DT PLAY: Jag vill inte sitta på en kaktus till nyår

Här är Sarah Remgrens krönika ”Jag vill inte sitta på en kaktus till nyår” på både teckenspråk och svenska. Den finns också att läsa i Dövas Tidning nr 6 som kommer ut i dagarna.

Den 31 december 2017, kl. 23.59.
Upp med handen och räkna ner: 3, 2, 1… den mörka himlen färgas av sprakande fyrverkerier. Det är som musik för oss döva. Våra kroppar vibrerar av alla dessa smällar. Äntligen är tolvslaget passerat. Vi tittar fascinerat upp på skådespeleriet, utbrister ”Ååh” och ler lyckligt i champagneruset. Sedan ska vi inte glömma bort att krama alla i festsällskapet med den sedvanliga frasen ”Gott Nytt År!”. På storslagna fester är vi uppklädda i nyårsanda och går till bords med vår bordsdam- eller herre. Under kvällen serveras en lyxig trerättersmiddag och det skålas hela tiden. Värden ställer sig upp, harklar sig och klingar med kniven i glaset… förlåt, höjer upp och viftar med händerna för att få allas uppmärksamhet. Värden vill att var och en ska berätta ett nyårsminne, avge ett nyårslöfte och avsluta med en skål.

Den 20 november 2017, kl. 00.01.
Sanningen är att jag vill skrika och stampa med fötterna i golvet som en trotsig fyraåring. Jag får magont av nyårsfirandet. Jag är frestad att slänga ner alla krav i en svart sopsäck och häva den från balkongen rakt ner på gatan. Det spelar ingen roll om någon stackare råkar få kraven i huvudet. Förhoppningsvis blir bördan lättare för mig. Jag vet att jag inte är ensam om att ha ångest inför nyår. Var ska jag fira? Med vilka? Ska jag vänta och se om någon ordnar fest som jag får komma på? Jag är allergisk mot nyårshysterin. Förstå mig rätt, jag tycker om att umgås med folk som jag gillar. Dock ska det vara skönt och kravlöst umgänge, där jag inte behöver ha en kaktus i röven och sitta med ett stelt leende under hela kvällen. Fyrverkerierna är inte ens miljö- och djurvänliga. Vid varje nyår blir mina föräldrars katt Skrållan alldeles askgrå i nunan trots att hon redan var grå från början.

Mina krav i samband med nyårsfirande har sänkts rejält med åren. När jag var yngre var det livsviktigt att man skulle gå på rätt fest med skojiga festdeltagare. Jag planerade min nyårsoutfit i god tid för att underlätta min jäkla beslutångest. Den skulle vara mörk och gärna glittrig. Redan under sommaren klurade jag ut ett bra nyårslöfte som jag kunde säga till folk på den kommande nyårsaftonen. När det var uttalat, då måste jag på blodigt allvar hålla löftet. Annars blev det pinsamt! De senaste åren har jag firat nyår i olika konstellationer och jag gillar variation. Ett av mina bästa nyårsfiranden var för många år sedan med min partner. Vi hade planerat en fantastisk trerättersmiddag och hade storhandlat läckerheter. Planen gick i stöpet för vi gjorde lite för mycket till förrätten som bestod av gröna sparris med baconflingor och en stor dos vitlök. Vi blev så mätta att vi nästan kräktes. Utslagna av matkoma, med dålig andedräkt, låg vi i soffan med tv:n på och småpratade. Tiden flög iväg liksom året och plötsligt var klockan 23.58. Vi pallade inte att gå ut och istället stod vi inne i lägenheten, som saknade balkong, med sträckta halsar för att få se det lilla av fyrverkerierna över hustaken. Det var det perfekta nyåret! Inga krav och jag fick vara med den som jag älskar. Förlåt mig om du var den personen som råkade få sopsäcken i huvudet. Gott Nytt år!

Sarah Remgren vill fira ett kravlöst nyår och fasar inför att behöva slänga en svart sopsäck rakt ner på gatan inför midsommaren 2018.