Folkhögskolor och studieförbund oroade

ABF:s lokaler på Fredsgatan i Örebro. FOTO: Thomas Ljungberg

Regeringen har beslutat om minskade anslag till både folkhögskolor och studieförbund. Utöver det kan fler förändringar komma att genomföras. Vad kan det komma att innebära för dövsamhället?

ABF står för Arbetarnas Bildningsförbund och bildades 1912 av Socialdemokraterna, LO och Kooperativa förbundet. Syftet var då att samordna och utveckla den bildningsverksamhet som redan existerade inom arbetarrörelsen. ABF Örebro läns lokaler på Fredsgatan i Örebro har på många sätt blivit en naturlig samlingsplats för döva. Här finns en döv anställd som sköter den teckenspråkiga verksamheten, Thomas Ljungberg.

Vad gör egentligen ABF för teckenspråkiga?
– Vi har och har haft studiecirklar på svenskt teckenspråk både i egen regi och där vi samarbetar med våra medlemsorganisationer i bland annat släktforskning, keramik, film- och fototeknik, stick- och virkning, retinitis pigmentosa, kreativ målning, svenskt teckenspråk för nybörjare, stödtecken och taktila språk, berättar Thomas Ljungberg. Därutöver har vi haft flera föreställningar och föreläsningar på svenskt teckenspråk, till exempel projektet “Syssna på mig”, hemberedskap och prepping, om en döv som varit nynazist, tinnitus, AI och datorspel för att nämna några.
– Vi erbjuder processledning på svenskt teckenspråk för förtroendevalda i styrelser där man under en process utvecklar föreningens arbete, funktionsutbildning för t.ex. ordföranden, kassörer, sekreterare o.s.v. samt har haft lägerledarutbildningar i samarbete med SDUF.
– Utöver detta blir det även föreläsningar och nationella samarbeten med teckenspråkiga riksförbund, dövföreningar och lokala ABF-avdelningar runtom i landet där teckenspråkskompetens behövs.
– Vi hyr också ut våra lokaler till teckenspråkiga verksamheter som bland annat TUFF, externa utbildningar och LAN-helger på svenskt teckenspråk.

När det blev känt i september att regeringen skär ner i studieförbundens budget valde ABF, Sensus studieförbund och åtta andra studieförbund att gemensamt gå ut med en kampanj; #studieförbundensamlarsverige. Syftet är att protesterna mot nedskärningarna. DT har pratat med Therese Lord, verksamhetschef på ABF Örebro län om vad hon anser att nedskärningarna kan komma att innebära.

Regeringen har meddelat att man skär ner på anslagen till studieförbunden. Det rör sig om totalt 250 miljoner 2024 och sedan ska ytterligare sänkningar göras 2025 och 2026. Vad tänker ni om detta?
– Beskedet är ett dråpslag för ABF och övriga studieförbund, för alla våra medlems- och samarbetsorganisationer och för svenskarnas möjlighet att få lära sig vad de vill, fritt och frivilligt. Det gäller för hela kultursverige och betydande delar av civilsamhället.
– Folkbildningen är avgörande för Sveriges livskraft och mångfald, från stad till land. ABF når människor där de är och spelar en nyckelroll utanför storstadsområden. Nedskärningar hotar viktiga kulturresurser och mötesplatser som Folkets hus och hembygdsföreningar. Studieförbunden är avgörande för kulturen utanför storstäderna och för tillgänglig folkbildning i hela Sverige. De når grupper långt från makten, erbjuder språkkurser och främjar kreativitet samt samhällsengagemang. Nedskärningarna riskerar att skapa klyftor och minska tillgängligheten till kunskap och bildning i hela landet.

Argumentet är att man vill satsa på utbildningar som ger jobb. Vad har ni för svar på det?
– Studieförbunden fokuserar på områden som traditionella utbildningssystem inte alltid kan täcka. Vi erbjuder kurser och aktiviteter som främjar kreativitet, kultur och samhällsengagemang vilka är avgörande insatser för att skapa ett rikt och balanserat samhälle där många lär sig spelreglerna och metoderna för demokratiskt inflytande. Studieförbunden når dem som står längst från makt och inflytande, ger dem verktyg och egenmakt. Genom vår verksamhet har tusentals nya svenskar lärt sig sitt nya språk och getts en väg till arbete och egen försörjning. Det är den vägen som regeringen nu stänger.

