Hur mår det svenska teckenspråket?

Tecken för "Hur mår teckenspråket?".

Å ena sidan är det svenska teckenspråkets ställning starkare än någonsin, å andra sidan är framtiden för teckenspråket osäker då gruppen döva barn med CI växer och kanske inte lär sig teckenspråk. Det konstaterar både teckenspråksprofessor Brita Bergman, och Sebastian Embacher och Tommy Lyxell vid Språkrådet . 

Brita Bergman, professor i teckenspråk vid Stockholms universitet, anser att oerhört mycket positivt har hänt sedan erkännandet 1981. Nu används teckenspråk i nästan alla områden i dagens samhälle eftersom döva går vitt skilda utbildningar och använder tolk i olika sammanhang. Vidare är många hörande intresserade av att lära sig teckenspråk. Allt detta gör enligt Brita Bergman att teckenspråket utvecklas, och att teckenförrådet växer. Vidare tillkom språklagen 2009 där teckenspråk beskrivs i två paragrafer: samhället har ett ansvar att skydda och främja det svenska teckenspråket, och att döva, hörselskadade och även hörande som har behov av teckenspråk, ska ges möjlighet att lära sig och använda det svenska teckenspråket.

– Det svenska teckenspråket har en stark ställning, säger Brita Bergman.

Hur teckenspråkets ställning kommer att se ut i framtiden, är enligt henne osäkert. Antalet teckenspråksanvändare blir troligen mindre än i dag. Anledningen är att många barn, särskilt de med CI, inte får någon naturlig kontakt med teckenspråket, och inte heller deras föräldrar. Den gruppen är dock ännu förhållandevis liten. Men om det blir allt fler som inte lär sig eller använder teckenspråk, kan det påverka framtiden för teckenspråket.

– Det är tråkigt för det är en tillgång att ha två språk speciellt för dem som inte har fullgod hörsel. Förutom det talade språket måste de få en chans att prova på teckenspråk, säger Brita Bergman. Hon kan dock förstå de föräldrar som tycker att teckenspråk är svårt och krävande. Men hon menar att de inte behöver bli proffs på teckenspråk. Föräldrarna behöver inte vara språkliga förebilder. Om barnen får tillgång till en naturlig teckenspråksmiljö lär de sig språket. Med andra ord ”kommer det av sig självt”.

– Personligen tycker jag att det är en förlust för både föräldrarna och barnen om de inte också får möjlighet att använda teckenspråk, säger Brita Bergman.

Tommy Lyxell och Sebastian Embacher, som båda arbetar med frågor som rör teckenspråk vid Språkrådet, tar upp två olika synvinklar. Den ena är att samhället ser positivt på teckenspråket. Folks attityd till teckenspråket har blivit bättre. Det finns ett stort intresse för det språket hos allmänheten.

– Den andra är den medicinsk-tekniska. I den världen är teckenspråket inte riktigt accepterat. Färre döva småbarn får teckenspråk idag jämfört med för 30 år sedan. Förut mötte döva barn vuxna döva. Nu är det tveksamt om dagens döva barn gör det, säger Sebastian Embacher.

Språkrådet har kommit ut med en omvärldsanalys (som har fått hård kritik från Barnplantorna och ett CI-team se länk här).
Den visar att endast 11 procent, eller 114 barn i åldrarna 0-5 som är registrerade i hörselvården, får god stimulans i svenskt teckenspråk. De är placerade i 8 av landets 21 förskolor som har minst en döv personal, som har teckenspråk som förstaspråk.

– Det tycker vi är en anmärkningsvärt låg siffra. Vi anser att kommunerna och hörselvården har ett ansvar att leva upp till språklagens intentioner. De måste samarbeta och bredda utbudet av tvåspråkiga förskolor så att avstånden inte upplevs som ett hinder för föräldrarna, säger Tommy Lyxell.

En oroande signal som Språkrådet ser är tecken som stöd (TSS) breder ut sig i förskolorna. Tommy Lyxell ser TSS som tecknad svenska (att teckna samtidigt som man talar) i ny skepnad när det gäller kommunikation med döva och hörselskadade barn.

– TSS är inte språk. Men om den närmsta tvåspråkiga förskolan ligger långt bort väljer föräldrarna hellre en förskola som ligger närmare och erbjuder TSS. De tänker att TSS är bättre än inget teckenspråk alls. Det är bekymmersamt, säger Tommy Lyxell.

Genomgår det svenska teckenspråket en 30-årskris?

– Ja, man kan tycka det. Men det innebär ingen undergång. En kris kan få teckenspråksvärlden att vakna till och skärpa tankarna, säger han.

NICLAS MARTINSSON
niclas.martinsson@dovastidning.se