Jubileumsfirande på Stockholms universitet

Eira Balkstam och Malin Tesfazion under KTT:s 10-årsfirande.

Den 29 september bjöds det in till firande för kandidatprogrammet i teckenspråk och tolkning (KTT), som i år fyller tio år. 2013 började teckenspråkstolkutbildningen erbjudas på Stockholms universitet. DT har pratat med fyra personer för att få en bild av vad 10-årsjubiléet och kandidatprogrammet innebär för dem.

Vid Lingvistiska institutionen i C-hallen i Stockholms universitets huvudbyggnad, är det fullt med tecknande händer, ballonger och förberedelser. På dagens schema finns ett flertal föreläsningar, posterutställning och tårtätning. Såväl tidigare som nuvarande studenter deltar, och besökare finns på plats så långväga ifrån som Skottland.

Den första som DT möter är Magnus Dahnberg, föreståndare för Tolk- och Översättarinstitutet (TÖI) vid Institutionen för svenska och flerspråkighet på Stockholms universitet.
– Kandidatprogrammet i teckenspråk och tolkning är en väldigt viktig utbildning som vi har här på universitetet. Det är ett särskilt uppdrag som vi har fått av regeringen. Det är en viktig uppgift, dels med tanke på att man ska kunna leva på lika villkor i samhället och dels med tanke på tillgänglighetsfrågan.

I många andra europeiska länder har det varit vanligt förekommande att teckenspråkstolkutbildningen är förlagd på universitetsnivå. Det har öppnat möjligheten att bedriva forskning, vidareutbilda sig och få till ett större internationellt samarbete. I Sverige fanns teckenspråkstolkutbildningen endast på folkhögskola fram till 2013. En av de som tidigt såg fördelar med att förlägga teckenspråkstolkutbildningen på universitetsnivå är Anna-Lena Nilsson, tidigare teckenspråkstolk i Sverige och numera professor i teckenspråk och tolkning på Norges teknisk-naturvitenskaplige universitet (NTNU).
— Jag är glad att se att man har utvecklat programmet, till exempel gett möjlighet till praktik och så vidare. Nu hoppas jag bara att programmet utökas till fyra år. Tre år är för lite om man inte redan kan svenskt teckenspråk. Jag ser hellre att man får en längre utbildning om man börjar från noll, eller att man inför förkunskapskrav vid en treårig utbildning. Egentligen tycker jag också att man ska lära sig teckenspråk först och vara i en dövmiljö, och sedan kan man avgöra om man känner att teckenspråkstolkyrket kan vara något för en. Då kan man söka till tolkutbildningen. Man ska inte söka tolkutbildningen före man kan teckenspråk eller vet någonting om döva. Det blir ju väldigt bakvänt.

Den som vill läsa mer om KTT hittar en vetenskaplig artikel på sidorna 20-21 i detta nummer.

Anna-Lena Nilsson och Magnus Dahnberg.

På KTT finns två studierektorer tillika adjunkter, Eira Balkstam och Malin Tesfazion. Under firandet hade de en egen programpunkt där de berättade om hur programmet är upplagt. På frågan vad KTT har inneburit för dövsamhället och samhället i stort svarar de:
– Det har visat på en höjd status för teckenspråkstolkyrket, berättar Eira Balkstam. Att utbildningen och forskningen går hand i hand är jätteviktigt. Det finns mycket kunskap, förståelse och kompetens. Att det finns två olika inriktningar, tolkning mellan talad svenska och STS samt intramodal teckenspråkstolkning, där samverkan sker, är jättebra.

– Precis som Eira säger, att utbildningen och forskningen går hand i hand är det som är den stora poängen, säger Malin Tesfazion. Precis som det framgick av dagens föreläsare, Anna- Lena Nilsson och Jemina Napier (reds anm: professor vid Heriot- Watt University i Skottland), är forskning centralt för att vi ska kunna få duktiga teckenspråkstolkar. Vi måste veta vad vi gör. Om tolkutbildningen finns på universitetsnivå blir det möjligt för oss att bygga vidare med mer forskning.

– Jag är glad att vi idag kan visa hur mycket vi har utvecklats sedan starten, berättar Eira Balkstam. På kort tid har vi gjort stora justeringar, till exempel fått in möjligheten att bli dövblindtolk och anpassat oss efter vad samhället efterfrågar. Mycket har utökats och vi fortsätter kämpa för ytterligare förbättringar av programmet. Våra lärare och forskare är motiverade och arbetar målinriktat med att flytta fram barriärerna. Vi kallar det för transformativ forskning.

OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se