John Lindströms arbetsplats är i skogen

John Lindström arbetar som skogskonsulent. FOTO: John Lindström

Mitt yrke: I alla nummer av DT under 2024 kommer vi att utforska vilka yrken och utbildningar döv-Sverige har valt. Häng med i olika karriärval och livshistorier. I detta nummer möter vi John Lindström, 39, som arbetar som skogskonsulent på Skogsstyrelsen.

Uttrycket “dra åt skogen” fick en ny innebörd för John Lindström när han fick anställning som skogskonsulent i Gävle. Idag kombinerar han sitt stora friluftsintresse och sitt arbete. Men vad gör egentligen en skogskonsulent?
– En gång frågade ett sjuårigt barn mig om vad jag jobbar med. Hon var så liten och det är ju ganska svårt att förklara, så jag sa att jag “får pengar för att gå i skogen”. Hon tappade hakan, berättar John.

I själva verket har John ett bredare uppdrag än så. Skogsstyrelsen är en myndighet för frågor som rör de svenska skogarna och har flera olika uppdrag. Bland annat arbetar myndigheten med att ta fram statistik, ge rådgivning till markägare och med tillsyn för skogsvårdslagen (www.skogsstyrelsen.se).

John arbetar som skogskonsulent på Skogsstyrelsen. Bland hans arbetsuppgifter finns att artbestämma de organismer som finns i skogar för att ta reda på om de har ett högt värde, och ge rådgivning till markägare. Han arbetar också med insatser och åtgärder för att skydda och bevara.
– Många har en bild av att naturen klarar sig själv utan mänsklig inblandning, men det stämmer inte, menar John. Ibland behöver vi hjälpa till. Förr i tiden brann det oftare i de svenska skogarna, men nu är vi duktiga på att stoppa och förhindra bränder. Det betyder också att det blir en omställning för de skogar som trivs med regelbundna bränder, och där behöver vi hjälpa dem.  

Hur det kan gå till ska vi återkomma om. John föddes i en by utanför Umeå 1985, och när hans föräldrar fick veta att han hade en hörselskada såg de till att han skulle få tillgång till teckenspråket. Han gick i en förskola tillsammans med andra döva och hörselskadade. I årskurs 1-6 gick han i hörande skola, men återvände till den teckenspråkiga skolmiljön i högstadiet där han gick på Kristinaskolan. På gymnasiet läste han medieprogrammet på Riksgymnasiet för hörselskadade.
– Skogen har alltid funnits i mitt liv, berättar John. Djur, natur och klimat är saker som alltid har intresserat mig. För många är det självklart att vara snäll mot sig själv och mot andra, men det är också viktigt att vi är snälla mot naturen.

Efter studenten var han inte helt klar med vad han ville göra, men valde att kombinera sitt intresse för fotografering och friluftsliv. 

– Jag flyttade till Åland utanför Finland där jag läste fotografi med inriktning mot naturfotografering och friluftsliv. Jag fotograferade i regel alltid naturbilder, men kände också att det är viktigt för mig att veta vad det är som jag fotograferar. Om jag fotograferade en blomma ville jag veta vilken blomma det är, och om jag fotograferade en fågel ville jag veta vad det var för fågel.

Johns intresse för olika arter växte sig starkare.
– Min sambo frågade mig om det inte vore en idé att plugga, för det var ju tydligt vad som intresserade mig. Jag bestämde mig för att komplettera med de ämnen jag behövde läsa på Komvux och sedan sökte jag in till biologiprogrammet och kom in. Nu sitter jag här.

Skogar har olika höga naturvärden. John arbetar främst med de skogar som har höga naturvärden, vilket betyder att de har en rik biologisk mångfald och ofta är mer orörda.
– De arter som finns i en skog säger något om just den skogens historia, förklarar John. Har det stormat? Brunnit? Varit människor här? Det ger mig också information om vi behöver lägga resurser på att skydda den och i så fall hur vi gör det. Det behöver också finnas en vilja hos markägaren att skydda den. 

John delar med sig av ett exempel på åtgärder som han utför i sitt arbete.
– Om vi till exempel vill skydda tallarna i en skog som har högt naturvärde från granar som breder ut sig och hotar tallarnas överlevnad, så behöver vi agera. Då måste vi ta bort granarna. Om det har brunnit tidigare i skogen är det gynnsamt för tallarna om det brinner igen, så vi kanske startar en kontrollerad brand.

Att anlägga bränder är ett stort projekt, som kräver mycket planering och försiktighet.
– Vi måste vara nära vatten, och skogen får inte vara belägen nära där människor vistas. Att få tillstånd av och samarbeta med brandkåren är också viktigt. Det behöver vara många på plats, och vi har alltid mycket utrustning. Vädret måste vara på topp och branden övervakas av helikoptrar. Oftast är det väldigt lugnt, säger John.

– Brandkåren använder sig också av vår expertis när de rycker ut till bränder i skogen, för vi är experter på skogsbränder. Det normala är att det är väldigt lugnt när vi utför dessa bränder eftersom det ligger oerhört mycket planering, övervakning och försiktighetsåtgärder bakom. 

Något som förvånade DT:s reporter är hur lång tid det tar efter en skogsbrand att slockna helt.
– Det brinner så långsamt under marken, berättar John. Det kan pyra under stenar under lång tid. Sist tog det fyra veckor efter branden innan all eld och rök var borta. Det finns exempel från andra länder där man trott att all eld och rök är borta, och efter ett år så har elden blossat upp på nytt igen. Hettan fanns kvar i marken.

Att arbeta som skogskonsulent innebär emellertid också kontorsarbete.
– Jag undervisar och samtalar med markägare och andra som arbetar med skogens biologi om olika arter och naturvård. Markägare kan också kontakta oss om de vill att vi ska skydda deras skog, och mitt arbete blir då att avgöra om skogen har ett så pass högt naturvärde att vi vill skydda den. Jag arbetar med skattepengar vilket innebär ett ansvar.

På Johns arbetsplats görs det anpassningar för att han ska kunna hänga med på både kontoret och i skogen. 

– På kontoret har jag hörlurar som har extra bra ljud. I skogen finns det fler utmaningar och ibland är det höga ljud omkring oss. Vi brukar bära västar med mikroner och högtalare för att alla ska kunna höra. Det är viktigt att ha ett gott självförtroende och våga säga till när man inte hör.

I Johns arbete ingår det att artbestämma svampar. Vilken svamp skulle han själv vara om han fick välja och varför?
– Jag skulle vara en blå taggsvamp. Om man delar den på mitten ser det ut som en solnedgång, då den ytterst har en fin blå färg och i mitten är den orange. Jag väljer den för att den är cool. I Sverige har vi tusentals stora svampar som man kan se med blotta ögat, och denna är bland de som man kan beskriva på ett extra roligt sätt.

Efter över sex år i branschen är han helt på det klara med vilka mål han har i framtiden.
– Jag vill lära mig ännu mer om olika arter. Om två veckor ska jag vara med på en kurs om vedsvampar, och om en månad ska jag gå på en kurs om mossor. Sedan är det ju så att även jag håller i kurser numera, och lär andra om olika arter i skogen. Det är roligt att fortsätta utvecklas, avslutar John. 

OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se