Hur vet man att ett tecken är rätt?

Sebastian Embacher, teckenspråkvårdare vid Språkrådet svarar.
– Man kan egentligen inte säga om ett tecken är rätt eller fel. Men om de flesta använder ett visst tecken för något så kan man förmoda att det är etablerat. Sedan kan man ju inte teckna hur som helst. Ett teckens handform, rörelse och läge ska vara accepterade i det svenska teckenspråket. Man kan ju höra om ett ord låter konstigt. Precis så är det med teckenspråk – man kan lägga märke till om ett tecken ser konstigt ut. 

Vem får rätta någons teckenspråk?
– Egentligen ingen. Men de som har vuxit upp med teckenspråk som modersmål har oftast rätt. De har i regel en god uppfattning om vilka tecken majoriteten använder.  
Man pratar ju om ”god svenska”.

Men vad är gott teckenspråk för dig? 
– Vad är god svenska? Alla har ju olika uppfattningar om det. Men för mig är det att man tecknar tydligt och begripligt. Om man sysslar med envägskommunikation måste man anpassa sig så att alla förstår. Sedan har jag också märkt att många undviker att teckna prepositioner som i, på och under för att de tror att det är svenskans. Men då ”glömmer” de bort att det svenska teckenspråket också har prepositioner, fast på ett annat sätt. Man kan ju teckna ”I” när det på svenska kan stå för både ”i” och på”. Ett exempel: ”JAG PLUGGA I UNIVERSITET”. 

Vad tycker du om tecken med genuina respektive svenska munrörelser?
– Båda är likvärdiga. Tecken med genuina munrörelser är inte bättre än tecken med svenska munrörelser. Det finns en tendens bland översättarna att de väljer tecken med genuina munrörelser framför tecken med svenska munrörelser vid översättningar. Till exempel det svenska ordet “också” eller “och”. Då väljer de flesta tecknet “PY” eftersom det är “mer” teckenspråk. Det är fel att tänka så eftersom tecknen “PY”, “OCKSÅ” och “OCH” är tre olika tecken som ska väljas beroende på sammanhang. Man kan ju inte säga ”INTRÄDESAVGIFT PY INKL MAT”.