Är ni oroliga över situationen?
– Det är ett hot mot demokratin. Studieförbunden har en lång historia av att främja samhällsengagemang och medborgardeltagande. De ger människor möjlighet att förstå samhället, diskutera viktiga frågor och agera för förändring. Genom att minska deras resurser riskerar vi att underminera vårt demokratiska system genom att minska möjligheterna för medborgare att engagera sig och påverka politiken.

Hur påverkas specifikt ABF i Örebro, som har döva anställda, av detta?
– Med trettio procent minskade inkomster och ökade kostnader i och med inflationen så kommer det såklart påverka ABFs förmåga att kunna ge våra medlems- och samarbetsorganisationer samma service och stöd som idag.

Inte bara studieförbunden får det knapert. Redan 2022 gick regeringen ut med att man skulle minska statsanslagen till folkhögskolorna med omkring 450 miljoner kronor. Man hade delat ut extra stöd under pandemin för att ge 3000 nya platser, vilket slopades. I år meddelades det att regeringen nu skjuter till 100 miljoner kronor årligen till folkhögskolorna. Det är ett besked som många anser vara positivt, men kritiska röster menar att det är en summa som inte räcker. Den 19 september gick många folkhögskolor ut för att demonstrera. Tre folkhögskolor som har svenskt teckenspråk som undervisningsspråk gjorde gemensamt en film för att visa på varför folkbildning är meningsfullt för deras elever. Dessa tre folkhögskolor är Västanviks folkhögskola, SIMA folkhögskola och Fellingsbro folkhögskola.

Fredrik Skillermark, rektor på SIMA Folkhögskola, tycker att det behövs förtydliganden kring pandemistödet.

– Jag tycker att det blir lite missvisande att säga att regeringen gav höjda anslag till folkhögskolan i och med pandemin. Min tanke är att det var ju snarare så att de upptäckte att det behövs fler undersköterskor och andra personer inom vårdyrken. Det behovet finns ju fortfarande, men ändå har de tagit bort nästan 500 miljoner kronor. Nu finns det en proposition om att skjuta till 100 miljoner extra kronor.

med start nästa år. För studieförbunden är det ännu tråkigare.– Bidraget vi får i dagsläget möter inte de ökade kostnader som finns. Ersättningen per deltagarvecka har varit lika sedan 2020, vi får bidrag utefter hur många elever vi har som läser hos oss. Nu får vi se hur det blir framöver, men faktum är att kostnaderna i form av lönekostnader, lokalhyror och liknande ökar. Så vi måste erbjuda samma innehåll som tidigare, men med mindre pengar netto.

Vad är din känsla kring det?
– Det känns mörkt. 100 miljoner plus är bättre än ingenting, men det räcker ju inte. Jag hör från andra rektorskollegor på andra skolor att många har det tufft. Det skulle inte förvåna mig om någon folkhögskola tvingas lägga ned. För vår del visar den ekonomiska prognosen att vi kommer att gå med stort underskott i år.

Vad kommer att behöva försvinna i så fall?
– Här har vi också lärare som är teckenspråkiga förutom att de har god kompetens, så det är inte bara att säga upp folk när vi har det svårt och sedan hoppas på att de kommer tillbaka när det är bättre tider. Så den vägen vill vi inte gå, utan vi får försöka använda de reserver vi har så långt det är möjligt. Vi tre folkhögskolor erbjuder något unikt, och det kan vi använda i vår argumentation till varför vi måste finnas kvar.

En annan som är bekymrad över situationen är Carina Högberg, rektor på Västanviks folkhögskola.
– Vi behöver lobba för att budgetarna för både folkhögskolan och studieförbunden ska höjas. Vi kan inte behålla den summa som är i nuläget. Det är mycket diskussioner just nu bland oss som finns inom folkbildningen kring hur framtiden ska se ut. Vi är förstås oroade över situationen.

