Från Malmberget till Luleå

Eva Uvemalm var tvungen att flytta från Malmberget på grund av samhällsomvandlingen. Foto: Elin Westerlund

I artikelserien Min stad träffar vi döva som bor på mindre orter i Sverige. Den här gången besöker vi Eva Uvemalm som flyttat från Malmberget till Luleå i Norrbotten.  

Eva Uvemalm, 52, är född i Gällivare och har bott största delen av sitt liv i Malmberget. I Malmberget bodde de tre generationer i ett grönt trähus. Rakt under huset finns en gruva, som ägs av det statliga företaget LKAB. Hon kommer ihåg att marken ibland kunde skälva på grund av så kallade marksättningar men också på grund av de sprängningar som gjordes i gruvan, också nattetid. Hon tyckte det var lite obehagligt ibland eftersom saker ibland kunde falla ned från väggar och hyllor. 

– En gång skakade marken så kraftigt att en porslinsängel föll ned från hyllan och gick sönder. 

Eva stod sin pappa nära. Hon minns de olika resor som de gjort tillsammans inom Sverige. De vistades ofta i naturen och vid havet. Hon minns med värme när de grillade korv utomhus och gjorde fisketurer i Norge. När Eva fyllde 40 besökte hon LKAB:s gruva i Kiruna tillsammans med sin pappa.

Eva berättar att hennes pappa gillade sitt arbete som golvläggare, och ville inte alls gå i pension. Han drev ett golvläggarföretag och hade sina utrymmen i samma trähus som familjen bodde i. Hon minns att ibland lekte i lagret, fast hon egentligen inte fick vara där, och att det luktade stark av kemikalier från bland annat golvmattor och golvlim.  

Hon sörjer att han gick bort alltför tidigt på grund av hjärtproblem.  

– Han var 70 år när han dog. 

Föräldrarna är skilda och Eva har knappt någon kontakt med sin mamma på grund av mammans alkoholproblem. Däremot stod hon nära sin mormor, som flyttade från Finland till Malmberget på 1950-talet. Eva minns att hon brukade besöka Finland en gång om året tillsammans med sin mormor och hennes sambo, och att det alltid var roligt. 

Eva gick i Kristinaskolan i Härnösand och minns skoltiden som tung på grund av mobbning. Enligt henne berodde det på att hon var kortväxt, såg annorlunda ut och uppförde sig annorlunda än de andra eleverna. Erfarenheterna av mobbningen följde med henne långt in i vuxenlivet. Efter gymnasiet fick Eva kontakt med en kurator, som såg till att hon fick den stöd och hjälp hon behövde. Där och då började hon släppa det förflutna och började bygga upp ett nytt liv.

På grund av en medfödd fysisk funktionsnedsättning har hon varit förtidspensionär sedan hon gick ut gymnasiet, men hon har ibland ströjobbat. På vardagarna brukar hon till exempel sy korsstygn, läsa böcker eller se på teve. Deckare, animerat och fakta är hennes favoritgenrer. 

Medlem i Norrbottens dövas teckenspråksförening blev hon år 2019. Hon känner att det har gett henne mycket och får henne att må bra. Hon har hunnit delta i bland annat möten, teaterresor, Dövas dagar och ätit julbord. Förutom att delta i dövföreningens verksamhet deltar hon också i kyrkans kaféträffar för döva. 

För två, tre år sedan meddelade LKAB Eva att hon var tvungen att flytta från Malmberget på grund av rasrisken som gruvan för med sig. Det mesta av flyttkostnaderna fick Eva stå för själv, men hon säger att hon fick ersättning motsvarande tre månadshyror. 

Hon planerade att flytta till Umeå då flera döva bor där, men lyckades inte hitta en lägenhet. Istället började hon leta efter en lägenhet i Luleå. Några månader innan hon var tvungen att flytta hittade hon en lägenhet.

– Jag var på andra plats i kön. Personen före mig tackade nej, och jag fick lägenheten! 

Flyttlasset gick ifjol i september och Eva är nöjd med sin nya lägenhet då den är större, ljusare och har en uteplats. Hon tror ändå att hon kommer flytta till Umeå när hon blir äldre. 

Eva har alltid vetat att hon en dag kommer vara tvungen att flytta från Malmberget på grund av samhällsomvandlingen, som pågått i 50 års tid. 

– Det är sorgligt, men man måste acceptera att Malmberget försvinner eftersom det är LKAB:s beslut, säger Eva. 

Hon har sett byggnader rivas och förflyttas från Malmberget på grund av rasrisken som gruvan för med sig. Hon kommer särskilt ihåg flytten av det k-märkta kulturhuset till Gällivare. 

– Det har varit spännande att se hus som flyttas.  

Hon säger att det nu finns diskussioner om vart Allhelgonakyrkan ska flyttas då den fortfarande finns kvar i Malmberget men inte får rivas. 

Eva har besökt Malmberget bara en gång efter flytten. Det var för att hämta ett föremål som flyttfirman glömt att ta med sig och för att lämna tillbaka nyckeln. Hon berättar att deras hus finns fortfarande kvar i Malmberget, men kommer rivas nästa år. 

– Det känns lite sorgligt att det ska rivas. Jag har bott där i nästan 30 års tid och det var ett lugnt bostadsområde. 

TEXT: ELIN WESTERLUND

elin.westerlund@dovastidning.se

---

Malmberget

Kommun: Gällivare
Landskap: Lappland
Län: Norrbottens län

Fakta

• I Malmberget började man bryta malm år 1741. 

• Det första malmtåget lastades år 1888, vilket ledde till framväxten av Malmberget som samhälle. 

• Gruvbrytningen har ökat med tiden och på grund av rasrisk har delar av Malmberget rivits eller flyttats. 

• Malmbergets historia som samhälle börjar gå mot sitt slut när stora delar av samhället har avvecklats i olika etapper. Samhällsomvandlingen väntas pågå till minst år 2035. 

---

Samhällsomvandling 

En process där man avvecklar stora delar av ett samhälle, och samtidigt utvecklar andra delar av samma samhälle. 

Källa: Gällivare kommun