Ingen härlig teaterupplevelse för döva

DT:s Ylva Björklund recenserar Klanen.

Vilket lyft för Dramaten – Kungliga dramatiska teatern – att sätta upp en föreställning om teckenspråk! Dramaten, Sveriges nationalscen och tongivande för resten av teatersverige och många skådespelares våta dröm. Förväntningarna är högt uppskruvade inför denna teaterafton.

Föreställningen Klanen skriven av Nina Raine handlar om en familj med tre barn varav en son är döv. Ingen kan teckenspråk, inte heller den döve sonen som förstås står helt utanför familjen. När han träffar en tjej som visar sig vara CODA, vuxendöv och teckenspråkig ställs allt på sin spets och han revolterar mot familjen.
Scenografin är enkel och inte alls dum, fint med turkosa fonder på sidorna. Teckenspråkstolkarna är två till antalet och avlöser varandra. De är placerade ganska långt ut på sidan och långt från händelsernas centrum på scenen. Den placeringen och ett rasande tempo speciellt i första akten gör att det blir väldigt svårt att få något grepp alls om replikskiftena mellan skådespelarna. Teckenspråket textas på ett par platser i scenografin och det är flera snabba vändningar mellan språken och ögonen far som pingpongbollar för att hänga med.

Nu måste vi förstås komma ihåg att pjäsen är skriven av en hörande manusförfattare och för en hörande publik. Den är skriven i Storbritannien och beskriver alltså inte dövas situation i Sverige även om det finns gemensamma faktorer. Den ställer frågor som hörande funderar över som till exempel hur döva kommunicerar i mörker och om man verkligen kan uttrycka allt på teckenspråk. Jaha ja, lite gammalt det där. Många hörande i publiken skrattar gott på flera ställen. Själv skrattar jag bara åt repliken med cementblandaren. Teckenspråket på scenen är fint också från den hörande skådespelare som spelar CODA men de dövkulturella missarna i regin är flera.

Gav föreställningen en härlig teaterupplevelse? Nej, tyvärr. Gav den nåt att prata om? Visst. Dramaten har slagit in på en spännande väg och även om den här var en dikeskörning åtminstone för den döva publiken så hoppas vi att det kommer mera. Nästa gång vill vi se Ljuset i sprickan (en föreställning om döva kvinnor i olika åldrar av Mindy Drapsa) på stora scenen eller hur? För då Dramaten, får ni in en riktig fullträff ur alla perspektiv!

TEXT: YLVA BJÖRKLUND

Klanen visas på Dramaten fram till den 29 oktober. Den teckenspråkstolkas följande datum: 29 augusti, 18 september, 3, 18 och 29 oktober. Tolkarna är placerade på vänster sida i salongen framför scenen. Läs mer på Dramatens sajt. 

SPELTID: 2 timmar 30 minuter inklusive paus.
SKÅDESPELARE: Billy Christian Dyvik, Beth Kicki Bramberg, Christopher Pontus Gustafsson, Daniel Christoffer Svensson, Ruth Emma Mehonic
och Sylvia Ester Uddén.
REGI OCH MANUS: Nina Raine
ÖVERSÄTTNING: Lolo Amble
ÖVERSÄTTNING TILL SVENSKT TECKENSPRÅK: Juli af Klintberg
SCENOGRAFI: Jan Lundberg
KOSTYM: Kajsa Larsson
LJUS: Magnus Pettersson
PERUK OCH MASK: Nathalie Pujol