ett bra ord som också innebär att man får möjligheten att påverka och diskutera. Hon anser också att ansvar inte bara gäller för en själv utan också för alla.
– Om jag inte tycker om att ha ansvar så innebär det att jag inte kan påverka och blir utanför.

Som ordförande vill hon fokusera särskilt på tre områden: teckenspråkets ställning, tolktjänsten och införandet av en sanningskommission.
– Vi behöver prioritera frågan om teckenspråkets ställning, säger Hedvig.

Hon anser också att det är viktigt att komma överens om vad man strävar efter.
– Ska svenskt teckenspråk vara likvärdigt med den talade och skrivna svenskan? Ska det definieras som ett nationellt minoritetsspråk? Eller finns det andra lösningar?

I den här frågan anser hon att dövföreningarna, Institutet för språk och folkminnen (Isof), Institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet och andra kunniga med kompetens inom teckenspråket har mycket att bidra med.
– Vi behöver också vara transparenta gentemot våra medlemmar och föreningar.

En förbättrad tolktjänst har också hög prioritet. Hon säger att SDR länge önskat en så kallad nationell ingång, där alla tolkbeställningar samlas på ett och samma ställe.
– Tolktjänsten ska vara likvärdig i hela landet. Idag varierar det mellan olika regioner.

Hon ser med oro på samhällsutvecklingen när gränsen för tolkkostnader i arbetslivet nyss har sänkts. Samtidigt lyfter hon fram det positiva i att Myndigheten för delaktighet (MFD) har fått ett uppdrag om att se över samordningen av tolkbeställningar.

Hon ser också ett behov av en sanningskommission, likt den som för tillfället finns i Finland.
– Staten ska se till att bilda en sanningskommission för att kunna kartlägga de kränkningar som döva i Sverige har utsatts för.

Antagningen till specialskolan för döva och hörselskadade är en fråga som Hedvig också vill jobba med.
– Skollagen är inte bra för döva barn, säger Hedvig.

Hon menar att skollagen gör det svårt för döva barn att börja i specialskolan. För att få börja i specialskolan behöver man fylla i en ansökan och bifoga fyra utredningar, och en antagningsnämnd avgör om barnet får börja i specialskolan eller inte.
– Som skollagen ser ut idag behöver man få betyget F för att få börja i dövskolan. Men hur är det om man har betyget C? Ska betygen bli sämre för att man ska få börja i dövskolan?

Hon anser att systemet idag skapar ojämlikhet. Hon berättar att det finns familjer där föräldrarna vet hur det fungerar och som kan överklaga nämndens beslut tills barnet blir antagen till specialskolan, men också familjer där föräldrarna inte vet hur de ska göra eller saknar ork.
– Barnet fortsätter då må dåligt i den kommunala grundskolan.

Hedvig vill både ändra på skollagen och slopa antagningsnämnden.
– Det ska räcka med att barnet är dövt eller hörselskadat för att kunna börja i dövskolan, oavsett om de använder hörseltekniska hjälpmedel eller inte.

Relationen mellan dövföreningarna och SDR vill Hedvig också utveckla.
– Vi behöver föreningarna eftersom de gör att SDR finns.

Hon vill att det ska kännas som att SDR är nära och att tröskeln är låg för att ta kontakt.
– Vi behöver hitta något sätt som gör att det känns som att vi står nära varandra. Det är också viktigt att föreningarna känner att vi på SDR finns till för dem och lyssnar på dem.

Hedvig tror på mötesplatser i form av fysiska träffar.
– Föreningsforum  är ett exempel på en mötesplats för dialog, där vi kan komma närmare föreningarna och varandra.

– Jag vill att föreningarna också ska vara platser för det enkla och avslappnade – där man kan träffas för att äta, prata eller skratta tillsammans. Sådant som gör att människor känner gemenskap, oavsett om man är aktiv i styrelsen eller bara vill vara med.

Vad hoppas du på att ha uppnått om fyra år?
– Det är lätt att önska många saker. Men jag vet att samhället inte förändras så snabbt. Det behövs flera delmål, och en annan person kanske behöver fortsätta arbetet om fyra år.

Hon räknar upp flera saker som hon hoppas på: en förbättrad tolktjänst, en förändrad skollag, införandet av en sannings-kommission och att teckenspråket får en starkare ställning. Samtidigt är hon medveten om att lagstiftningsarbetet kan ta lång tid.

SDR:s likabehandlingsplan vill hon fördjupa och ta till föreningarna och medlemmarna.
– Det viktiga är att planen inte bara finns på papper, utan att alla förstår vad den betyder i praktiken. Ett gott bemötande är kärnan: när människor känner sig välkomna, sedda och respekterade, då växer också föreningslivet.

ELIN WESTERLUND
elin.westerlund@dovastidning.se

FAKTA:
Namn: Hedvig Ledung
Ålder: 45 år
Bor: Örebro
Familj: Fru och barn
Yrke: Har haft olika yrken, senast lärare på en folkhögskola