KRÖNIKA: Jag lever det perfekta livet i dessa coronatider!

Här är Sarah Remgrens senaste krönika, ”Jag lever det perfekta livet i dessa coronatider!”, på både svenskt teckenspråk och svenska. Mycket nöje!

Sarah, du vet. Hon är dövblind och kommer att typ bli helt blind i framtiden. Hon har en blindkäpp som ser ut som en polkagristång. Har du hört att Sarah är utbränd? Tråkigt att höra, men det förvånar mig inte alls för hon har ju varit helt speedad. Hur orkade hon med allt egentligen? Va, heter det ”utmattningssyndrom” numera? [kort tystnad] Du, jag hörde att hon också har ångest. Nej, inte bara klimatångest som hon har skrivit en krönika om i Dövas Tidning. Hon har också panikångest, något hon måste hantera genom att ha en papperspåse till hands och köra mindfulness-grejen. Ska man säga ”panikattacker” i dag? Så jävla PK. Jag kan inte ha koll på alla begrepp.

Allt ovan sammanfattar min situation mycket väl. Före årsskiftet kom min andra krasch på grund av utmattningssyndromet. Jag mjölkar med dåligt samvete ännu mer pengar ur Försäkringskassan. Jag var tvungen att trycka hårt på pausknappen och köra ”säng-karantän”. Med regelbundna andningspauser för jag kunde knappast andas under täcket. Tragiskt, eller inte? Efter några månader i detta coronasamhälle lever jag… DET PERFEKTA LIVET!

Folkhälsomyndigheten uppmanar folk som har möjlighet att jobba hemma. Arbetsgivarna, bland annat min arbetsgivare, har satt upp en krisplan. Krisplanen berör alla på mitt arbete utom mig. För att jag redan ligger under täcket och arbetar på distans på deltid. Och jag har redan strikta vardagsrutiner. Jag vaknar samma tid varje dag, kör morgonyoga, äter frukost och byter kläder. Alla som får distansarbeta i början gläds över att få vara hemma i fula myskläder. Ju längre det pågår blir de alldeles galna. Men inte för mig för mitt arbetsliv är perfekt!

Utrikesdepartementet avråder oss från icke-nödvändiga resor. Nu har vi också fått rådet att fundera extra över om den planerade resan vi tänker göra i Sverige, t.ex. till fjällen, är nödvändig. Framförallt ut och från storstäderna. Folk är frustrerade. De tänker ”Man vill ju få göra roliga saker”. Själv är jag nöjd så länge jag slipper resa. Då kommer ångesten inte på besök. Jag får nämligen jobbiga ångestattacker av att åka spårvagn eller färdtjänst även om det bara är en resa på tre jävla minuter. Jag har det perfekta livet om jag får stanna hemma!

Utkörning av mat och varor rekommenderas till dem som är äldre eller sjuka hemma. Rusningen efter e-handeltjänster är stor och jag kliar i huvudet av häpnad. För vi kör redan med hemleverans av matvaror. Vi började med det efter min konstaterade utmattning för att spara på min energi och att jag med mina RP-ögon inte ska behöva leta efter grönsaksbuljong hylla efter hylla i mataffären. Snubben som lämnade av varorna hos oss nyligen berättade att antalet hemkörningar hade skjutit upp i höjden på sistone. Ha, jag lever det perfekta gourmetmat-livet!

Folk blir frustrerade av att behöva begränsa sitt sociala liv. Inte jag som skakar på huvudet och gäspar. Jag har redan social distans till min familj och mina vänner. Jag träffar endast sambon och vår katt som jag bor ihop med. Jag sköter mina relationer via mobilen. Mina vänner och bekanta har varit fantastiska och visat stor förståelse för min situation. Jag har det perfekta sociala livet!

Mitt liv är så perfekt. Jag har siat in i framtiden och i hemlighet förberett mig för svåra tider. Nej, ni förstår väl att situationen med coronaviruset inte är så lätt vare sig för många eller mig. Mitt liv har inte förändrats drastiskt när det slog ner i Sverige, för det har varit så innan. Det gemensamma med utmattningssyndromet och coronasituationen är att vi behöver få stöd från omgivningen och samhället. Jag har fått svälja min stolthet för att be om hjälp från mina närmaste och professionella för att må bättre. Utöver det försöker jag hålla igång vardagsrutiner, se ljusglimtar i vardagen och glädjas över enkla saker. Jag lever redan i nuet och gör det ännu mer i dag.

SARAH REMGREN
som lever sin vardag i långsamt tempo och tar en dag i taget med framtidshopp.