Även Fellingsbro folkhögskola stämmer in i kritiken.
– Ja, situationen är bekymmersam, säger Patrik Bergman och Anita Thorsberg som är biträdande rektorer. Vi ser dock att vi under 2024 kan fortsätta bedriva de utbildningar vi har. För vår del finns det fortfarande en viss trygg grund tack vare det så kallade regionbidraget. Vi drabbades dock hårt då våra uppdragsutbildningar inte beviljades några statsbidrag för innevarande läsår. Detta medför allvarliga konsekvenser för bland annat yrkesverksamma tolkar som inte kan erbjudas fortbildning, vilket vi har lyft med Myndigheten för Yrkeshögskolan (MYH).
– I en tid när polarisering och utanförskap ökar blir folkhögskolans bidrag till samhället att stärka och utveckla demokratin, att möjliggöra en ökad mångfald av människor att delta i samhällsutvecklingen, viktigare än någonsin. Det är statens syfte med stödet till folkhögskolor och studieförbund. Därför upplever vi att regeringens politik som leder till kraftiga neddragningar inom folkbildningen som djupt allvarlig. Som offentligägd folkhögskola kan vi emellertid konstatera att vår politiska ledning, tillsammans med oss, arbetar för att hitta former för att trygga våra kurser och utbildningar, trots det svåra ekonomiska läget.

Carina Högberg menar att det finns annat som också oroar.
– Det finns en pågående utredning kring om man ska flytta förvaltningsansvaret från Folkbildningsrådet (reds anm: en ideell förening med vissa myndighetsuppdrag givna av riksdagen och regeringen) till en myndighet, eftersom regeringen vill ha en större transparens kring hur statsbidraget används. Vi folkhögskolor har stor möjlighet att påverka och utforma utbildningarna i dagsläget tillsammans med Folkbildningsrådet och studieförbundet. Vi ser inte varför man ska behöva göra på det viset, det känns tveksamt. Vi har vår egna rörelse som speglar hur samhället ser ut och kan göra egna justeringar och anpassningar. Vi har stort stöd från Folkbildningsrådet så länge vi följer vissa kriterier, och om man flyttar över uppdraget till en myndighet är risken att vi inte kan möta samhällets behov.
– Den allmänna kursen är folkhögskolans ryggrad och för att bedriva en folkhögskola ska 15% av deltagarna som studerar på en folkhögskola tillhöra den allmänna kursen. Tidöavtalet föreslår att den allmänna kursen ska flyttas från folkhögskolan till Komvux och det är en varningssignal. Då blir det kommunernas ansvar att ordna en teckenspråkig undervisning. Hur kommer det att fungera för döva om det blir kommunen som tar ansvaret för utbildningen? Kan alla kommuner i Sverige möta dövas behov? Om endast en döv söker i en kommun, kan man då garantera teckenspråkstolkning? Den allmänna kursen är förlagd på folkhögskolorna och där kan alla mötas på en och samma plats. Man får en teckenspråkig miljö och kan göra en personlig utveckling.
– Det blir ju snarare dyrt för samhället om kommunerna ska ta ansvaret och erbjuda utbildningen med tolk. Regeringen har inte riktigt förstått vad folkhögskolan betyder för döva och personer som är i behov av teckenspråk. Det är en fight vi måste ta tillsammans med SIMA folkhögskola och Fellingsbro folkhögskola. Vi kan inte bara sitta och vänta, utan vi har ett gemensamt ansvar.

Västanviks folkhögskola, Fellingsbro folkhögskola och SIMA folkhögskola har för första gången haft gemensamma fortbildningsdagar i Örebro den 27-28 september.
– Det är en signal om att vi står tillsammans, säger Carina Högberg. I praktiken är vi konkurrenter, men det betyder inte att vi blir svagare av varandra utan tvärtom ännu starkare.

OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se