Landets första seniorboende för döva

Totalt 35 lägenheter erbjuds för döva och dövblinda i Skärholmen sydväst om Stockholm.

I dag invigdes landets första seniorboende för döva och personer med dövblindhet. Det ligger i Skärholmen, sydväst om Stockholm. Boendet är för dem som är minst 55 år gamla och kommer från hela Sverige. 

Seniorboendet är granne med Skärholmens centrum. Tunnelbanestationen finns endast 400 meter bort. Boendet består av 186 lägenheter. 35 av dem är reserverade för döva och personer med dövblindhet. De är anpassade för målgruppen. Alla 35 lyor har visuella brandlarm och en telefon utrustad med bildtelefon, som är ansluten till porttelefonen i entrén. Det innebär att de som bor där kan se vilka besökande som ringer på porttelefonen är.

I dag ägde invigningen rum. Först sjöng Susanne Egebrink E.M.D.:s låt “Välkommen hem” på teckenspråk. E.M.D. står för Erik, Mattias och Danny, alla kända från TV-programmet Idol. Sedan hölls tal.
– Vi på Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) är väldigt glada över att seniorboendet, efter en mångårig kamp, nu är “i hamn”. Och vi som är yngre döva är också glada över att det finns ett seniorboende för döva. Det innebär att vi kan känna oss trygga med att veta att det finns ett boende för oss när vi en dag själva blir äldre, säger SDR:s vice ordförande, Britt Karmgård, en av talarna.
– Vi hoppas att det här seniorboendet leder till att det bildas fler sådana boenden för döva ute i landet, säger Sveriges Dövas Pensionsärsförbunds ordförande, Karl-Erik Karlsson, en annan talare.
–  Ni får vara beredda på att få många studiebesök, säger äldreborgarrådet Joakim Larsson från Stockholms stad, som alltså menar att boendet kan komma att bli en förebild för andra kommuner, som ännu inte har något boende för äldre döva.

Nu är endast 14 lägenheter bebodda. Totalt 15 personer bor i dem, som är antingen ettor eller tvåor. Alla lägenheter har olika planlösningar. Boris Kankkonen hyr en av dem.
– Min dröm var att flytta till ett seniorboende för döva. Nu kunde den äntligen bli verklighet, säger han.

Boris Kankkonen flyttade in i sin tvåa den 15 mars. Han tycker att det är härligt att få träffa och umgås med andra döva boende i huset. Boendeformen seniorboende innebär att boende kan klara sig själva och har tillgång till gemensamma utrymmen där de kan göra aktiviteter tillsammans. Ännu anordnas inga aktiviteter för döva och personer med dövblindhet. Först ska ett boråd och olika arbetsgrupper tillsättas.
– Jag trivs jättebra. Vi har till exempel fikat tillsammans, säger Boris Kankkonen.

Maria Racki är en av hans grannar. Hon bodde tidigare i ett område där det var långt till alla affärer. Nu har hon väldigt nära till Skärholmens centrum, något hon uppskattar. En annan fördel är att hon, som förut hade en trea, nu har en tvåa.
– Nu är det mindre att städa, säger Maria Racki leende.

På invigningen bjöd Vineta Lyxell och Gunilla Vestin Wallin, kända från Tyst Teater, på en kort pjäs. Vineta spelade en rädd äldre dam, som först vägrade flytta till ett seniorboende. Hon var skraj för att träffa gamla bekanta från dövskolan, och för att det skulle skvallras lika mycket som på dövskoletiden. Gunilla spelade en kvinna, som försökte få damen med sig till seniorboendet.

Hur stort är intresset för seniorboendet?
– Stort. Precis som teatern visade så är många rädda för att flytta hit. De behöver mer tid på sig att fundera, säger Anette Pellebergs, projektledare för seniorboendet, ett treårigt projekt i Stockholms Dövas Förenings regi med stöd av Arvsfonden.

Enligt Anette Pellebergs är det möjligt att en seniorboende-lägenhet görs om till en trygghetsboende-lya i samma hus ifall den boende som är äldre än 75 år behöver mer hjälp och stöd. Till exempel finns servicepersonal på plats ett visst antal timmar per dag. De 21 lediga lägenheterna är reserverade fram till sommaren. Sedan släpps de till andra sökande. Mer information om boendet finns på Stockholms Dövas Förenings hemsida. Här är länken.
– Jag är lycklig över att vi äntligen kan visa Sveriges första seniorboende för döva och dövblinda, säger Anette Pellebergs.