KRÖNIKA: Även skavanker kan räddas och förskönas

Jag satte mig i soffan för att påbörja denna krönikan, först klottrade jag fram några tema men inget kändes bra eller kul. Jag var väldigt ofokuserad, det var obekvämt i soffan och jag försökte sitta mig till rätta men inget funkade. Vår fina soffa införskaffade vi ganska nyligen, en riktig fin soffa men har för mycket stoppning så den kändes ganska hård. Vi alla har suttit i den och försökte ha mysigt i den men varje gång var det hårt, obekvämt och trångt. Så vi började fundera på att inte behålla den och skaffa en annan men det framkallade märkliga känslor, vi tycker inte om att byta möbler och grejer hursomhelst för det är ju inte alls så bra för miljön. Soffan är ju väldigt fin, i precis vår stil men ack så obekväm.

Det var en omöjlighet för mig att jobba när jag fått något att tänka på, ett problem vill jag helst lösa på en gång. Min sambo (ja jag har en sambo nu och jag är inte längre ensam döv i Storuman) och jag började istället tänka på vad vi kan göra så den blir skön att sitta i, vi öppnade dynorna och tittade efter vad det är för stoppning i. Vi beslöt att vi kan ta bort en del så vi gjorde det, jag plockade bort en del av stoppningen och under tiden dök upp tankar på ett tema och vad jag skulle skriva om.

Det blev två bra saker utifrån situationen, soffan är skönare och jag vet vad jag ska skriva om. Nu ligger dottern i den förbättrade soffan och spelar ett spel på sin surfplatta, hon säger att soffan är mycket skönare nu och jag kan återgå och börja på krönikan.

Det finns en bok som heter Skavank, skrivet av Isabelle McAllister, tankegången i boken är precis som jag tänkt innan den gavs ut. För mig är det en självklarhet men inte alltid lätt alla gånger då normen i samhället är annorlunda. Går nånting sönder, släng den. Är någon ful, obekväm eller har fel färg, gör dig av med den. Hemma hos mig slängs inget i onödan, är den trasig så kan den med största säkerhet lagas, är den ful man kan försköna den med kreativitet. Likt boken anser jag att samhället bör ändra tänkesättet ifråga om material och resurser, att vi bör ta tillvara på de som redan finns, de befintliga material och det är roligare på det sättet!

Att skapa något eget, man blir stolt över det man gjort själv. Jag har gjort det i många år, sen jag var liten och varje gång jag gör något nytt som jag inte gjort tidigare är det alltid nervöst att göra fel men det gör inget om det blir fel, man lär sig. Ju fler gånger man gjort en grej så blir man bättre på det. Jag har sytt kuddfodral och de blev inte så bra men det är bara jag som vet om det. Felet syns oftast inte, man ser bara framsidan av fodralet som är fint och baksidan ser förjävligt ut. Nästa gång jag gör ett fodral så blir det bättre för då har jag lärt mig.

Även i mitt arbete, jag lagar andras kläder och grejer, flera gånger har det kommit in grejer som jag inte jobbat med tidigare och då brukar jag titta på grejen och granska hur jag kan laga den på bästa sätt. Det kan ta dagar eller veckor tills jag vågar mig på den och då har jag tänkt ut ordenligt hur jag ska göra. Varje gång har det gått förvånsvärt bra, jag har lagat bilstolar, hockeymålvaktsbenskydd, transportbur för husdjur och mycket mera.

Jag älskar att återbruka, mest gillar jag att ge gamla grejer nya användningsområden och att ge gamla hantverk nytt liv. Det finns otroligt mycket kulturarv i vårt land som ratas idag, tex väggbonader som våra far- och mormödrar har broderat och svarvade trägrejer som gubbarna svarvat fram. De kan man göra mycket av och får fortsätta leva. Då känner jag att jag har räddat dessa ting och vår kultur. Då tänker jag att det är verkligen onödigt att köpa nytt när det redan finns så himla mycket fint. Alltid känns det roligt att jag har vågat.

THERESA RÖNNHOLM

---

Alla tidigare publicerade krönikor kan hittas här.