Kinesisk vår hos Tyst teater

Tyst Teater bjuder på två kinesiska äventyrsberättelser för barn.

I morgon har Den magiska fjädern och Apkungen premiär; två barnpjäser som Tyst Teater sätter upp och som innehåller kinesiska äventyrsberättelser. Den ena är ordlös och den andra bjuder på en blandning av tal och teckenspråk. 

Anledningen till att Tyst Teater bjuder på kinesiska äventyrsberättelser är att de aldrig har haft någon föreställning med influenser från Asien tidigare. Den magiska fjädern är ett verk av regissören Ramesh Meyyappan. Han läste en rad asiatiska äventyrsberättelser och lät sig inspireras av dem. Den föreställning som han regisserat framförs ordlöst med rörelser, clowneri och storytelling. Här står det visuella scenspråket i centrum. 
   – Det så kallade visuella scenspråket är inte så vanligt här i Sverige, säger Ramesh Meyyappan.

När DT ber honom förklara vad visuellt scenspråk är, säger han att det är svårt att ge en bra förklaring på kort tid. Men han gör ett försök:
   – Man kommunicerar med kroppen när man vill uttrycka någonting, och använder inga ord. Det visuella språket är helt universellt. Ett exempel är att man inte kan säga på teckenspråk “VI-GÅ-TILL-HUS” utan man måste försöka beskriva med handen hur man rör på benen när man går till det huset. 

Den magiska fjädern handlar om att Jia Li – en flicka med flätor – träffar en Fenixfågel som ger henne en magisk fjäder. Den gör att hon kan trolla fram allt möjligt som tidigare bara funnits i hennes fantasi. Samtidigt har en elak härskare tillsammans med sina soldater satt skräck i byborna. Med hjälp av sina nya magiska krafter lyckas Jia Li befria dem ur den elaka härskarens hand. Hon har inte bara besegrat dem utan även fått nya vänner, och hon inser att sann vänskap är en starkare kraft än all magi i världen. Pjäsen är för barn i 6-10-årsåldern. 

Efter en kortare paus visas den andra pjäsen, Apkungen – på jakt efter buddhismens heliga skrifter. Den är baserad på det klassiska mästerverket från 1500-talet: Resan till väst. Föreställningen är för äldre barn, 11-13 år, och handlar om munken Tripitakas resor med tre lärjungar, Apkungen, Pigsy och Sandy. En demon försöker lura dem genom att förklä sig i olika människoformer. Apkungen som är magikunnig ser igenom demonens trick och dräper denne gång på gång. Tripitaka tror däremot att Apkungen har förlorat förståndet och huggit ihjäl en oskyldig familj och fördriver honom från pilgrimsresan.
   – Det borde finnas större bredd inom ämnet religionskunskap i skolorna. Vissa religioner har mer läromaterial än andra. Jag har länge letat efter pjäser om olika religioner, och slutligen hittade jag boken Resan till Väst när jag var i Kina. Jag hoppas på att skapa en diskussion, säger regissören Debbie Z. Rennie. 

Tioårige Elias Ahlén Johansson och hans klasskompisar fick titta på de två pjäserna en dag före premiären. Han tycker att Apkungen är lite bättre än Den magiska fjädern.
   – Det händer lite mer saker under Apkungen, säger han som anser att den roligaste delen är när ensemblen bjuder på Gangnam-stilen. 

I pjäserna är det sex skådespelare totalt: Juli af Klintberg, Johanna Hovergren, Mette Marqvardsen, Joakim Hagelin Adeby, Rebecca Drammeh och Ditte Gaarde. De tre sistnämnda är praktikanter från Stockholms dramatiska högskola.
   – Jag har fått utvecklas och lärt mig väldigt mycket under praktiken, säger Rebecca Drammeh. 
  Som vad?
  – Trovärdighet. Det är att jag ska kunna vara trovärdig och ha rätt blick och ögonrörelser. Till exempel när jag beskriver en blomma. Jag ska låtsas om att jag SER en blomma fast den inte finns på riktigt, säger hon som ser fram emot att turnera med sina kollegor i hela Sverige.

Turneplanen ser du här.