DT PLAY: Grattis, du har Ushers syndrom typ 100!

Här är Sarah Remgrens krönika ”Grattis, du har Ushers syndrom typ 100!” på både teckenspråk och svenska. Den finns också att läsa i Dövas Tidning nummer 2 som nyligen kommit ut.

Jag har gjort en del intressanta upptäckter trots min synskada. Ett av fynden är att hälften av Sveriges befolkning har Ushers syndrom typ 100! När jag ser dem suckar jag, tar av mig glasögonen och blänger på dem. Ni vet en sådan där psykoblick. Konstigt nog är det en diagnos som varit okänd hos forskare tills nu. Inte ens vår professor nummer ett inom dövblindhet, Claes Möller, vet om det. Du kanske är orolig ifall du skulle ha diagnosen. Var lugn, här beskriver jag symptomen:

• Du har tunnelseende för du kan inte sluta titta på din mobiltelefon.
• Du hör inte så bra för du har något konstigt på eller i öronen.
• Du vill vara först fram och de som står i vägen irriterar dig enormt mycket
• Du mumlar endast en ursäkt om du gör något opassande, annars struntar du i det.
• Du försöker multitaska så mycket som möjligt för att spara tid.

Stämmer dessa symptom in på dig? Grattis, du har Ushers syndrom typ 100! Det finns tyvärr inget botemedel än, men du behöver inte bli ledsen för det. Det bästa du kan göra är att börja med att titta upp och se vad som finns runt omkring dig. Vara en medmänniska och göra små goda gärningar för andra.

Tyvärr träffar jag sådana 100-typare ibland, som nästan snubblar över min vita käpp och, hör och häpna, blir arga på mig! Ska jag le vänligt tillbaka? Nej, givetvis blir jag lika arg tillbaka. De kunde väl, till skillnad från mig, ha använt sina välfungerande ögon! Men då får jag komma ihåg att de nog har Ushers syndrom typ 100 och känna medlidande.

Handen på hjärtat, jag är inte heller helt symtomfri utan har några av symptomen. Jag behöver ständigt bli påmind om att jag också är en 100-typare och måste anstränga mig för att se omgivningen. Men hur är det med den andra hälften av Sveriges befolkning, som ännu inte fått diagnosen?

Det finns faktiskt människor som får mig att bli varm i hjärtat. Till exempel löparen som lade sin hand på min axel för att be om ursäkt för att han var nära att krocka med mig. Eller kvinnan som frågade mig om jag ville ha ledsagning vid tunnelbanan på Stockholms central, vilket jag tackade ja till. Eller, bäst av allt, den äldre superkvinnan som med sin rullator agerade trafikpolis och ställde sig mitt i vägen och stoppade alla bilar åt mig när jag skulle över vägen.

Om du lämnar din egen värld för att se oss andra som finns runtomkring dig, då är du garanterat helt fri från Ushers syndrom 100. Det är det bästa botemedel mot syndromet!

SARAH REMGREN
har gärna många bollar i luften, byter ofta samtalsämne helt plötsligt och gillar att fly verkligheten genom att hoppa in i böckernas värld.